Det sägs att för att kunna bli en bra författare behöver man läsa. Mycket och ofta. Någon som förstått det är Leif GW Persson, som gärna lyfter nya böcker av sina författarkollegor. Och när GW tipsar, så lyssnar svenska läsare. Man kan faktiskt tala om en GW-effekt. Ett före och ett efter en hyllning av GW. Faktum är att kriminalprofessorn nog skulle kunna lägga till ”bok-influencer” i sitt CV (om han nu av någon outgrundlig anledning skulle vilja det).
Här finns Leif GW Perssons självbiografi i snygg jubileumsutgåva!
Här har vi plockat ut några av hans favoriter från tv och tidningar.
Sommaren 1958 i Värmland, en polisjakt efter en våldsam mördare pågår. Fem år senare, på vårvintern 1965, står kriminalassistent Lampell inför ett annat fall i Stockholm. Ett klagomål om en obehaglig lukt leder till upptäckten av en död man i en låst lägenhet.
Boken fångar på ett fängslande sätt det utmanande polisarbetet i dessa två mordfall under en tidigare era. För den insatta läsaren blir det tydligt att boken är en hyllning till Sjöwall & Wahlöö och den tidiga perioden av det svenska deckarundret. Och nu hyllas den av GW.
Citat från TV:
Gillar du Sjögren och Wahlöö så påstår jag att den här är ett måste!
Drottningar och pretendenter är en essäsamling som berättar om brittiska och svenska deckarförfattarinnor – de världsberömda, de bortglömda, de älskade och de högst tveksamma. Under den brittiska deckarens guldålder vid mellankrigstiden var Dorothy L. Sayers och Agatha Christie bland de mest framstående, medan Maria Lang och Kerstin Ekman tillhör den svenska, som kom något senare.
Citat från TV:
Det är intressant läsning. Man vill veta mer om deras (författarinnornas) bakgrund och författarskap.
I Gangsters skriver Patrick Radden Keefe om visselblåsare och vapenhandlare, knarkkungar och bedragare. Radden Keefe skildrar de oförglömliga levnadsöden på ett sätt som får en att tänka om vad vi vet om hur människor fungerar. ”Historierna speglar det som alltid intresserat mig: brott och korruption, hemligheter och lögner, det genomsläppliga membranet som skiljer de laglydigasvärld från de laglösas värld.”
Översättare: Eva Johansson
Citat från TV:
Här är ett urval av hans artiklar i The New Yorker som handlar om olika aktörer inom den kriminella sektorn. Han är också väldigt välskriven.
Denna bok är i själva verket tre kortromaner: Beundran, Botgöring och titelhistorien En främling knackar på din dörr. Boken utspelar sig i Van Veeterens Maardam och följer kommissarie Jung som försöker lösa olika brott. Handlingen i titelhistorien fokuserar på Judith Miller, vars liv tar en helt ny riktning när det knackar på hennes dörr en oväderskväll. Hon är omedveten om att hennes liv just har tagit en ny vändning och att det här är starten på både det bästa och värsta som kommer att hända henne.
Citat från TV:
Det är en njutning att läsa Nesser, han har en förmåga att få in humor. Hans prosa är fantastisk, det är en njutning att läsa.
Kallmyren är en thriller som handlar om Wiking Stormberg, vars fru Helena försvann och drunknade i en myr i augusti 1990. Helenas kropp hittades aldrig, och Wiking har aldrig kommit aldrig över förlusten. Åren har gått, och Wiking lever för sina barn och sitt arbete som polischef i Stenträsk. Men en dag tar en händelse honom med storm: han får ett brev hemma i brevlådan skrivet med Helenas handstil och undertecknat med hennes signatur. Wiking måste fråga sig själv om han är på väg att bli galen, om han ser spöken eller om någon utomstående kraft hotar honom och hans familj. Kallmyren handlar om hämnd och saknad och om hur vi människor hanterar de villkor som livet ger oss. Boken är en fristående fortsättning på Polcirkeln.
Citat från TV:
Hon har hon verkligen nytänt, hon har ett kolossalt driv i sitt steg nu.
I februari 1986 sker det första mordet i byn Tiarp i Halmstad. Samma kväll blir Palme skjuten i Stockholm. Medan landet är i chock efter mordet på statsministern jagar polisen Sven Jörgensson Tiarpsmannen. Christoffer Carlssons nya roman Brinn mig en sol berör teman som moral, skuld och sanning. För vad händer egentligen med bra människor när de gör fel? Bokens berättare är en författare, och det var frågan ”what if” som väckte liv i berättelsen.
Citat från TV:
Säg inget - en sann historia om mord och terror på Nordirland av Patrick Radden Keefe
I december 1972 blir den 38-åriga änkan Jean McConville kidnappad i sitt hem i Belfast av ett maskerat gäng, med hennes barn som vittnen. De tio barnen ser aldrig mamman igen och det ouppklarade mordet på Jean blir ett av de mest omtalade brotten på Nordirland. Det förblir ett öppet sår i den konflikt som brukar kallas ”The Troubles”. Patrick Radden Keefes bok om konflikten på Nordirland utsågs av Time magazine till en av de bästa böckerna från 2019. Han går igenom konfliktens olika aktörer och turer samtidigt som han skriver en detektivgåta som leder rakt in i hjärtat på IRA.
Leif GW Persson har tipsat om boken i Nyhetsmorgon:
”Ett fullödigt arbete och en mycket välskriven bok. Ett alldeles utmärkt sätt att slå ihjäl en dag. Ett utmärkt exempel på undersökande journalistik.”
Hennes granskning av den så kallade Kulturprofilen slog ner som en bomb för två år sedan. I Klubben, som lovordats av kritikerna, fortsätter Matilda Gustavsson att undersöka Kulturprofilen, världen runt honom och hur långt man egentligen kan gå i konstens namn.
Såhär sa Leif GW om boken i ett avsnitt av Brottsjournalen:
”Det är en utomordentlig bok! Och dessutom välskriven.”
Läs mer: Därför pratar alla om Klubben
I december 2020 gick en av våra mest älskade och lästa författare ur tiden. David Cornwell, känd som John le Carré, blev 89 år. Han var författaren gjorde spionromanen till stor litteratur och Mullvaden, som sedan blev både tv-serie och film, är en av hans mest kända.
När Leif GW i Nyhetsmorgon fick frågan om han var ett fan och svarade han så här:
”Jag uppskattar John le Carrés författarskap. Det är välskrivna böcker som har humor mitt i eländet. Jag gillar honom.”
”Mitt under ett av mina återkommande vredesutbrott över den litterära förmågan hos flertalet av landets s k deckardrottningar avbryts jag av en god vän som är både boksynt och bildad.
– Du borde läsa Åsa Larsson, säger han.
– Hur skriver hon då, grymtar jag misstänksamt.
– Som en ung Kerstin Ekman, svarar min gode vän.
Trams, tänker jag. Det finns bara en som skriver på det viset och hon heter fortfarande Kerstin Ekman. Har gjort det hela tiden från debuten 1959 med deckaren ”30 meter mord” och under de följande femtio åren. Fem högst underhållande deckare, femton storartade romaner och en aktningsvärd essäsamling.
– Vad är det för jävla trams, säger jag. Det finns bara en Kerstin Ekman.”
Från krönika i Expressen, 29 mars 2009.