Läs ett utdrag ur föräldraboken ALLA pratar om!

Livspusslet – från många bitar till två

Man har under några år pratat om »livspusslet« för att illustrera hur krångligt det kan kännas att få ihop sitt liv, med eller utan barn. Men det finns inget livspussel. Det finns bara två saker du absolut måste klara av om du är förälder: att ta hand om barnet och försörja dig själv och ditt barn, på kort och lång sikt. Allt annat kan väljas bort och plockas in vid ett senare tillfälle i livet: träning, resor, bokcirkel, Twitter, hembakt bröd, släktkalas, köksrenovering och arbete i organisationer och styrelser. Du behöver inte leva i ett städat hem eller äta välkomponerad mat. Det är detaljer som du kan välja till när du får tid, längre fram.

Hur kan vi säga att det inte finns något livspussel? Varför finns det inredningsbloggar, Instagramkonton och otaliga veckotidningar som handlar om inredning om det inte är viktigt? Varför är varenda tidning full med råd om hur avgörande det är för hälsan att träna om det går att välja bort? Om detta kan vi mest spekulera. Delvis finns förstås ekonomiska intressen i bakgrunden. Inredningsbranschen omsätter enorma summor varje år i Sverige. Om vi levde som man gjorde förr – renoverade och inredde hemmet när man flyttade in i trettioårsåldern och behöll denna inredning till livets slut, när ens barn sålde huset eller lägenheten till en ny familj som renoverade och inredde – då skulle många förlora både jobb och inkomst.

Det är inte lika uppenbart vilket ekonomiskt vinstintresse som finns bakom marknadsföringen av »behov« såsom att baka cupcakes, slå in 24 minipresenter till en hemgjord adventskalender varje år eller städa.

Det är inte lika uppenbart vilket ekonomiskt vinstintresse som finns bakom marknadsföringen av »behov« såsom att baka cupcakes, slå in 24 minipresenter till en hemgjord adventskalender varje år eller städa. Sysslorna förväntas ju utföras av en mamma utan betalning. Den amerikanska författaren Susan Faludi beskriver i sin klassiska bok Backlash från 1991 hur varje framsteg som kvinnor gör i samhällslivet följs av ett bakslag – en backlash – där det insinueras att kvinnan borde retirera till hemmet. En sådan typisk backlash på kvinnorörelsens framgångar på 1970- och 1980-talen var 1990-talets trend »cocooning«, där vikten av att dra sig tillbaka till den lilla världen och mysa framhölls. Visst kan det vara trevligt att kura ihop sig i soffan då och då, men det kräver inte några större investeringar i form av tid och pengar. Det räcker med en filt.

Fysisk träning är nyttigt i lagom mängd. Men att träna är mycket viktigare för tonåringen som annars bara sitter och hänger framför datorn, och för den medelålders som åker bil och sitter stilla på arbetet, än för en småbarnsförälder. Hen får så mycket fysisk aktivitet – många barn kräver att få ställa upp som extravikt när du lagar mat, plockar upp lego eller handlar – att risken för en inaktivitet som går ut över hälsan är minimal. Och medan försörjningen och omsorgen om barnen inte kan skjutas upp till senare kan den fysiska träningen stå på vänt några år. Förlåtande nog har den effekt ändå.

Det är klokast att inse att sådana behov mestadels får ligga i kylskåpet under spädbarnsåret.

Det finns alltså ingen anledning att ha dåligt samvete för att du inte joggar och går på gym under småbarnsåren. Om du däremot har träning som ditt stora intresse och livsstil, får det räknas in bland de saker du kan göra om och när du får lite egentid. Precis som andra absolut måste läsa tidningen eller gå på en konsert då och då. Det är klokast att inse att sådana behov mestadels får ligga i kylskåpet under spädbarnsåret. Det finns gott om tid sedan.

Livspusselsnacket kan låta ofarligt och lite löjligt. Men det är ett försåtligt sätt att jämställa de två viktigaste sakerna i ditt liv – relationen till barnet och din försörjning – med betydligt mindre viktiga saker. Det kan få dig att fatta fel beslut. Till och med beslut som påverkar hela ditt yrkesliv och tiden efter det. Du kan nämligen få för dig att det är av samma dignitet att få gå på jympa en gång i veckan som att få vara på din arbetsplats en dag i veckan. Ingenting kan vara mer felaktigt – det förra kan vara trevligt men effekten har försvunnit efter ett år. Det senare är en viktig investering i yrkeskarriär och livslön. Fundera en stund på varför »livspussel«-metaforen är så vanlig i tidningar som riktar sig till kvinnor och så ovanlig i mäns konversationer. Kan det bero på att kvinnors förvärvsarbete och karriär gärna ses som något av ungefär samma betydelse som biobesök? Något ganska trivialt. Gå aldrig, aldrig i den fällan!