”Shuggie Bain” – succédebuten som fått klassikerstatus

Ovan kan du se ett samtal mellan Douglas Stuart och SelmaStories Johanna Stenius, från april 2021

Efter succén med Shuggie Bain, kolla in Douglas Stuarts nya roman här!

Vissa romaner blir till omedelbara klassiker. Det händer inte så ofta men ibland kommer det böcker som tycks gå hem i alla läger. Det är de där som älskas av både läsare och kritiker, som det pratas om i både lunchrum och litteraturprogram. Exakt vad just de lyckats med är svårt att ringa in, men klart är att det är böcker som berör och stannar kvar. Som är svåra att vara svår inför. Hanya Yanagiharas Ett litet liv och Frank McCourts Ängeln på sjunde trappsteget är två exempel, och nu kan även Douglas Stuarts episka Shuggie Bain läggas till på den listan. Debutromanen som refuserades 44 (!) gånger och sedan fick Bookerpriset har fått kritikerkåren att ta till superlativen och författare som Karl Ove Knausgård att vilja tvångstipsa om den.

Douglas Stuarts debutroman är en berättelse om en familj som faller. Det är 80-tal i Glasgow – en industristad som störtat ner i fattigdom under Margret Thatchers styre. Varven och stålverken rostar och arbetslöshet och alkoholism håller greppet om platsen där det alltid regnar. I Pithead, ett skitigt gruvsamhälle utanför stan, hamnar Shuggie Bain tillsammans med sin mamma och två äldre syskon. Hans mor, Agnes Bain, är med sin minkpäls en udda figur i gruvmisären. En Elizabeth Taylor-snygging som dricker Special Brew eller vodka som om det vore kranvatten. Hon drömmer stort, men efter att hennes man, Shuggies pappa, lämnat familjen går det mesta utför och hon blir alltmer fjättrad vid sitt missbruk. Även pojken Shuggie är en outsider, det låter ingen honom glömma. Han anses vara för feminin och att råka använda ett för fint ord i skolan kan räcka för att få en smäll på käften. Han är också den som alltid stannar vid Agnes Bains sida. En känslig pojke i en hård värld som aldrig tappar hoppet om sin mamma.

Romanen Shuggie Bain är baserad på författarens egen uppväxt i 80-talets Glasgow. Douglas Stuart växte upp i fattigdom och var gay på en plats där det rådde en hård machokultur. Hans mor var ensamstående och alkoholist och han blev som 16-åring föräldralös. I en intervju med Dagens Nyheter säger han att hennes död förändrade allt, samtidigt som det var en befrielse.

Efter en textilutbildning i Skottland hamnade Douglas Stuart på Royal College of Art i London och sedan 20 år tillbaka bor han i New York. Livet som framgångsrik modedesigner på Manhattan är en stark kontrast till hans barndoms Skottland, och han började skriva på romanen då han längtade hem till Glasgow. Vid sidan av designkarriären arbetade han under tio år med Shuggie Bain.

– Jag tror att skönlitterärt skrivande i viss mån alltid handlar om att förklara eller förstå sig själv. Jag tror också att litteraturen är en av få platser där man kan erfara något av hur det är att leva en annan människas liv, att gå i någon annans skor, som det heter, säger han i Sandra Stiskalos intervju med honom i Dagens Nyheter.

Manuset blev sedan nobbat 44 gånger, men när ett förlag väl nappade och gav ut boken blev den en världssuccé. Washington Post beskrev den som ett mästerverk och The Guardian menade det är en debutroman med en skönhet som är både ovanlig och bestående. Shuggie Bain har nu både toppat försäljningslistor och tilldelats priser, och när författaren i vintras fick ta emot det prestigefulla Bookerpriset tackade han sin mamma. Att boken skulle bli en sådan framgång hade han aldrig kunnat föreställa sig, men i en intervju med Aftonbladet säger han att han tror att den blivit en succé eftersom den handlar om kärlek och hopp och om människor som försöker göra det bästa av väldigt tuffa förhållanden. Albert Bonniers förlag trodde på Shuggie Bain från start och Sverige var först med att skriva på översättningskontrakt.

– Före Bookerpriset och innan boken ens släppts så trodde Bonniers på den så starkt och så djupt att de visste att de ville publicera den och det är otroligt modigt. Så grattis till svenskarna. Det visar hur mycket ni tror på litteratur, säger Douglas Stuart i samma intervju.