Varför pratar alla om Sally Rooney?

Det är ingen överdrift att säga att Sally Rooneys författarskap har exploderat sedan debuten, Samtal med vänner, först kom ut 2017. Hon har hyllats av Zadie Smith såväl som Sarah Jessica Parker och osar en typ av coolhet som inte går att fejka. Hennes andra bok, Normala människor, har mött samma hyllningskör som den första. Båda böcker handlar om unga människor i Irland som kämpar med romantiska och platoniska förhållanden. En till synes enkel handling, men Rooneys sätt att skriva karaktärer och dialog känns så äkta — och så intimt — att böckerna inte går att lägga ifrån sig.Normala människor har dessutom nyligen gjort till tv-serie – och mötts av samma hyllningskör. Nu är hon aktuell med sin tredje roman – Vackra värld, var är du.

Läs mer: Succéförfattaren Sally Rooney om dagens Irland: ”det finns ett fiendeskap mot unga”

Samtida och tidlöst

Salley Rooney skriver om eviga teman som kärlek, åtrå, klass och kön. Hon är långt ifrån ensam om det, men magin ligger i hennes förmåga att kombinera det tidlösa med en modern och samtida inramning. Rooney lyckas fånga tidens anda på ett sätt som känns trovärdigt, något som inte är helt enkelt. Medan andra författare undviker att skriva in nutida teknik och hur det spelar in i våra liv gör Rooney det med bravur. Greta Thurfjell skriver i Dagens Nyheter:

”På ett avskalat, laddat språk skiftar maktbalansen ständigt mellan hennes romanfigurer. I chattar och mejl lika naturligt som öga mot öga”.

Missa inte! 10 stora svenska kärleksromaner

Romantiskt och äkta

Det är inte utan anledning som Sally Rooney har kallats för ”prekariatets Jane Austen”. Hennes böcker är, i grund och botten, romantiska. Och i en värld som på många sätt känns allt mer cynisk och grym är Rooneys romantik ett sätt för läsaren att hämta andan — utan att det väger över och blir sockersött. Dessutom tillåts läsaren aldrig att glömma bort den ständigt skiftande maktbalansen mellan karaktärerna. Vox skriver att Sally Rooney bryter mot många andra böcker i samma genre som överlag inte riktigt tror att berättelser kan vara både emotionellt äkta och samtidigt genuint romantiska.

”Man antyder att kärlekshistorier med en riktigt romantisk oomph hör hemma i mer kommersiella genres som romance. De mer litterära romanerna är till för berättelser om de många och hemska sätt som människor i förhållanden sårar varandra.”