Mons Kallentoft: ”Skär djupt in i vad det innebär att vara människa”

Det har gått två decennier sedan Mons Kallentofts debutroman Pesetas kom ut. Boken belönades med Katapultpriset och sedan dess har författaren producerat kriminalromaner i ett rasande tempo. Flera av de aktiviteter som skulle firat hans 20 år långa författarskap fick under förra året ställas in på grund av pandemin. Istället tillbringade Mons, som är bosatt i Palma, året med att skriva nästa bok i Zack-serien. Inlåst i sin lägenhet lekte han med tanken om vad som kommer att hända efter pandemin och hur vårt samhälle kommer att se ut. Boken blev en stor succé, många läsare uppskattar Zack-böckernas enorma tempo, Nu släpps Blickfångarna, den fjortonde boken om Malin Fors.

Läs mer: Allt du vill veta om Malin Fors-serien

I Blickfångarna är du tillbaka i din barndomsstad Linköping, hur mår staden efter pandemin?

 – Livet är tillbaka som vanligt, skulle jag säga. Vaccinet kommit, men samhällsklyftorna har blivit allt större även i lilla Linköping.
–Alla tror att miljöförstöring är det största hotet mot planeten och mänskligheten, men jag har alltid känt att ojämlikheten människor emellan är den största faran. I Blickfångarna ställer jag till exempel en rik konstnär mot fattiga antagonister, och så skildrar jag en ung invandrapojkes hemska öde, när han hamnar i klorna på fel människor i den välbärgade världen. Klassfrågor intresserar mig mer och mer. jag har själv gjort en gedigen klassresa, men känner mig fortfarande mer som underklass än något annat. Författare ska aldrig känna sig hemma någonstans, då har de stelnat. Jag söker fortfarande min identitet.

Blickfångarna kretsar kring två mord. Ett olöst fall med den lilla arabiska pojken, och så ett annat mordfall som vi inte ska avslöja här. Vad händer egentligen i boken?

– En världsberömd målare från Linköping ska ha en samlingsutställning i staden, och flera människor från hans bakgrund är missnöjda med det. Vissa kanske till och med hatar honom så mycket att de vill se honom död. Samtidigt får Malin äntligen en identitet på den döda pojke som hittades mördad fem år tidigare och som gäckat henne sedan dess. Här drar en virvelvind av händelser igång, där Malin utsätts för stor fara. Kanske blir hon till och med själv misstänkt. Blickfångarna är en del i Sinnesserien om Malin, och den handlar om ögat, och jag vill leka med tanken att ögat lurar oss oftare än vi tror. Vi tror oss veta vad vi ser men det är inte alltid så.

Böckerna om Zack är medvetet skrivna för att fungera bra i ljudformatet. Språket är enklare och läsaren ska snabbt förstå var karaktärerna befinner sig. Varenda känsla behöver inte gestaltas och han använder medvetet ett mer sentimentalt språk. Kapitlen är korta och fyllda med cliffhangers, karaktärerna är få och berättelsen är rak utan tidshopp och massa tempusbyten.

Vad skiljer sig med Malinböckerna här?
– Efter att ha varit med i matchen länge är det kul att använda de här nya verktygen för att bli en bättre författare. Man prövas på nytt. Även med Malin har språket blivit kortare och snabbare än i de första böckerna som Midvinterblod. Men i Malin finns poesin och dröjandet kvar, de rika miljöbeskrivningar och det verkliga djuplodandet i hennes karaktär. Det finns i Zack-serien också, men på ett annorlunda vis.

Mons Kallentoft är kanske mest känd för sina böcker om kriminalinspektör Malin Fors. Blickfångarna är den fjortonde boken i serien om Malin Fors, den skickligaste utredaren vid Linköpingspolisen och blir ofta väldigt engagerad i sina fall, samtidigt som hon kämpar med sitt privatliv och ett alkoholmissbruk.

Varför tror du att läsarna fängslas av Malin Fors?
– Hon är en riktig människa med ett enormt krig inom sig själv. Hon känner skam över livets misslyckanden och kämpar med vad hon vill göra och borde göra. Malin vet vad det rätta är, men har inte alltid förmågan att i sitt privatliv göra det. Gestaltningen av hennes inre grundläggande konflikter verkar ha fastnat hos folk. Mitt i all panik finns mycket empati och värme. Hon faller hela tiden men, som Katarina Frostenson skulle säga, köttet är svagt. Det tror jag är något som alla människor kan hitta en igenkänning i.

Hon gör en del tvivelaktiga saker i dina böcker, var går gränsen för när läsaren inte längre känner sympati för henne?
– Det beror nog på läsarens egen moral. Hon är ju till exempel i Bangkok och köper sex av en ung man. Hon intalar sig själv att det är riktig kärlek. Det tror jag många läsare hade svårt att acceptera. Men om jag skildrar det rätt kanske man fördömer handlingen snarare än karaktären. Sedan är hon alldeles för full, slåss och har i perioder varit en usel morsa. Hon har inte mördat någon, där kanske det skulle gå en gräns. Men hon har gått över lagens gränser. Som författare är det roliga och intressanta saker att ställa frågor om, och en chans att pröva min egen empati. Den skär djupt in i vad det innebär att vara människa.

Mons drömde tidigt om att bli författare. 2020 firade han tjugo år som författare, och då blev författarjubiléet i princip inställt och det blev främst en möjlighet att se sig själv i spegeln och inse att han faktiskt uppfyllt drömmarna om att bli författare.
– Det var en slags inre bekräftelse. Det var ganska skönt mitt i en skenande 50-årskris och pandemi. Det är inte alla författare som fått så långa karriärer. Jag kunde sluta köpa massa konstiga modekläder avsedda för tjugoåringar och vila i mig själv och min hyfsade framgång.

Mons är en av landets mest lästa och omtyckta författare, och han ger många gånger ut inte bara en utan två böcker per år. Nu kommer det som sagt ny Malin Fors-bok, han skriver som bäst på nästa Zack-bok och skissar på en ny serie böcker som kommer knyta an till hur vi vill leva våra liv i en post pandemivärld där miljön brinner och hotar hela vår existens. Dessutom jobbar en av Spaniens bästa manusförfattare just nu med en filmatisering av Palmaböckerna. Författarskapet är en viktig del av Mons liv, och förståelsen för vad det innebär har fördjupats under åren som gått.
– Jag har insett att det är mitt liv och jag har i stor utsträckning låtit det styra hur jag lever. Det har påverkat alla aspekter av mig. Jag har en djupt rotad författar- och konstnärsidentitet. Det är ingen yrkesroll för mig, det är ett liv. Vilket är på gott och ont. Det gör mig helt omöjlig i vissa sociala sammanhang. Jag är urusel på fejkad artighet till exempel.