Läs om boken Rådjursmannen här

”… lika fascinerande som gripande.” Dagens Nyheter

”Det är en personlig och känslofullt skriven text, ofta med poetiska undertoner. Rådjursmannen är en mycket originell och självupplevd naturskildring, som samtidigt är en hyllning till naturen och de vilda djuren.” BTJ

 

Geoffroy Delorme har blivit kritikerrosad världen över för sin självbiografi om sina sju år i vildmarken. Boken Rådjursmannen är en naturskildring och en hyllning till rådjur och andra vilda djur i skogen. Med rättigheter sålda till 11 länder och 55,000 sålda exemplar i Frankrike har Rådjursmannen blivit höjd till skyarna i Sverige, redan innan svensk utgivning. Boken har blivit kallad en lektion i ödmjukhet.

Självbiografin inleds med Geoffroys uppväxt som kantades av självvalt utanförskap från klasskamrater och lärare. Han drömmer sig bort till naturens frihet och inleder sin första nära kontakt med djur när han är nio år och vakar över koltrastar. Åren går och intresset för naturen växer obehindrat. En dag möter han ett rådjur i skogen i Normandie som lockar in honom i skogens värld. Han bestämmer sig för att lämna människornas samhälle för att äta, sova och leva bland rådjuren. Sju år passerar, Geoffroy stannar kvar och blir en del av naturen.

Idén om att bosätta sig i skogen växte successivt fram hos författaren. Under uppväxten lärde han sig att undvika omvärlden men ju äldre han blev desto fler motsättningar fick han av sina föräldrar. Han ombads att passa in och skaffa sig ett jobb.

— Det fick mig att känna mig förvirrad och orolig. Skogen blev en utväg. Jag behövde fly från min familjs grepp och upptäcka autonomi. När jag lämnade fick jag inget stöd från mina föräldrar. Även om de uppfostrade mig till att respektera skogen, var våra sätt att uppfatta den helt annorlunda, berättar Geoffroy Delorme för sitt franska förlag.

Planen på att stanna i skogen permanent var inte självklar. I början var avsikten att ta en 15 dagars paus i skogen, säger Geoffroy, för att hitta lugn och energi.

— Jag ville försöka leva självständigt för att se hur det var. Jag hade aldrig föreställt mig att leva bland vilda djur. Men efter ett tag, när jag stött på dem i skogen, började djuren undra vem jag var. Det var rådjuren som tämjde mig, inte tvärtom.

Ett rådjur kom att betyda extra mycket för Geoffroy – rådjuret Daguet. Han lärde Geoffroy anpassa sig till skogen samt att sova och äta i små doser. Rådjuret blev en stor del av hans berättelse men först var han tvungen att närma sig flocken för att de skulle lära känna varandra.

— Det fanns en välvillighet; en förståelse som gynnade oss båda. För honom fanns det ingen poäng att springa iväg från mig eftersom det skulle äventyrat förvarningen av hans territorium. Vi insåg snabbt att vi kunde dra nytta av varandra.

Men trots skogens harmoni och frihet var det svårt att anpassa sig till den nya tillvaron. Det blev en utmaning att hålla sig varm och mätt. Geoffroy förklarar att det var svårt att leva i skogen i början när han inte hade de rätta teknikerna för att anpassa sig och överleva i miljön. Kroppen påverkas av att vara isolerad från omvärlden. Geoffroy hade bra syn innan livet i skogen, men eftersom skogen består av träd som blockerar horisonten tappade han sin förmåga att se på avstånd. Samtidigt som han fick några nya färdigheter, tappade han andra.

— Att leva i skogen innebär att släppa taget och kliva in i en värld där du måste lära dig att kompromissa för att överleva, säger han.

I boken följer vi rådjurens beteenden som tar oss med på äventyr genom naturen. Berättelsen ger prov på att nedsänkning i den vilda världen är möjligt var som helst. De bästa stunderna under sina sju år i vildmarken var enligt Geoffroy att vila i en glänta med rådjuren. Då är man är ute ur skogen men fortfarande skyddad av högt gräs.

— Det finns en känsla av fred och intensiv lycka när du sitter där, oavsett om solen värmer din kropp, eller om regnet börjar falla hårt och skapar en fantastisk melodi.

Efter sju år av isolering från omvärlden kom Geoffroy till en punkt där han bestämde sig för att lämna livet han byggt upp i skogen. En anledning berodde på industrialiserat skogsbruk som förstörde en stor mängd av den mat han behövde för att överleva. Som många hotade djur äventyrades nu hans livsmiljö av människan. Men det var inte bara bristen på mat och utplåning av skogen som påverkade honom att lämna.

— Rådjuren hade vuxit upp och mognat och började leda mig mot de konstgjorda stigarna som ledde till skogskanten. Den sista anledningen är att jag träffade min flickvän i skogen. Alla tecken fanns där: det var dags för mig att gå hem.

Att återvända till civilisationen blev en omtumlande upplevelse. Från att ha spenderat sina dagar och nätter i skogen och anpassat sig till livet i det vilda blev den nya vardagen en ny omställning. Nu tio år efter återvänder han inte till samma skog han en gång bodde i.

— Skogen jag kände till är helt borta. Fotografier från min bok visar ett landskap som inte längre finns. Även djuren är borta. Men skogen lämnade mig aldrig, för jag var en del av den så länge, och den blev en del av mig.

Geoffroy var först inte redo att dela sin erfarenhet med andra. Han var rädd att svika sina skogsvänner. Men sakta började han berätta några få anekdoter och insåg så småningom att han kunde berätta om sin upplevelse för människor utan att avslöja varje hemlighet.

Rådjursmannen är en samtidsskildring av naturen som får en att vilja upptäcka skogens alla smultronställen. Geoffroy Delormes budskap med boken är att uppvisa likheten mellan människor och djur och att vi är en del av naturen. Han vill visa att vi kan trivas och lära oss genom partnerskap och samarbete, istället för destruktiv konkurrens. Vi måste arbeta mot ett mer horisontellt samhälle, inte ett vertikalt.