Läs My Feldts varma julminne om mormor och hennes mjuka pepparkaka

My Feldts Blåbärssnår, äppelskrutt och rabarberskugga är mer än en kokbok full av magiska recept. Den innehåller även vackra texter, minnen kopplade till dofter, smaker och personer. Läs ett utdrag om jul, mormor och mjuk pepparkaka.

Läs mer: My Feldt: ”Att läsa sig recept är som att läsa sig cykla!”

Vi sitter i ko?ket, mormor och jag. Vid fo?nstret bredvid vrickepumpen som pumpar upp vatten fra?n brunnen. Det a?r det enda sta?llet i det oisolerade gamla huset da?r det finns rinnande vatten. Det smakar iskall rost och lite ja?rn. Det a?r ganska kallt precis da?r vid fo?nstret, a?ven om dubbelglasen a?r isatta. Jag a?lskar att titta ut genom dem, ha?r och var finns det sma? bubblor i glaset, oja?mnheter. Man kan undra, na?r man a?r sju a?r, hur bubblorna kom in i glaset.

Jag ra?knar frostflingorna som etsat sig fast pa? glasets utsida, det a?r som att de vill in. De kommer inte in, inte nu men sa? sma?ningom, na?r natten kommer och vedspisen i ko?ket brunnit ut, da? tar sig kylan in och pa? morgonen kan man skrapa med naglarna i frostflingorna pa? ko?ksfo?nstret. Mormor brukade la?gga bomull mellan dubbelglasen, ovanpa? la hon varannan tallkotte, varannan fa?rgglatt ”s”; sa?dana da?r plastmanicklar man kan koppla ihop till la?nga halsband. Jag tyckte om att titta pa? dem. Jag brukade andas pa? rutan och dra ett ”s” med fingret, stirrade pa? det na?r det sakta fo?rsvann. Na?sta ga?ng jag andades pa? rutan kom det fram av sig sja?lv.

Det var dags fo?r kva?llsfika, mormors mjuka pepparkaka. Alltid samma ljud, alltid samma ka?nsla.

Jag fra?gade var a?lvorna hade tagit va?gen? Mormor sa att det var fo?r kallt fo?r a?lvorna att dansa o?ver a?krarna na?r sno?n hade lagt sig. A?lvorna var dimman som smo?g fram genom skogen i skymningen, det virvlade alltid om dem. Tanken gjorde mig ra?dd samtidigt som det fanns en fascination och spa?nning i att inte riktigt veta om det var sant eller inte, det mormor sa.

Hennes ro?da lilla hus la?g da?r skogen o?ppnade sig i en stor gla?nta och nu var allt vitt. Pa? den turkosa ko?kssoffan satt vi, hon och jag, och tittade ut. Det ka?ndes som mitt i natten fast det bara var sen kva?ll. Jag visste precis vart hon skulle na?r hon reste sig. Hon hakade av haspen till skafferiet. Det var den enda platsen i huset, fo?rutom jordka?llaren, att fo?rvara mat i.
Det var kyligt da?r inne. Da?r ha?ngde en ro?kt fa?rfiol i taket som vi karvade pa? ibland. Jag ho?rde hennes anstra?ngda andning na?r hon stra?ckte sig till o?versta hyllan da?r den silvriga pla?tformen stod, prasslet fra?n bakpla?tspapperet och ljudet na?r hon skar upp kakan.

Det var dags fo?r kva?llsfika, mormors mjuka pepparkaka. Alltid samma ljud, alltid samma ka?nsla. Hon pratade lite fo?r sig sja?lv da?r inne: ”Sa? ja, nu ska vi se …”
Det gnistrade av kylan ute, tra?dstammarna och grenarna glittrade och sno?n lyste helt ljusbla?. Det var som att huset levde, det knarrade fo?r varje steg och ljudet fra?n vedspisarna sprakade i alla rum fo?r att ha?lla kylan borta.

Jag har kvar pla?tformen i min ko?ksla?da. Det var bland det enda min mamma ville ha na?r mormor fo?rsvann och det var bland det enda jag ville ha na?r min mamma fo?rsvann.

Den mjuka pepparkakan doftade nejlika och kanel. Vi a?t den, fast det var alldeles fo?r sent. Mormor drack svart kaffe, kanske fo?r att orka med att elda hela natten, kanske fo?r att det var gott. Jag o?nskar jag kunde fra?ga henne nu varfo?r hon drack kaffe sa? sent.

Ka?nslan av en skiva mjuk pepparkaka med mormor kommer alltid att vara en av de mest djupt rotade i min kropp, om jag blundar kommer den tillbaka pa? en sekund. Ljudet av hennes andetag, kontrasten mellan den svala luften vid fo?nstret, va?rmen fra?n spisarna och kylan fra?n den iskalla vintern, den varma famnen och den lite raspiga ro?sten.

Jag har kvar pla?tformen i min ko?ksla?da. Det var bland det enda min mamma ville ha na?r mormor fo?rsvann och det var bland det enda jag ville ha na?r min mamma fo?rsvann. Man kan baka i den sa? ma?nga ga?nger, men det kommer aldrig att bli detsamma som stunderna med mormor vid fo?nstret i ko?ket med det turkosa mo?blemanget.
Vi sa?ger att minnen finns i dofter och smaker, jag vill pa?sta? att de finns i kroppen, det a?r bara doften som utlo?ser dem. Det a?r i kroppen de etsar sig fast likt s:et pa? rutan och varje ga?ng man andas mot det kommer s:et tillbaka.

Mormors mjuka pepparkaka

Ha?r har ni det – mitt allra starkaste smakminne i originaltappning fra?n 1935.

TILL 1 KAKA
100 g smo?r
3 g malen kanel
3 g malen ingefa?ra
2 g malen nejlika
180 g vetemjo?l
6 g bakpulver
100 g a?gg (ca 2 st)
280 g stro?socker
150 g mjo?lk, 3 %
smo?r och stro?bro?d till formen

GO?R SA? HA?R
1. Va?rm ugnen till 160 grader med varmluftsfunktion.
2. Smo?rj en avla?ng ugnsform med smo?r och va?nd i stro?bro?d eller kla? med ett bakpla?ts- papper.
3. Sma?lt smo?ret och blanda i de torra kryddorna. La?t dra i 15 minuter. Ha?ll sedan i mjo?lken.
4. Blanda 100 gram mjo?l och bakpulver i en bunke (spara 80 gram mjo?l till senare).
5. Vispa a?gg och socker tills det a?r po?sigt och ljusnar i fa?rgen.
6. Ro?r ihop mjo?lk- och smo?rblandningen tillsammans med mjo?l och bakpulver med en visp. Ro?r till en ja?mn smet.
7. Va?nd i a?ggvispet med en slickepott – var fo?r- siktig sa? att luften inte sla?s ur smeten. Tillsa?tt resterande 80 gram mjo?l med en slickepott.
8. Ha?ll smeten i formen och gra?dda kakan i 40–50 minuter. O?ppna inte ugnsluckan
fo?r tidigt – da? finns risken att kakan sjunker ihop. Ka?nn fo?rsiktigt med en baksticka i mitten av kakan na?r du tror att den a?r fa?rdig. Ta ut kakan och la?t svalna i formen.

Foto: Linda Lomelino