Alla måste söderut är en varm berättelse med sorgkant om en identitetskris, den typen ofta ofta drabbar den som lämnat sin uppväxtort och klasstillhörighet för att påbörja ett nytt liv. Evas pappa var hennes trygghet och norrbottniska rotsystem från Luleå. När han dör går hennes tillvaro itu, till och med hon själv. Hur ska hon nu förhålla sig till sina barndoms trakter, som hon flyttade från vid nitton års ålder. Eller vad hon ska göra med det kära Marliden, farmor och farfars gård som hon nu har att sköta ihop med den impulsiva och snåla farbror Birger. Och så är det Larsa, som rasat in i hennes liv med truliga tonårsbarn och en mer än normalt svartsjuk exfru. Inte är hon förmögen att älska någon nu?

”Inte visste hon att vem som helst kan bli ett ödehus. Över en dag kunde det gå, att bli något nödtorftigt uppstagat, något som höll på att falla samman.
Den dagen.
Jag förlorar orden när jag går tillbaka till den dagen. Det blir inga kvar.”