Tessa Hadley: ”Jag kände mig som en bluff”

Hon har rönt stora framgångar i hemlandet England och har flera romaner och noveller i bagaget. Ändå var det först förra året som Tessa Hadley introducerades på riktigt för den svenska publiken. Syskonen var hennes första bok som översättes till svenska, och nu är hon aktuell med Sent på dagen.

— Jag ville ta med mig mina karaktärer genom flera decennier och skriva om långa äktenskap. Det är ett så intressant tema tycker jag – att man väljer varandra i 20-årsåldern och sedan hänger ihop, trots att båda ständigt förändras. Att skriva om två par gjorde det ännu mer intressant, säger Tessa Haldey.

I Sent på dagen får vi träffa två medelålders par, Alex och Christine och Lydia och Zachary. De fyra har varit nära vänner sedan 20-årsåldern och genom tillbakablickar får vi följa hur deras relationer formas och utvecklas. Tessa Haldey visste att hon behövde en stor och omvälvande händelse för att ge berättelsen form, och det blev en av karaktärernas plötsliga död.

— Det blev Zachary eftersom han på något sätt är den bästa av dem, och för att författare är så elaka.

Dödsfallet äger rum redan i början av romanen och förändrar allt för de tre vännerna som är kvar. De försöker hantera förlusten av Zachary, men också relationerna sinsemellan dem.

— Om jag hade skrivit om mina romanpersoner och deras sorger och kärleksaffärer, och sedan överraskat med ett dödsfall i slutet av boken så hade det känts hänsynslöst gentemot läsaren. När du ska göra något stort, som att ta livet av en av dina karaktärer, behöver du som författare vara väldigt försiktig med hur du gör det.

Vi träffar Christine, Lyda, Zachary och Alex under flera olika tidsperioder. Hur skulle du beskriva deras långvariga vänskap?

— Som djup, grundläggande och kärleksfull. Men här finns också spänningar. Att ha känt någon när den är både 20, 30, 40 och 50 är så annorlunda från de vi bara är vänner med under en viss period. Eller vänskaper som man skapar senare i livet. Att ha varit unga tillsammans är något speciellt, det finns något unikt med det. Och det är också det som binder samman de här fyra personerna och gör dem till en familj. Och precis som i en familj finns det spänningar, deras kärlek kan inte inte vara komplicerad.

Läs mer: Höstens guldkorn! 10 böcker du kommer vilja läsa i höst

I Tessa Hadleys romaner är det ofta kvinnorna som står i centrum, men i Sent på dagen har hon låtit de manliga karaktärerna ta mer plats än tidigare. Särskilt Alex har väckt starka reaktioner hos många läsare. Han är intellektuell, författare, ständigt kritisk till sin omgivning och vägrar ge med sig för sakens skull. Lite av en brittisk variant av den så kallade kulturmannen. Han frustrerar många läsare, men Tessa Hadley tycker om att skriva honom.

— Han är inte särskilt schysst, men han har oftast rätt. Jag har skrivit om den här typen av män förut. De behöver till viss del vara fysiskt attraktiva. De är väldigt smarta och läser mycket. Han är ingen bluff, ingen fåfängd egocentriker – men han är och strävar ständigt efter att vara intellektuell. Det har funnits många sådana män och jag tror att en del av kvinnornas kamp under 1900- och 2000-talet har handlat om dessa smarta, skrämmande, imponerande och ibland åtråvärda män som har varit väktarna till ett särskilt sätt att se på livet.

En del av Christines kamp i deras äktenskap är att få Alex att hennes intellektuella sida. Han är lyhörd inför hennes fysiska behov, hennes personlighet och vardagliga liv, men lägger inte märke till hennes tankar och idéer.

— Det gör honom inte särskilt likeable och ibland är han till och med elak. Vi lever i en tid som i allt mindre utsträckning har förståelse för den här typen av män, och det är en bra sak. Jag tänkte när jag skrev boken att ’man gör inte den här typen av män längre’. Men jag har hört från många unga kvinnor att jo, det gör man.

Missa inte! 10 stora svenska kärleksromaner

Tessa Hadley är född 1956, och var precis som sina romankaraktärer, ung på 70- och 80-talet. Den tidens tankar formar i högsta grad deras synsätt på relationer, äktenskap och trohet. Det blir särskilt tydligt när de vuxna barnen reagerar starkare på otrohet än vad föräldrarna gör.

— Christine säger i boken att ’våra barn är mer puritanska än vad vi är’. Christine, Alex, Lydia och Zachary var unga under en väldigt fritänkande period där vi lärde oss att inte ta för givet att någon har rätt till någon annan. Och det gjorde att det var svårt att kräva trohet inom äktenskapet. Det konservativa har på ett sätt kommit tillbaka. En del liberala tankar och åsikter är idag mainstream, men när det kommer till familjen tror jag att det fanns en besvikelse i att växa upp som barn till 60- och 70-talens fria tänkare.

(Artikeln fortsätter längre ner)

Tessa Hadley nådde framgång som författare först senare i livet. Hon skrev noveller och romaner som hon själv menar ”inte var särskilt bra” innan hon 46 år gammal gav ut sin första roman, Accidents at Home. Hon berättar om ett av dessa misslyckade bokprojekt, en historia som utspelade sig på Nya Kaledonien under 1870-talet. Ögruppen var en fransk koloni dit Frankrike skickade sina politiska fångar. De mest radikala av dem, särskilt en feminist som hette Louise Michel, samarbetade med lokalinvånarna och gjorde revolt.

— Det låter som att det skulle vara en fantastisk bok, och i någon annans händer hade den säkert blivit det. Men jag kunde inte skriva den. Jag visste inte hur det var, jag fejkade. Det finns självklart författare som kan skriva om platser och verkligheter som inte är deras egna, och en del av de böckerna är geniala, men jag kan inte det.

Läs mer: Mircea Cartarescu: ”Alla rumäner har övervägt att lämna landet”

Först efter flera felsteg fick Tessa Haldey självförtroende nog att inse att det hon behövde skriva låg i det lilla, hemma.

— Jag kände plötsligt att jag hade auktoritet, medan jag med de tidigare böckerna hade känt mig som en bluff.

Det finns en del ämnen som hon kämpar med. Politik är svårt att skriva om, men otroligt intressant. I Sent på dagen finns politiken med i bakgrunden. Det är lätt att gissa sig till hur karaktärerna röstar, de nämner valet i någon mening eller två och pratar en del om Sovjets fall.

— Jag har insett att mitt jobb är att visa sättet hur den politiska världen påverkar och är en del av de här personernas inre liv. Jag har mycket att säga om Brexit, men inte mer än någon annan. Jag är en romanförfattare, jag varken kan eller ska lösa den frågan.