Nina Ulmaja: ”Omslaget är bokens ansikte”

Det första du ser när du möter en ny bok är omslaget. Det kan vara oerhört iögonfallande, eller bara stillsamt och självklart. Men en sak är säker – det väcker känslor! Dessutom: Att formge ett bokomslag är en hel vetenskap. Och självklart varierar trenderna, det som betraktas som ”rätt” och ”fel”,  över tid. Ja, vad avgör hur en bok ska se ut, egentligen? 

Vi stämde träff med Nina Ulmaja, designansvarig på Albert Bonniers Förlag. Hon har ett finger med i spelet kring en hel del av det vi ser i bokhandeln, såväl kommersiella succéer som Jag är Zlatan Ibrahimovic som finlitterära arv signerade Lars Norén och Tomas Tranströmer. Hon föreläser ofta om typografi, design och läsbarhet på design- och förlagsutbildningar.

Hej Nina, varför är omslaget på en bok så viktigt?
– Omslaget är bokens ansikte. Utan ansikte finns boken knappt, och hittar inte sina läsare. Om en författare bara skriver för sin egen byrålåda klarar berättelsen sig utan omslag, men om författarens vilja är att många ska läsa boken så är det förlagets ansvar att förpacka texten så att den hittar ut. Att den är rätt packad för att nå sin målgrupp. Och rätt förpackad för att göra innehållet rättvisa.

Berätta, vad ingår i ditt jobb som designansvarig på ett stort bokförlag?
– Mitt uppdrag är att hålla förlaget a jour med vad som händer inom typografi och bokdesign och höja nivån på vår bokformgivning och produktion. Det gör jag bland annat genom att göra regelbundna trendspaningar från exempelvis bokmässor, designkonferenser, på nätet och i bokhandeln.

– Sedan fungerar jag som ett bollplank för redaktörer, förläggare och externa formgivare. Det behövs oftare än man kan tro en konstruktiv länk mellan förlag och formgivare, en som talar formgivarnas språk, men som också ser till förlagets behov. Och jag formger cirka tio böcker per år själv, vilket är viktigt. Det är lika nödvändigt för mig som designansvarig som för de som jobbar som lärare. Att bara vara pedagog gör att man lätt tappar kollen på sitt yrkesområde. Jag är inblandad i de flesta böcker som rådgivare i form- och typografifrågor på ett eller annat sätt. Mycket av arbetet gäller böckernas inlagor, något som absolut inte syns utåt eller ens diskuteras. Just nu arbetar jag till exempel med att förbättra våra inlagemallar och hustypsnitt så att våra böcker ska få ännu bättre läsbarhet och vara mer lättarbetade för dem som sätter böckerna. Ett osynligt arbete som bara märks om det blir dåligt.

Hur kom det sig att det blev just formgivning av böcker du kom att ägna dig åt?
– Jag kommer från en familj utan rötter i vare sig design eller litteratur. Därför tog det ganska lång tid för mig att förstå att man faktiskt kunde jobba med det jag sysslade med mest. Jag läste och ritade, det var min barndom, förutom att försöka anpassa mig till ett nytt språk och land. Jag flyttade till Sverige som femåring, från Finland. Vi kom hit i den stora arbetsinvandringsvågen 1972 bland många andra finländare, jugoslaver och greker.

– Jag ritade som sagt, alltid. Och trodde så småningom att arkitekt var mitt yrke. Efter ett par år som arkitektpraktikant kom jag så in på arkitekturskolan. Men då hade jag redan sett många av arkitektyrkets baksidor. Ett fåtal får göra de roliga uppdragen, sen har de ett gäng utbildade arkitekter ”under sig” som får göra grovjobbet. Det som roade mig var att göra de presentationer som gjordes när ett nytt husprojekt skulle presenteras. Det som liknade böcker. Jag tackade nej till arkitektutbildningen och började på konstskola istället. Jag trodde fortfarande inte på att bokformgivare var ett yrke. Siktet var att bli illustratör då. Men så under utbildningen tog mitt formgivningsintresse över. Det lockade mer, verkade roligare att jobba mer övergripande med idé- och form än att ”bara” göra bilder. Så det blev formgivning – och intresset för böcker hade jag ju sen barnsben. Jag gick ut Konstfack och frilansade i elva år med uppdrag från teatrar, dansgrupper, bokförlag och andra kulturproducenter. Och hade drömuppdrag som designer.

Vilka är de senaste bokomslagen du gjort?
– Jag kan nämna flera för att visa på bredden i det jag gör: alldeles nyligen skickade vi iväg Ernst Brunners biografi om Swedenborg till tryck, Darra. Den är ju något helt annat än Hanya Yanagiharas fantastiska roman Ett litet liv, som i sin tur är väsensskild från Sara Stridsbergs dramabok Nelly Sachs kommer aldrig fram till havet. Anna Hallbergs diktbok ChowChow står också för något alldeles eget, liksom Lars Noréns diktsamling Stoft, där varje bok har ett unikt omslag.

Hur går du tillväga när du ska formge en bok, vanligtvis?
– Det finns inget ”vanligtvis”. Jo, en sak, jag läser manuset när det finns ett manus att läsa. Sen försöker jag hitta formen i innehållet och klura ut vad som är speciellt med just den här boken. Ibland är författarna väldigt engagerade och våra samarbeten täta ända ner på typografisk detaljnivå, andra kommer med en färdig bild och lämnar över helheten till mig. Ibland finns inget mer än texten att utgå ifrån. En rolig fas av formgivningsarbetet är att tänka hur den fysiska boken ska kännas i handen, det taktila. Vad kan jag göra för att den här boken ska sticka ut bland sina konkurrenter i hyllan?

Det finns många trender inom formgivning. På vilket sätt återspeglar bokformgivningen dessa trender?
– Typsnittstrender syns på bokomslag likaväl som i reklamen. Men de är ofta lite senare i bokvärlden då vår produktionsprocess är betydligt längre än reklambranschens. Färger likaså. Den starka trenden med illustration och hantverk syns ju i att mängden handgjorda uttryck ökat på omslagen, liksom i reklamen. Alla har tillgång till typsnitt i sina digitala plattformar, men få kan härma handens unika uttryck. Och ju mer digital vår värld blir desto mer ökar längtan efter att se ”riktiga” saker.

Finns det någon bokformgivningsstil som kan kallas typiskt svensk? Och vilka länder är mest vågade just nu när det kommer till formgivning av böcker?
– Nja, det där är knepigt. Vi ligger i alla fall numera rätt bra till även inom bokformgivning, men har inte en egen stil på samma utmärkande sätt som exempelvis Schweiz, som, om man vill generalisera, står för en stilfull torrhet i sin formgivning. Holländarnas typografi sticker också ut på ett eget sätt, lite mer kraftfull och modern. Vi har inte heller lika glammiga och glittriga omslag som till exempel många amerikanska böcker. Det beror delvis på ekonomi. De har betydligt större upplagor på sina böcker och kan fördela omslagskostnaderna på fler böcker än vi på våra små upplagor. Jag skulle säga att brittiska och amerikanska litterära omslag sticker ut. De är idémässigt smarta och roliga på ett sätt som inte syns lika ofta i Sverige.

 Vad är vi inne i för tänk kring bokformgivning just nu, 2017?
– Jag är glad åt att förlag numera anstränger sig med böckernas utformning, med helheten. Man har förstått att god design är ett konkurrensmedel. Det är lättare att sälja en fin välgjord bok än ett hafsverk. Den allmänt ökade designmedvetenheten har nått bokvärlden. I och med att alla har tillgång till typografi i sina datorer ökar även medvetenheten om typografi, vilket driver på förlagens ansträngningar även på det området.

Du har en kluven inställningar till trendspaningar har du sagt. Berätta varför!
– Alltså, jag gillar trendspaningar, och gör de ju regelbundet, men de ska tas mer som en temperaturmätning på hur det ser ut där ute just nu än något som man ska rätta sig efter. Spekulera kan man ju alltid om färger och typografi som är på gång. Men bokbranschen är långsam, produktionstiden är lång från antagning till färdig bok i bokhandeln. Om man förälskar sig i något: en stil, ett typsnitt, en färg man ser där ute nu, kan man räkna med att några till tryckt på kopieringsknappen och så står boken där bland flertalet likadana omslag.

– Mina trendspaningar brukar vara mer övergripande på vad som händer med boken, typografi och design över tid. Jag har till exempel pratat om reaktioner på digitaliseringen de senaste åren. Den har liksom industrialiseringen i slutet av 1800-talet fått motreaktioner. Nu när vi blivit så bra på att göra böcker digitalt kommer det upp frågor som handlar om kvalitet på typografi, tryck och bokbinderi. Det har exempelvis poppat upp en mängd små tryckerier som använder sig av äldre tryckmetoder som ger en djupare svärta i trycket och små förlag som gör böcker på ett annat sätt de stora. Dessa inspirerar och utmanar på samma sätt som de små hantverksmässiga bagerierna driver på ”brödindustrin” att också se över sitt sortiment och höja kvaliteten.

Vill du ändå sia lite om vad du tror vi kommer att få se på omslagen 2018?
– Helst inte. Jag hoppas ju att fler förlag får upp ögonen även för bokens inlaga och läsbarheten, Det finns mycket kvar att göra på den fronten. Det handlar inte bara om god läsbarhet på typografisk detaljnivå utan även omsorgen om det läsaren möter när hen öppnar boken, om hur titelsidorna ser ut, hur man utnyttjat mellanrummen i boken med sådant som stimulerar och berikar läsningen.

Favoritomslag genom tiderna?
– Penguin har så många omslag jag gillar, både äldre och alldeles nya, så jag sammanfattar favoriterna med ordet ”Penguin”. En clowns åsikter av Heinrich Böll, med omslag av Håkan Lindström, är en svensk favorit. Men det finns många, många fler.

av Caroline Geijer
foto: Linus Meyer