Four legs good, two legs bad? Vi har pratat med fårbonden Axel Lindén om hans nya bok Fårdagboken.
Hallå där, Axel! Varför skrev du en fårdagbok?
– För att livet med får – tillvaron som fårbonde – pågår varje dag. Kanske är djurhållning det enda som egentligen passar dagboksformen. Men jag vet inte riktigt varför jag skrev boken. Jag hade inte något eget driv att berätta, jag blev lite som fåren, idisslande, nöjd som det var. Det var personer i min omgivning som pushade på och trodde att det kunde bli något.
Vad ger Fårdagboken läsarna?
– Den är rolig, tänkvärd och allvarlig. Jag hoppas att den kan ge ett annorlunda perspektiv på… lite allt möjligt. Att arbeta med händerna, att göra något man inte riktigt behärskar, att bli äldre, att ha ansvar för djur, att förhålla sig till de ekologiska kriserna. Privat och globalt om vartannat.
Sen tror jag att får upplevs som väldigt behändiga. De är lite som riktiga leksaker för den som vill låtsas vara bonde.
Det verkar som att får är väldigt populära djur. Vad tror du det beror på?
– För det första har de ull. Den är mjuk och fluffig. Sen tror jag att får upplevs som väldigt behändiga. De är lite som riktiga leksaker för den som vill låtsas vara bonde. Dessutom kan det vara så att de har lagom hög IQ. De relaterar till oss, men smider inte direkt planer bakom ryggen på oss.