Malin Persson Giolito skriver till sig själv som 25-åring

Vad ska jag egentligen säga till dig? Utan att det låter som en blandning mellan Dalai Lama-twitter och ett gratulationskort med kolorerad solnedgång? Så lite som möjligt, tror jag. Varför skulle jag påpeka att livet inte alltid kommer att vara så där glatt? Det vore ju rent taskigt. Och dessutom kontraproduktivt.

Du har ett drömjobb nu. Du vet att du kan bli precis vad du vill bara du gör ditt bästa. Varför skulle jag säga att du kommer att slå huvudet i glastaket, att du inte kommer att vara ung och lovande hela livet? Varför skulle jag säga att du kommer att vakna en dag och förstå att det som aldrig skulle hända dig hände för flera år sedan och du märkte det knappt för att du var alldeles för upptagen med livet?

Vem behöver sådana bittra påpekanden? Inte du. För du gör rätt.

Du har just flyttat utomlands. Hemma i Sverige finns en före detta kille. Du hade tänkt bilda familj med honom. Istället blev du lite småkär i en annan. Det är inget allvarligt. Han är bara en tillfällig flirt.

Du är fortfarande ihop med den där nya. Men säger jag det blir du väl skraj, springer skrikande därifrån. Och ni har tre barn ihop. Han är det bästa som har hänt dig. Så jag håller tyst. Du kommer att fatta det ändå, utan min hjälp.

För så här är det: det blir inte som du har tänkt dig, det blir bättre. Håll träsleven högt. Du duger. Och skit i att tycka att du är fet. Det är bara energislukande. Och inte på något kaloriförbrukande vis.”