Ett Lundellskt ögonblick på Österlen   

När Ulf Lundells Vardagar utkom i fjol stämde recensenterna upp i lovsång:  ”Med Vardagar har Ulf Lundell gjort ­något så unikt som skrivit ytterligare en generations­roman” skrev Åsa Linderborg på Aftonbladet.  Nina Lekander på Expressen: ”Jag sträckläser och blir hart när hypnotiserad, antecknar och stryker under …”, och Smålandsposten stämde in: ”Lundell är en god, tålmodig berättare. Bra flyt i knackandet på Facitmaskinen där. Stilen är omisskännligt lundellsk.”

Nu är det dags för uppföljaren, Vardagar 2 – och vi får på nytt ta del av landets kändaste ensamvargs tankar om nutiden och tillbakablickar på livet.

Här är en omisskännelig ögonblicksbild från Österlen:

”Åkte hem och förstod att jag skulle ha varit på
Bilprovningen 12.00, fan, ringde, fick ny tid 17.00
åkte in till stan igen och fick bilen omhändertagen av
två herrar, en yngre skägg en äldre som jag haft som
besiktigare förr och nu, något skulle jag tro
helt eget och enastående: medan skägget kör en sväng
med BMW:n kommer den äldre in till mej i väntrummet
där jag sitter och läser om Nelson Mandela
och besiktigaren säjer, står bredvid, jag sitter:
Har du hört några av mina dikter?
Jag säjer:… Eh, nä det tror jag inte.
Han tar sats och läser först en fint rimmad dikt
om Ales stenar och sen samlar han sej, försöker minnas
och läser en annan dikt, lika fint rimmad, om
flytten av Knäbäckshusen
Som ju ligger vid Stenshuvudstrandens södraste del
men som alltså flyttats från Ravlunda skjutfälts norra del
vid ån, när skjutfältet utvidgades
Kan man flytta en ort sådär bara? säjer jag
Du får gå hem och googla, säjer han
Nu har man alltså varit med om det
En bilbesiktigare läser sina egna dikter
Bara på Österlen bara på Österlen
Magisk dag alltihop
men 10 sekundmeter på väg in

Bilen gick igenom utan anmärkningar”

Ur Vardagar 2, Ulf Lundell