Susanne Trydal vill återuppväcka sin läsning: "Mycket i livet har blivit så fragmentariskt"

– Mamma, mamma, mamma

– Mmm … Vänta lite, mamma läser en artikel.

– Mamma, mamma, mamma!

– Mmm … Vänta lite, mamma betalar räkningar.

– Mamma, mamma, mamma!

– Mmm … Vänta lite, mamma ska bara svara på ett mejl.

– Mamma, mamma, mamma!

– Mmm … Vänta lite, mamma ska bara kolla en grej …

Hur ska min tvååring veta vad jag gör hela dagarna? Det enda han ser är mig och min telefon. Jag kan tycka att den är supersmidig. Jag kan göra allt med den. Jobba, läsa tidningen, hålla koll på mina vänner och kollegor, gå till banken, kolla hus, redigera bilder och läsa böcker. Men vad ser han? Mamma vid frukostbordet med telefonen, mamma i soffan med telefonen, mamma i sängen med telefonen, mamma väntar på tunnelbanan med telefonen.

Jag tänkte för mig själv innan jag fick barn; att jag ska inte ta upp telefonen när jag är med barnen.

Jag tänkte det på allvar.

Men det funkar inte så, eller hur?

För jag passar på. Jag passar på att kolla mejlen när sonen leker med tågbanan. Jag passar på att handla när han äter, jag passar på att betala räkningar när han ritar. För vi har fått ett redskap som låter oss spara tid genom att passa på att göra saker när en lucka uppstår.

Men fick vi mer tid?

Mer tid till vad?

Det finns en stund på dagen när jag inte kan passa på att göra något annat än att vara med barnen. Det är när vi läser. När jag läser högt för mina barn kan jag inte passa på att göra någonting annat. Och detsamma gäller min egen läsning. När jag sätter mig ner med en bok, så kan jag inte passa på att göra något annat. Det är därför läsning är så rofyllt, det är därför jag saknar det. Allt annat i livet har blivit så fragmentariskt. Allt sker samtidigt och allt finns överallt, jämt. Men inte läsningen. Det är som meditation. Det fyller hela min värld och tränger undan alla irrande tankar.

Och jag brukade läsa överallt, hela tiden. Men jag har fastnat i ett evigt flöde i mobilen och känner hur jag tappat förmågan till långvarig koncentration. Jag vill att mina barn ska säga att de brukade se mig sitta med en bok, eller med en tidning. Jag vill också att de ska minnas att vi brukade gå och handla ihop, att de fick vara med och välja.

Så jag har bestämt mig för att återta min lästid. Att välja boken framför skärmen. Jag säger inte att jag ska sluta använda sociala medier. Jag kommer inte göra slut med min telefon. Men jag kommer vara mer varierad.

Och jag känner att jag behöver en spark i rumpan för att komma igång. Jag känner att jag behöver stöttning och pepp. Därför har jag valt att skapa hashtagen #reclaimreading för att skänka pengar till LitWorld som är en ideell organisation som arbetar för barns läsning och som har skapat Internationella högläsningsdagen (i år 5 februari). Det hjälper mig att behålla fokus på mitt läsande, att inte slentrianmässigt återgå till att ta upp telefonen i tid och otid. Och förhoppningsvis kan det också få några fler att hitta tillbaka till sin läsning. För jag tror i själ och hjärta att det skapar lugn i vår annars så stressande vardag.

Så alla ni där ute. Lägg upp en bild på er läsning. Var ni läser, vad ni läser, hur ni läser. Vad som helst. Och använde #reclaimreading. Jag skänker 1 kr för varje bild till LitWorld fram till Världsbokdagen 23 april. Låt oss se till att det blir 10 000kr! Och framför allt – unna er en stunds läsning.

Läs gärna mer om LitWorld här https://www.litworld.org/

Och om Internationella högläsningsdagen här https://www.litworld.org/worldreadaloudday