Jonas Karlsson om Regnmannen: ”Handlar om sorg, saknad och åldrande”

Läs också: Här är böckerna du borde läsa i sommar – enligt experterna

Hej Jonas! Berätta om din nya roman Regnmannen.

– Regnmannen handlar om Ingmar som är en pensionerad regissör som rätt nyligen blivit änkling och som tagit över skötseln av sin bortgångna hustrus vackra rosenträdgård. Det är en väldigt varm och torr sommar och rosorna behöver vatten. Ingmar kommer då att tänka på en gammal kran som han tycker sig minnas från förr i tiden. Fanns det inte en sådan där bakom vedboden? Han går dit och tittar, jodå, där står den. När han vrider på den visar det sig att den även har andra egenskaper.

Hur kom du på denna härliga och ganska speciella idé?

– Det måste ha varit någon gång när jag var hos någon av mina svärföräldrar. De har väldigt vackra trädgårdar. Jag började på den här berättelsen för en tre, fyra år sedan och har liksom haft den i huvudet sedan dess.

Hur har skrivprocessen sett ut?

– Jag började skriva någonting som förmodligen hade med min pappa och mig själv att göra, så småningom gifte den historien ihop sig med den här om vattenkranen. Jag är ju intresserad av det där som jag antar att man kan kalla magiskt tänkande. Vad det beror på, hur det uppstår, hur känslan alltid vinner över fakta. Hur lätt det är att skaffa sig en uppfattning om något och så länge man känner att det är rätt ska det väldigt mycket till för att man ska ändra sig. Också hur lätt det är att få med andra på sin upplevelse. Bara man är tillräckligt övertygad själv.

Jag har läst i andra intervjuer att den här boken var din mest personliga hittills – vill du förklara?

– Jag tycker i och för sig att alla mina berättelser är rätt personliga men det här är kanske den som rör vid saker som ligger närmast sådant som jag själv har varit med om. Man kan säga att jag har letat ganska nära mig själv. Jag förlorade mina föräldrar för inte så länge sedan och boken handlar delvis om sorg och saknad och att handskas med åldrande.

Boken lämnar en del utrymme att tänka kring vad boken egentligen handlar om. Vad tycker du själv att den handlar om?

– Haha! Ja, det är ju det roliga. Å, jag tycker att den handlar om så många olika saker och fenomen som jag tycker mig se i livet och samhället. Egentligen vill jag nog inte säga mer för jag tycker att det är så roligt att möta läsare och höra deras personliga tolkningar och reflektioner. Det gör det här med att skriva böcker så mycket roligare.

Läs också: 10 hjärtevärmande feelgood-böcker

Vad har inspirerat dig till karaktärerna och miljön?

– En hel del är som sagt inspirerat av människor nära mig men sedan tycker jag också att det är väldigt roligt att låta olika karaktärer få växa fram. Personligheter som jag tänker mig skulle kunna finnas.

Genren var något helt nytt för mig personligen och jag har nu googlat mig till att det är en grej att skriva romaner som utspelar sig i eller kretsar kring trädgårdsmiljöer. Är detta något du själv har läst tidigare eller gillar att läsa?

– Eftersom jag är uppvuxen med en trädgård och hade föräldrar som ägnade mycket tid åt trädgårdsarbete har jag länge funderat på att skriva någonting i den miljön. Nu tycker jag också att det är hög tid att göra någonting åt deckar-dominansen. Jag tänkte att trädgårdsberättelserna kunde bli en utmanare. Skämt åsido så tyckte jag att trädgården passade väldigt bra för just den här berättelsen.

Har du själv gröna fingrar? 

– Jag hoppas att jag ärvt åtminstone lite av mina föräldrar gröna fingrar, men eftersom jag bor i lägenhet i stan så blir det ju inte så mycket av själva trädgårdsarbetet. Men jag har några växter som jag ägnar mycket uppmärksamhet, bland annat två citrusträd som jag vårdar oerhört ömt och är mycket stolt över.

Hur ser framtiden ut?

– Just nu skriver jag på några kortare berättelser som kanske skulle kunna bli en novellsamling så småningom. Annars ska jag tillbaka till Dramaten i höst (har varit tjänstledig därifrån i snart tre år) och spela I väntan på Godot tillsammans med Johan Ulvesson.

Läs också: Ett exklusivt utdrag ur Fredrik Backmans nya bok ”Folk med ångest”