Karin Wik har skrivit en suggestiv spänningsroman i internatskolemiljö

Två elever hittas brutalt mördade på Axelsons, en prestigefylld internatskola som ligger djupt inne i granskogen. Här är traditioner och lojalitet viktigare än något annat. Ida Rossi, tidigare framgångsrik kriminalreporter som numera kämpar med ett tablettmissbruk, får i uppdrag att åka dit och gräva i fallet. Hon är själv en av skolans före detta elever och sökandet efter sanningen gör att hennes egna traumatiska minnen gör sin påminda.

Det är upptakten till Karin Wiks debutroman Skolan. I skrivandet av romanen fastnade hon för internatskolemiljön.
– Jag ville ha en miljö som var väldigt isolerad. Dels rent geografiskt men även när det gäller det psykologiska, en slags mental isolering där det finns en egen kultur och ett eget sätt att se på verkligheten.

Axelsons har legat utanför småstaden Holm sedan slutet av 1800-talet. Inspirerad av klassiska pojkinternat i Storbritannien ska skolan utbilda framtidens ledare. I ”Skolan” blir Axelsons en egen karaktär och det är inte svårt för läsaren att se den pampiga och anrika byggnaden framför sig. Karin Wik har själv inte gått på internatskola men har hämtat inspiration från skolor både i Sverige och utomlands, det råder knappast brist på mediabevakning av de här miljöerna. Hon tror att det finns en dubbelhet som gör att vi fascineras av internatskolemiljön.
– Det handlar dels om isoleringen, som även går att hitta i andra sammanhang, till exempel religiösa sekter eller isolerade byar. Vi har bilden av att det är en samhällselit som vistas på de här skolorna. Att det är en grupp människor som har mycket pengar och inte går att avfärda så lätt. Det är en blandning av att vi rynkar på näsan åt dem men samtidigt är fascinerade och kanske även imponerade. Den blandningen är tacksam att jobba med.

När läsaren först träffar huvudkaraktären Ida Rossi är hon en trasig själ som halvhjärtat försöker gömma ett tablettmissbruk. Hon har tidigare varit en kriminalreporter av blodhundskaraktär, med en stark känsla för rätt och fel och en övertygelse att samhället är indelat i goda och onda. Men en traumatisk upplevelse har gjort att hon har tappat bort sig själv.
– Nu ser hon sig själv som någon som nästan helt står utanför samhället. Ensam mot världen. Den inställningen bidrar till att hon går vilse och tappar bort sig själv ännu mer under berättelsens gång.

Karin Wik har själv en bakgrund som journalist men arbetar idag med PR och kommunikation. Inledningsvis har arbetet med boken har skett på kvällar och helger och hon beskriver sin skrivprocess som ”en typisk fritidsskrivarprocess”.
– Jag fick en idé som jag tyckte kändes bra, skrev några sidor tills jag tyckte att det blev jobbigt, sen tog jag en paus. Det har hänt förut, men den här gången lyckades jag inte riktigt släppa idén och tyckte att det fanns en styrka i den. Sen gick jag en skrivarkurs på Folkuniversitet i Göteborg. Den gav mig bra verktyg till att komma vidare. Jag fortsatte sedan att skriva kvällar och helger tills den blev klar.

Hon hade som nyårslöfte att bli klar med boken. Så i december 2019 skickade hon in manuset till flera förlag. Efter två dagar hörde bokförlaget Forum av sig.
– De sa ”vi tycker om ditt manus och tycker det håller hög nivå, men vi hinner inte läsa hela innan jul och nyårshelgen, snälla ha tålamod”. Det var nog det starkaste ögonblicket, jag svävade på moln hela jul och nyår. Sedan blev jag otålig och ville ha svar.

Hon skrev på kontraktet bara några veckor senare, och sedan dess har det rullat på med manusutveckling och redigering.

Hur känns det att människor snart kommer att läsa boken?
– Jag tror nästan jag har förträngt det, haha! Det känns väldigt overkligt. Jag har skrivit en bok som jag själv velat läsa. Det har varit min ledstjärna hela tiden. Jag har jobbat hårt och fått otroligt professionell hjälp från Forum. Nu känner jag mig ganska trygg i vad boken är.