Psykologen: "Därför vill vi läsa om terrorism"

Temat terrorism har under många år avhandlats på film, i tv-serier och i litteraturen. Men aldrig har det känts så nära vår samtid som nu. Vad är det som får oss att vilja titta på, lyssna på och framför allt läsa om det som skrämmer oss?
Anna Bennich Karlstedt är psykolog och författare och menar att det bland annat har att göra med vår känsla av kontroll.

Efter vansinneskörningen på Drottninggatan i april förra året uppger ungefär varannan svensk i en undersökning av Novum på uppdrag av SVT, att de är rädda för nya terrordåd. Psykologen Anna Bennich Karlstedt tror att rädsla ökar vårt behov av att läsa och konsumera saker som behandlar ämnet.

– Nu när vi faktiskt har ett eget nationellt trauma, så ökar behovet av att närma sig de här ämnena som är svåra. Både vad gäller det som har hänt på riktigt och det som sker fiktivt. Vi har behov av att fylla på med kunskap, men också att prata med varandra om de här sakerna.

Just nu kommer det ut flera kortromaner på temat terrorism, vilket alltså kan vara som en sorts bearbetning för de som blivit rädda efter terrordådet på Drottninggatan och andra liknande händelser. Böckerna handlar om bland annat om fiktiva terrordåd och oskyldiga människor som anklagas för att vara terrorister.

– Som läsare så kan det faktiskt underlätta att det är fiktion. Den hjälper oss att hålla ett filter mellan de hemska händelserna och våra tankar och känslor inför det som är skrämmande, säger Anna Bennich Karlstedt.

Foto: Caroline Andersson

Vi behöver förstå det som skrämmer oss

Att vi vill läsa fiktion om det som skrämmer i verkligheten liknar de psykologiska mekanism som gör att vi vill se på skräckfilm eller njuta av en otäck Stephen King-roman. Människor har alltid haft ett behov av att försöka förstå det som skrämmer.

– Det finns forskning som visar att när vi blir väldigt skrämda medan vi läser, aktiveras det center som väcker rädsla – men också det center som väcker lust. Vi har alltså en förmåga att känna både väldigt mycket lust och rädsla samtidigt. Sedan har människor också en sorts kittlande känsla inför obegripliga, läskiga saker som ökar nyfikenheten och engagemanget i de här frågorna.

”Att inte förstå är obehagligt”

Jonas Bonnier är en av tre författare som under våren kommer med nyskrivna kortromaner på temat svensk terror: Stockholm Odenplan. För honom var själva skrivprocessen ett sätt att försöka närma sig det som skrämmer.

–  När jag skriver om terrorism, om något som är obehagligt helt enkelt, är det ett sätt för mig att försöka förstå personerna som har gjort det här, och hur sådana här saker kan hända. Där finns det något intressant att utforska – just att inte förstå är oerhört obehagligt för människor. Och för mig.

Ett fiktivt dåd djupt nere i Stockholms tunnlar

Att skriva om skrämmade upplevelser är inget nytt för Jonas Bonnier. Under förra året nådde han stora framgångar med boken Helikopterrånet, en bladvändare baserad på det stora rånet mot en värdedepå i Västberga 2009. Stockholm Odenplan handlar om ett fiktivt planerat terrordåd djupt nere i Stockholms kollektivtrafiksystem, inför invigningen av pendeltågstunneln som ligger under tunnelbanesystemet.

– Jag var väldigt nöjd när jag kom på namnet, Stockholm Odenplan, som också är namnet på den nya pendeltågsstationen i Stockholm. Om man kombinerar titeln med ämnet terrorism, känner i alla fall jag att det blir väldigt obehagligt redan där, utan att ha läst en rad av själva storyn. Det har varit ett arbete under många år att gräva ut den här tunneln under Stockholm och för mig, när jag tänker på tunnlar … Det finns något otroligt otäckt över det.

Hur var det att skriva om något som ligger så nära verkligheten, eller i alla fall vår samtid?

– Anledningen till att vi människor vill begripa hur allt hänger ihop, är säkert nån form av kontrollbehov. Vi försöker förstå hur ett terrordåd kan inträffa, vi sätter på oss en hjälm när vi cyklar för att känna oss säkra och beter oss på ett sätt som om vi kunde kontrollera allt. Men de här terrordåden som sker runt om i världen sker plötsligt, utan nån förvarning utan att vi kan förutse dem. Det finns något otroligt läskigt i det just för att det inte går att kontrollera, säger Jonas Bonnier som samtidigt tyckte att det kändes viktigt att skriva om något som redan hade hänt för att inte skapa rädsla. Invigningen av Stockholm Odenplan ägde rum i juli 2017 och gick – uppenbarligen – bra.

– Som läsare kan ju det faktiskt vara skönt att veta, att det faktiskt inte blev av. Däremot är det en berättelse som utspelar sig nu, här. Och därför ska den kännas som om det faktiskt har hänt.