Zadie Smith – rösten för en generation

Kanske är det därför inte så oförklarligt att Clara Bowden i Archie Jones såg något mer än bara en ganska kort, ganska lönnfet medelålders vit man i en illa sydd kostym. Clara såg Archie med förlustens grågröna ögon; hennes värld hade just försvunnit, den tro hon levt med hade dragit sig tillbaka som ett tidvatten, och Archie hade av en ren slump blivit den som man skämtade om: den siste mannen på jorden. Sex veckor senare är de gifta.

Det är de första meningarna i Zadie Smiths Vita tänder. Det är inte ofta man får se en debutroman slå igenom så stort. Men med den mäktiga berättelse som boken bjuder på är det inte konstigt att den omnämndes som bland annat ”Millenniets första sensation i bokvärlden” av The Observer. Vi får ta del av en stark vänskap mellan två omaka män som träffas under andra världskriget och blir varandras följeslagare. Framför allt binds de samman av sina färgstarka fruar och barn. Romanen behandlar stora, tunga ämnen såsom psykisk ohälsa, kulturkrockar och rasism som präglar vår samtid. Men trots sina viktiga uttryck lyckas den underhålla läsaren rakt igenom med sin hjärtlighet och humor.

Kanske är det just det som gör Zadie Smith unik. Hennes skickliga sätt att hitta balansen mellan de där jobbiga, men ack så viktiga, frågorna och det mer lättsamma och underhållande som också behövs för läsupplevelsen. En förmåga som få besitter.

En mångkulturell uppväxt

Zadie Smith föddes i arbetarområdet Brent i utkanten av London. I hennes böcker får vi ofta följa karaktärer som möter olika kulturer och etniciteter, något som författaren själv är uppväxt med. Hennes mamma invandrade från Jamaica, medan hennes pappa är engelsk. Familjen kämpade mot fattigdom och Smith upplevde att hon ofta fick jobba dubbelt så hårt som andra, mer privilegierade barn för att nå sina mål- utan att riktigt förstå varför. I en intervju med Vi läser berättar hon dessutom att hennes familj ofta fick frågan om hur de hanterade ett hem med två olika kulturer, och att hon alltid kände att hon behövde bevisa att det var någonting positivt, och inte alls förvirrande. Det var inte förrän vid tolv års ålder som hon fick reda på att jamaicaner var ättlingar till slavhandeln. Nu när hon själv är förälder förstår hon hur svårt det är att förklara för ett barn om att den värld vi lever kan vara så harmlös och djupt orättvis, berättar hon för Louisiana Channel.

Det blev tidigt väldigt tydligt att hon är en ivrig, nyfiken kvinna som ständigt vill ge sin syn på alla typer av frågor och debattämnen. När hon studerade på King’s College Cambridge debuterade hon med en novell i antologin May Anthologies. Hennes passion låg i skrivandet, det var det ingen fråga om. Trots det blev hon influerad av sin pappa som betonade hur viktigt det är med ett ”riktigt jobb” vilket gjorde att hon bestämde sig för att undervisa i litteratur och kreativt skrivande, och hon flyttade till New York under en period för att undervisa på bland annat Harvard. Men som tur är släppte hon aldrig sitt eget författarskap. Exakt hur stark påverkan föräldrar och deras värderingar kan ha på en har blivit ett återkommande tema i Smiths skrivande.

Ämnen som alla berörs av

Identitetssökande, rastlöshet, samhörighet- Smith försöker alltid hitta det viktiga i den tid hon lever i. Hon använder personliga erfarenheter för att skapa något med större mening. I Swing Time växer huvudkaraktären upp med en svart mamma och en vit pappa, vilket är en del av hennes egna liv. Men själv tycker hon att hennes skrivande inte har någon speciell betydelse mer än att det behandlar existentiella frågor som varenda människa funderar över. Kanske är det därför läsare från världens alla hörn fortsätter att bli berörda av hennes författarskap- oavsett vem du är kan du känna igen dig.

I år är hon dubbelt aktuell med Grand Union och essäboken Aningar som är skriven i pandemins spår. Grand Union är en unik bok där Smith blandar tio nyskrivna berättelser med några av sina bästa verk som publicerats i olika tidskrifter och magasin genom åren. Trots texternas olikheter binds de samman på samma sätt som människors liv binds samman- världen hänger inte alltid ihop men på något sätt förenas vi ändå i våra erfarenheter. Hon visar ännu en gång att hon genom textens makt speglar verkligheten på många sätt.

2020 är det märkligaste året hittills för många människor. Smith beskriver boken Aningar som ett sätt att samla tankar, funderingar och känslor som väckts hos henne i år. Precis som med sina tidigare verk sätter hon ord på fenomen som kan kännas tunga och förvirrande. Som författare ser hon ser det som sitt jobb att formulera det jobbiga.

Zadie Smith är ständigt en av de starkaste, ledande rösterna för något aktuellt, oavsett om det gäller rasism eller digitaliseringen och sociala medier. Det kommer nog dröja innan vi slutar höra från denna kloka kvinna, och det är vi evigt tacksamma för.