Årets bok-nominerade Sara Strömberg om "Sly"

Stort grattis till nomineringen till Årets Bok 2022! Vad var din första tanke när du fick veta att du är nominerad?

— Tusen tack! Min första tanke var: Va?! Är det sant?! Det är så fantastiskt fint att bli utvald ur en hel hög med vackra pärlor. Jag är fruktansvärt glad och stolt.

Hur skulle du själv beskriva Sly?

— Som ett skrik vid sidan av Åres strålkastarljus, en kärleksförklaring till glesbygdsmänniskan som står pall trots allt – och en lågintensiv spänningsroman om övergivenhet.

Berätta om din huvperson Vera Bergström.

— När läsaren först får möta Vera är hon sorgsen och bitter. Hon har blivit av med sitt jobb på tidningen efter 30 år, blivit lämnad av sin barndomskärlek och sörjer att hon aldrig fått några barn. Dessutom är hon i en ålder, 56 år, då samhället börjat räkna bort en människa. Hon bor ovanpå en igenbommad tågstation, sover med älgstudsaren under sängen och sliter med ständiga klimakterieblödningar. För mig var det viktigt att hon skulle ha bott hela sitt liv på samma plats och inte var någon hemvändare, som annars är det vanliga i deckare.

Var fann du inspirationen till henne?

— Jag har alltid varit mer intresserad av outsiders än av hjältar så därför tyckte jag att det var intressant att ge röst åt en sådan karaktär. Hela tiden, framför allt i sociala medier, omges vi av lyckade liv och framgångshistorier vilket är rätt tröttsamt. Jag ville gestalta en kvinna av kött och blod, med brister och sorger, eftersom jag tror att det är vår skörhet som förenar oss mer än något annat.

Det verkar råda en trend i litteraturen med berättelser som utspelar sig i Norrland, och två av dem har t.o.m vunnit just Årets Bok (Silvervägen av Stina Jackson och Stöld av Ann-Helén Laestadius). Vad tror du detta beror på? Är det en slump, eller längtar vi alla omedvetet dit?

— Jag tror att vi är inne i en tid då människan längtar efter något äkta och ursprungligt, och det kan hända att många förknippar Norrland med sådana värden. Men med det sagt hoppas jag att litteratur från Sveriges norra delar inte bara är en trend utan en del av ett allmänt ökat intresse för Norrland som kommer att bestå. Det har bland annat ett snabbväxande näringsliv och pandemin sett till, och då behövs även en vidgning av litteraturkartan.

Sly är din debutroman. Hur har din väg mot författarskapet sett ut?

— Som en lång bilresa över potthål och tjälskott i Jämtland, höll jag på att säga. Hela mitt vuxna yrkesliv har jag arbetat som journalist på lokaltidningen i Östersund och vid sidan av det har jag skrivit åtta barnböcker om det lilla Storsjöodjuret. Det dröjde ett tag innan jag fick tid och ro att skriva min första deckare, men nu hoppas jag att det ska bli flera.

Vad händer härnäst. Har du någon ny bok på gång?

— Ja, nästa bok kommer i augusti/september och är en fristående fortsättning på Sly och Vera. Då handlar det om ett försvinnande i väglöst land.

Till sist: har du några boktips till den som tycker om Sly och vill läsa något liknande?

— Jag vill inte på något sätt jämföra mig med storheter som Gillian Flynn och Alex Marwood (Serena Mackesy), men jag inspireras mycket av deras författarskap. Läs gärna Flynns Mörka platser och Marwoods Onda flickor.