Stephenie Meyer: ”Jag blir stressad av hennes ansvar"

100 miljoner sålda böcker med sin saga om vampyrer, varulvar och människor. Men vad hände efter världssuccén Twilight? I höstas släppte författaren Stephenie Meyer sin första vuxenthriller, Kemisten. Hör här vad hon sagt i intentionell press om skrivarnätter, bästa vänner, Matt Damon, mental styrka och feminism.

Budskapet i nya boken, enligt Stephenie själv: ”Kemisten är en historia om en briljant, introvert, i grunden god person som brukade göra rätt hemska saker av väldigt goda skäl. Hon blev sen av med sitt jobb på värsta tänkbara sätt – hennes chefer försökte mörda henne. När historien börjar har hon varit på flykt i tre år, lever i stort sett helt avskuren från all mänsklig kontakt. Genom att ha använt sina specialkunskaper och sitt intellekt har hon hållit sig vid liv. Allt förändras när hon tvingas in i en relation med en person som kanske är en terrorist … eller bara en vanlig lärare. Och hon inser att det inte räcker att bara hålla sig vid liv längre. I det drama som sedan följer är själva hjärtat av historien – i alla fall för mig – hur min hjältinna växer och stretchar sina möjligheter för att skapa sig ett rikare liv.”

Slumpen (eller hur en småbarnsmamma blev succéförfattare): ”Jag bestämde mig aldrig för att bli författare, så höga tankar hade jag inte om mig själv! Att jag började skriva berodde på att mitt minne försämrats efter år av sömnbrist med kolikbebisar. En morgon hade jag haft en otroligt intressant dröm, men kände på mig att jag skulle glömma den. Så fort de tre bebisarna fått mat satte jag mig ner vid datorn och började skriva ner  det jag sett. Att skriva ner drömmen gjorde den verklig – den blev ett konkret ting att återbesöka igen och igen. Det var en hisnande upplevelse, att ta något magiskt, alkemiskt, osynligt, och göra det fast. Så fort jag hade börjat blev jag beroende. Mina inre konversationer omvandlades till handling och spänning där vid datorn. Karaktärer manifesterades och livslång vänskap uppstod. Jag stannade uppe på nätterna och skrev, trots min sömnbrist, och snart var jag vid den första drömmens slut. Då gick jag tillbaka och började skriva om det som hände innan min första drömscen. Det tog mig ungefär tre månader att färdigställa det första utkastet till Twilight. Allt kändes helt kravlöst, eftersom jag aldrig i livet kunde föreställa mig att bli läst av någon. Skälet var magin, den var för bra för att ge upp. Att skriva har därefter blivit som att läsa för mig – en vacker flykt. Skillnaden är att det tar längre tid att skriva och att det är mycket svårare.”

Boken som påverkade Stephenie mest som tonåring: ”Många böcker formade mig, men allra mest Jane Eyre av Charlotte Bronte. Jane är gjord av stål – hon har en stark egen moral och inget kan få henne att vackla. Men det betyder inte att hon är kall och stel, nej, hon är passionerad, kreativ, intelligent, känslig. Kompromissar aldrig eller ber om ursäkt för sig själv. Hon skulle hellre svälta ihjäl i ett dike än att vara otrogen sitt innersta väsen. Rent fysiskt är hon inte den starkaste hjältinnan, men ingen har större integritet än hon. Hon var en person jag ville vara.”

Om Bourne-besatthet och hur Kemisten kom till: ”Jag minns att jag berättade storyn som sedan blev Kemisten för min produktionspartner och bästa vän under en lunch när vi filmade Breaking Dawn. Det var vad vi alla i teamet gjorde mellan tagningarna – kom upp med nya filmidéer. Jag har inget minne av hur min vän reagerade, så det kan inte ha varit överväldigande positivt, haha!

Några år senare blev samma vän och jag besatta av filmen The Bourne Legacy. Vi såg den ihop säkert fem eller sex gånger och försökte utan framgång sälja smycken och attiraljer kopplade till filmen. Jag älskade filmerna, men just den här puttade mig nästan över gränsen till mani (även om Matt Damon inte var med i just den, sorry Matt, I love you!) Jag föll för kombinationen science fiction och thriller. Det enda som är bättre än en mördare är en mördare med genetiska egenskaper som gör honom än mer dödlig! Hur som helst: Min väns födelsedag närmade sig och jag skrev en 55 000 ord lång text till henne om filmen, som en personlig gåva. Jag gillade det och tanken på att jag kunde skriva en egen thriller föddes. Det var så jag hittade tonaliteten i Kemisten – och kom igång.”

Om styrkan hos sin nya kvinnliga karaktär: ”Alltså, den är helt mental. Hon är varken stor, stark eller vältränad, kan inte döda dig med sina bara händer. Hon är en del av forsknings- och utvecklingsteamet, var aldrig rekryterad som mördare. Men hon bli det – när de försöker ta livet av henne. Med nålstick och osynlig gas kommer man långt. Kemisten är den bok jag lagt ner mest tid på research på av alla mina böcker, ja, för NÅGONTING. Ibland var det roligt, min kemiprofessor, till exempel, var fantastisk.”

Om det feministiska budskapet: ”Det var aldrig min tanke när jag började skriva – men min nya karaktär är naturligtvis en feministisk förebild. Det är bara sådan hon är. Hon är definitivt ingen som blir räddad av andra. Hon är ingen fysisk match för dem hon möter, men hon är smartare och mer förberedd. När det gäller att rädda är det ju hon som får stå för det. Det är faktiskt uppstressande att skildra en karaktär med så mycket ansvar! Fantasin är ju att någon annan ska svepa in och ta bördan från dina axlar. Den här karaktären representerar tesen att vill du få något gjort på rätt sätt, är du själv den enda möjligheten.”

Om att skriva med tonårsbarn hemma istället för bebisar: ”Jag trodde att det skulle vara lättare att skriva när mina barn vuxit upp, men jag har kommit fram till att tonåringar tar upp mycket mer headspace (hjärnkapacitet) än småttingar. Tonåringar behöver så mycket av dig, mentalt. Känslor ska pratas igenom, argumentationer föras, läxor rättas. They need rides and audience. Du hamnar långt från din dator! Så jag jobbar fortsatt som bäst när de sover.”

Om att vara drottningen av young adult och vad blir det härnäst: ”Hm, jag vet inte om jag är drottningen, möjligen grevinnan eller baronessan? Hur som helst är jag stolt över att ha varit en del av något så stort, en renässans för den genren om du så vill. Jag är glad att så många kvinnor funnit sin röst via mina böcker. Jag är rätt säker på att jag kommer att skriva mer young adult-litteratur, samtidigt som jag är säker på att det inte kommer att vara ett medvetet beslut. För mig har det alltid varit så att jag plötsligt befinner mig i en historia som behöver bli berättad. Då blir den det.”

Källor: Australia Daily Mail, UK Mail, La Repubblica, New Zealand Women’s Weekly