Förskolans luciatåg är en känslosam upplevelse, fylld av glädje, förväntan – och stress? Vem som helst kan känna igen sig i förälderns situation i det här kapitlet ur jul-romanen Elva nätter före jul av Anna Fredriksson. En perfekt bok att läsa just i juletid!
Kapitel 1
David fo?rso?ker flytta sig en aning pa? den lilla gro?na plaststolen med armsto?d. Han sitter nedkla?md i ett la?gt barnmo?blemang och bo?rjar fa? tra?smak i baken. Fra?gan a?r om han kommer att kunna ta sig loss ur stolen na?r det blir dags att la?mna den, men det blir en senare fra?ga. Det har redan ga?tt en bra stund sedan han tryckte ner sig ha?r i va?ntan pa? att fo?rskolans luciata?g ska go?ra entre? i lekrummet. De andra fo?ra?ldrarna sitter i likadana sma? stolar, men ingen av dem ser ut att ha na?gra problem med den obekva?ma sta?llningen.
I andra a?nden av lokalen sitter hans fru Erika och tycks inte heller besva?ras. Tva?rtom, hon pratar viskande med ett par andra mammor och ser fo?rva?ntansfull ut. David skruvar pa? sig och kastar en blick pa? sitt armbandsur. Han har inte tid att vara ha?r hela fo?rmiddagen. Fast a?nnu a?r klockan fo?rsta?s bara kvart o?ver sju.
Han ser sig omkring i det stora lekrummet som denna tidiga morgon har da?mpad belysning och ta?nda stearinljus ha?r och var. Det a?r tra?ngt av fo?ra?ldrar och syskon, alla har inte fa?tt plats i stolarna, ma?nga sta?r utmed va?ggarna. Han o?nskar att han ocksa? hade valt att sta? upp. Att som trettiosjua?ring sitta na?stan hopvikt sa? ha?r la?nge ka?nns ova?rdigt.
Fo?nsterbra?dorna a?r fyllda av dekorationer som barnen tillverkat av toalettrullar och piprensare och flirtkulor
Pa? va?ggen finns en almanacka. December ma?nad har julmotiv, ett sno?landskap och sa? en tomte i en sla?de fullastad med julklappar. Dagens datum, den trettonde december, a?r inringat med ro?dpenna. Fo?nsterbra?dorna a?r fyllda av dekorationer som barnen tillverkat av toalettrullar och piprensare och flirtkulor. Utanfo?r fo?nstren singlar stora sno?flingor ner, sa? man kan a?tminstone inte klaga pa? julsta?mningen.
Nu. A?ntligen ho?rs de. Fo?rst la?ngt bort, sedan allt na?rmare. Sko?ra, spro?da barnro?ster, med inslag av enstaka vuxna. De sjunger. Lusse lelle, Lusse lelle, elva na?tter fo?re jul. Tva? ga?nger efter varandra. David minns sa?ngen fra?n sin egen barndom. Nu a?ro vi hitkomna, elva na?tter fo?re jul. Elva dygn kvar. Sedan dundrar sla?kten in fo?r att fira. Hur ska han och Erika hinna fa? allting klart?
Nu. A?ntligen ho?rs de. Fo?rst la?ngt bort, sedan allt na?rmare. Sko?ra, spro?da barnro?ster, med inslag av enstaka vuxna. De sjunger. Lusse lelle, Lusse lelle, elva na?tter fo?re jul. Tva? ga?nger efter varandra. David minns sa?ngen fra?n sin egen barndom. Nu a?ro vi hitkomna, elva na?tter fo?re jul. Elva dygn kvar. Sedan dundrar sla?kten in fo?r att fira. Hur ska han och Erika hinna fa? allting klart?
Att fa? pa? trea?ringen na?got annat a?n superhja?ltedra?kten var helt omo?jligt i morse.
Ett ro?rigt luciata?g av barn, mellan ett och fem a?r gamla, blir synliga i do?rren. De minsta fa?r ba?ras av personalen, som ocksa? hja?lper till med sa?ngen. La?ngst fram ga?r inte mindre a?n fem stycken lucior, med batteridrivna ljuskronor och ro?da band runt midjorna. Sedan kommer ett ga?ng pepparkaksgubbar och -gummor, da?refter na?gra stja?rngossar i sneda pappstrutar och efter dem en ma?ngd ro?d- kla?dda tomtenissar. Allra sist smyger Batman. Pojken i den svarta masken och fladdermusmanteln a?r Viggo, Davids son. Att fa? pa? trea?ringen na?got annat a?n superhja?ltedra?kten var helt omo?jligt i morse. Lydia a?r fem, hon ville vara pepparkaksgumma Nu sta?r hon la?ngst fram, sjunger ho?gtidligt och med klar ro?st de da?r orden som hon tra?nat sa? mycket pa?: Nu a?ro vi hitkomna, elva na?tter fo?re jul.
David drar pa? munnen. Det blir varmt i o?gonen. Ka?rleken till de da?r tva? sma? ljusha?riga, den envisa pojken och den allvarsamma flickan, a?r na?stan fo?r stark. Han sneglar diskret pa? klockan igen. Snart ma?ste han ga?, det kan inte hja?lpas.
Sa? tittar han pa? Erika. Sa? vacker da?r hon sitter, med sina rosiga kinder. Och sa? den da?r speciella utstra?lningen hon har. Det jordna?ra och trygga, och samtidigt lekfulla, som han aldrig kunnat beskriva men som han varit ka?r i sedan fo?rsta ga?ngen han sa?g henne. En ka?nsla av att han i hennes sa?llskap kan vara sig sja?lv, helt och ha?llet.
Erikas o?gon a?r blanka och hon a?r uppfylld av sta?mningen i rummet. Hon ser mycket yngre ut a?n trettiofyra a?r, mer som en ung flicka.
Han biter i en kno?lig, hembakt lussebulle och fo?rso?ker lyssna intresserat till de andra fo?ra?ldrarna.
Det hela tar sin tid, men till slut a?r det dags fo?r kaffe och julmust. Lekrummet ta?nds upp. De luciakla?dda barnen springer runt och a?ter lussebullar och pepparkakor tillsammans med personal och fo?ra?ldrar. Allma?nt kaos ra?der, det hja?lper inte att de vuxna fo?rso?ker ha?lla ordning. Barnen a?r alldeles fo?r exalterade av att ha sina fo?ra?ldrar pa? plats, vara utkla?dda och fa? a?ta bullar och kakor.
David sitter kvar i sin la?ga stol med en kaffemugg framfo?r sig. Han biter i en kno?lig, hembakt lussebulle och fo?rso?ker lyssna intresserat till de andra fo?ra?ldrarna, sa? da?r som Erika alltid lyckas go?ra.
”Nu ska de tydligen inte ha kvar Plask & Lek”, sa?ger en pappa med va?lfriserat ska?gg. Han verkar fortfarande ro?rd efter luciata?get, stryker sig i o?gonvra?n och putsar omsorgsfullt sina trendiga designglaso?gon innan han sa?tter pa? sig dem igen.
En mamma i ro?d kla?nning och la?ng ha?rfla?ta nickar.
”Undrar vad det blir i sta?llet? Na?gon som vet?”
Ba?da tittar pa? David. Han a?r o?verrumplad.
”Ingen aning, faktiskt.”
Han so?ker Erikas blick la?ngre bort, men hon a?r uppslukad av ett annat samtal. Henne har han ingen hja?lp av just nu.
”Hur ga?r det med kla?dbytardagen da??”
En pappa med svartlockig kalufs tittar fra?gande pa? David.
”O?h, va?”
Han visste inte ens att det fanns en kla?dbytardag. Fast det vore dumt att sa?ga, det la?ter sa? nonchalant. Han ra?ddas av en leopardkla?dd, ho?ggravid mamma som mumsar pa? en pepparkaka.
”Jo, den a?r pa? ga?ng i januari. Det blir knytis ocksa?.”
”Kul!” sa?ger den svartlockige. ”Och snart a?r det skridskoutflykt fo?r sma?barnen. Ska ni fo?lja med?”
”Sja?lvklart!” sa?ger den gravida.
De andra fo?ra?ldrarna nickar ivrigt. Skridskoutflykten fa?r man tydligen inte missa. David a?r besva?rad. Han fo?rso?ker titta pa? klockan igen, men avbryts av att en fo?rskolela?rare leende ra?cker fram en korg med barnens hemgjorda pepparkakor.
”Varsa?god, smaka!”
David tar motvilligt en kaka. Na?r fo?rskolela?raren fo?rsvunnit tittar han mot Erika igen. Hon sitter bortva?nd. Han fa?r upp mobilen och trycker diskret iva?g ett sms till chefen: Pa? va?g! 5 minuter.