Årets bok-nominerade Lina Nordquist: "När mina barn föddes gick startskottet"

Vad var första tanken när du fick vet att Dit du går följer jag är nominerad?

— Till en början blev jag bara så galet glad! ”Tänk, om det här betyder att fler vill läsa berättelserna om Unni och Kåra!” Natten efter att jag fått veta vaknade jag i vargtimmen med en ny idé till en roman. Jag tror att nomineringen tryckte ned en kreativitetsknapp någonstans i mig, för sedan dess har det susat i mitt huvud av främmande röster.

Om du skulle beskriva Dit du går följer jag med enbart tre ord, vilka ord skulle det vara?

— Längtan, helvete, innerlighet

Hur fick du inspirationen till boken?

— Fröna till berättelserna hade jag haft i fickan under många år. Jag är uppvuxen nära trollskogen och redan som barn satt jag under salsbordet hemma hos min mormor och morfar och lyssnade på historier jag egentligen inte fick höra. Senare stal jag händelser som blänkte, samlade på öden och starka människor, men under många år gjorde jag inget med dem.
— När mina barn föddes gick startskottet. Världen blev vackrare då, men också farligare. ”Tänk, om jag inte skulle kunna skydda mina pojkar?” ”Vad tar jag mig till om något händer dem? Eller om något händer mig…?”
— Kärleken gjorde mig rädd och det var då jag började skriva på allvar.

I boken skildras flera tragiska människoöden och en kollega på kontoret berättade att hon var helt söndergråten efter att ha läst ut den. Här är det att skriva något så smärtsamt?

— Jag minns att mina fingrar halkade på tangenterna för att jag grät medan jag skrev de tyngsta sidorna, de där hela livet brister. Samtidigt är inget av det jag skildrar långsökt fantasy eller science fiction: flykt, elände och kamp har varit brutalt verkliga för människor i vårt land. På andra platser i världen är det vi kallar historisk roman ännu idag någons liv.

Vad önskar du att man som läsare tar med sig efter att man läst din bok?

— En önskan är enkel: jag skulle vilja att historierna om Unni och Kåra sparas i bokhyllan för att läsas igen, en annan gång. Får jag önska något mer skulle jag vilja att några som läser min roman stannar upp och funderar en stund på hur beroende vi människor är av varandra. Det kan betyda så oerhört mycket att få en medmänniskas omtanke. På samma sätt kan det visa sig ödesdigert att stå ensam och se sin vardag rämna, eller känna insidan krackelera och rasa samman.

Dit du går följer jag är din debutroman. Har du alltid velat skriva böcker, eller hur har din väg mot författarskapet varit?

— Jag har alltid älskat berättelser – andras och egna. Då och då genom åren har jag skrivit fragment på post-it-lappar och på baksidan av kvitton, men det var ett stort steg att tänka att det jag skrev skulle bli en färdig roman som andra människor skulle läsa.

Till sist: har du något riktigt bra boktips du vill dela med dig av?

— Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag just nu läser Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion. Den är helt makalös. En annan fantastisk bok jag läst många gånger genom åren är Kerstin Ekmans Händelser vid vatten.