Karl XII före sin tid - jobbade på distans från Turkiet

I Bibeln kan man läsa om Apokalypsens fyra ryttare. Svält, farsot, krig och tyranni. Och det är de hemskheterna Magnus Västerbro utgår ifrån, när han nu fördjupar sig i det tidiga 1700-talets Sverige.

— Det tidiga 1700-talet är en av de värsta tiderna i Sveriges historia, eftersom vi hade allt elände på samma gång. Först svält i många år, sen krig i 20 år och en tyrannisk kung som vägrar avsluta kriget, och dessutom drabbas man av pesten. Så på 1700-talet rider apokalypsens fyra ryttare in över Sverige samtidigt, säger Magnus Västerbro.

Hur kommer det sig att det är mörkret i historien du intresserar dig för?

— Jag skriver om sådant som skrämmer mig, och ibland kan jag ju känna att det är läge att skriva om de ljusa aspekterna av mänskligheten… Feelbad-litteratur var det någon som kallade mina böcker. Men det kan också vara trösterikt att förstå att det vi brottas med idag har man kämpat med tidigare i historien, säger Magnus.

Varför valde du att skriva om just det tidiga 1700-talet?

— Det är nästan ofrånkomligt. Egentligen tänkte jag skriva den här boken redan 2015, men jag tänkte att det var för svårt… Det är ju den mest mytomspunna och avgörande perioden i Sveriges historia, och det här är min take på den — berättad ur vanligt folks perspektiv.

Magnus Västerbro arbetar lite annorlunda än många andra historieförfattare. Istället för att enbart titta på det större perspektivet, på krig och kungar, utgår han ifrån konkreta livsöden och särskilt starka berättelser.

— I centrum står en bra story, det ska vara en början och ett slut. Nästan som action, förklarar han.

Bakom böckerna ligger en omfattande research, det vill säga många timmar på Kungliga Biblioteket.

— Jag älskar att läsa doktorsavhandlingar, det är det ju inte alla som gör, säger han med ett skratt och lägger till: Utan forskarnas grundarbete kunde jag aldrig ha gjort det här historieberättandet, det är själva fundamentet för det jag skriver.

Magnus Västerbro berättar att skrivandet alltid funnits med honom, men att det tog lång tid att föra samman skrivintresset med intresset för historia.

— Som tonåring spelade jag rollspel, där man ju rör sig i något slags medeltidsvärld. Jag jobbade som journalist sen men tyckte aldrig det var särskilt roligt, jag vill skriva annat. Egentligen har jag alltid tänkt om mig själv som en som skriver böcker.

Jaså, redan som ung?

— Ja, jag sa att jag ville bli författare när jag blir stor för att slippa arbeta. Jag hade liksom inte fattat att det också är ansträngande, säger Magnus med ett leende.

Tyrannens tid har undertiteln ”Om Sverige under Karl XII”, men den är mer än bara ännu en bok om Krigarkungen. Även den som inte trott att en bok om en gammal kung skulle vara intressant, finner i Tyrannens tid en hel del fascinerande berättelser om en gåtfull person, och hur han styrde Sverige med järnhand.

Förstod inte Karl XII själv hur impopulär han var?

— Han hade gett upp de tankarna. En gång när en man begick majestätsbrott sa Karl XII: ”Skulle vi låta döda alla som kritiserar mig skulle ingen leva i Sverige.” Han sade även: ”Jag förväntar mig inte folkets kärlek; jag kräver deras lydnad.” Karl XII är en gåta, och han har varit det i 300 år.

— Jag har fått reaktionen av några som läst boken, att de inte fattat hur knäpp han var. Han drev verkligen landet ner i elände med sin krigsvilja, och ville aldrig erkänna sig besegrad.

Och under en lång period under Karl XII:s regim bodde han inte ens i Sverige, utan jobbade på distans från Turkiet.

— Han skickade hem brev med ridande kurir, och så fick han tillbaka väskor fulla med brev. På så sätt kunde han styra Sverige på distans. Hade han inte kommit hem till slut, hade de nog tvingat honom från makten, säger Magnus.

Magnus Västerbro beskriver den tidens anda, där folket var undersåtar till konungen, som ”en instinktiv drift att underkasta sig stora ledare. Frågan är om den driften lever kvar än idag?

— Det finns många som spelar på den, Trump till exempel. På många sätt kan vi spegla nutiden i det förflutna, och vi får även syn på att Sverige rätt nyligen var ett land som straffade oliktänkande väldigt hårt, säger Magnus.

Till slut kom äntligen Den Gyldene, efterlängtade Freden, hur var stämningen då?

— Aldrig har ett folk jublat så över sin furstes död som när Karl XII dog. Officiellt var man tvungen att sörja, men folket var lyckligt. Voltaire talade om Sverige som det friaste landet i Europa. ”Den svenska författningen är så nära idealet som man kan komma”, sa Rousseau. Det blev inte folkstyre i vår mening, eftersom stora grupper inte hade inflytande i samhället, men det som skedde var ett steg på vägen till den demokrati vi har idag.