Hon tar död på mammamyterna i ny roman: ”Man är inte så jäkla lycklig hela tiden”

Hur fick du idén till boken?

– När jag var nybliven mamma längtade jag efter böcker, film och tv-serier som handlade om den fasen i livet som jag själv befann mig i. Jag började leta, men hittade inget som passade mig, och som jag orkade ta del av just då, när jag hade en liten bebis med allt vad det innebär. Så då bestämde jag mig för att skriva boken jag själv hade velat läsa.

Hur skriver man en roman när man nyss fått ett spädbarn..?

– Jag hade turen att få en dotter som gillade att amma. När hon låg vid vänster bröst kunde jag skriva med höger hand på mobilen. På så sätt föddes Det bästa som hänt mig.

Vad handlar Det bästa som hänt mig om?

– Boken handlar om tre kvinnor som alla nyss blivit mammor, och som bor i Midsommarkransen, precis som jag själv. Ermina, Freddie och Sigrid. De sitter där, med skrikande bebisar, läckande bröst och en partner som inte förstår. Alla tre frågar de sig samma sak: Är det så här det ska kännas?

– De är tre väldigt olika kvinnor som träffas av en slump. Och när de inte tycker att mammagruppen levererar annat än lögner om sömn och tacksamhet bildar de en egen liten grupp. Tillsammans hjälps de åt att hantera förlossningsdepression, kamp mot gravidkilon och en jämställdhetsfixerad men frånvarande sambo.  Alla tre kämpar på olika sätt med sin nya identitet som mamma, och med tankar om hur allt borde vara – men som kanske inte alltid stämmer med verkligheten.

Hur är verkligheten då som nybliven mamma?

– Vi matas hela tiden med bilder och texter om hur perfekt den första tiden med barn är. Ingen, influencer eller vanlig människa, lägger ut foton av sig själva när de inte sovit på tre nätter och har bebiskräks över hela sin collegetröja. Och ingen pratar högt om alla fruktansvärda grejer man kan säga till sin partner på nätterna när man är galen av sömnbrist.

– För man är inte så jävla lycklig hela tiden. Och något som är viktigt att komma ihåg: det går inte att dela allt med din partner, det går inte. Någon måste ta den där natten, de där blöjbytena, de där skrik-timmarna. Och du kommer att vara skitförbannad och arg, av tröttheten.

Läs också: Böckerna som slår hål på myterna om moderskap

Man blir alltså trött på varandra ibland?

– Ja, och något jag insåg är att jag aldrig har behövt mina vänner så mycket som när jag var mammaledig. Precis som de tre mammorna i boken. Med boken vill jag visa kvinnor att de inte är ensamma. Men också att vi har ett ansvar gentemot varandra att släppa fasaden, vara ärliga mot varandra och visa att livet inte är så jävla perfekt hela tiden. Och att det är helt okej.

– Första scenen jag skrev var en parmiddagsscen när allt bara går fel – som jag själv, och säkert många andra, kan relatera till. Man bjuder hem kompisarna som inte har barn, och tror att det ska vara som förut. Men så fastnar man med en maratonamning i sovrummet. Har man inte barn går det inte riktigt att relatera till – jag har nog själv varit den där kompisen utan barn, som sitter och himlar med ögonen. Och det känns för jävligt, när man ligger där i ett mörkt sovrum och ammar, och kvällen inte blev som man tänkt sig.

Hur var ditt första år som mamma?

– Jag och min man hade möjligheten att vara hemma tillsammans mycket, det var jättehärligt. Men jag var bara hemma i sju månader, eftersom jag just hade fått ett nytt jobb innan jag gick på föräldraledighet. Och det bidrog till att jag kände mig stressad. Det kan jag ångra, att jag satte jobbet framför att vara hemma med mitt barn.

– Och så var det mycket ångest, som för många i Stockholm – att man har så lite pengar. Precis som kvinnorna i boken.

Vad skulle du ha velat veta innan du blev förälder?

– Nån kunde kanske ha berättat att man blödde en månad efter att man födde…

– Och så tänker jag att det är viktigt att komma ihåg att inget av barnets tillstånd är konstant. Jag hade som ett mantra, som jag tyckte var rätt bra: förr eller senare. Förr eller senare somnar bebisen alltid, förr eller senare kommer du få sova, förr eller senare slutar bebisen att skrika. Det går över.

Läs också: 9 författare tipsar: ”Det här läser vi i sommar”

6 myter om mammalivet som Johanna kan slå hål på redan nu

1. ”Du kan ju sova när bebisen sover”

Ha. Ha. Ha. Som om någon vill lägga mig och sova när man har en timmes fritid.

2. ”Kilona rinner av när du ammar!”

Mm. Säkert. Kanske för folk som inte blir så jävla hungriga att de utan problem kan klämma två croissanter till frukost och en pizza till lunch.

3. ”Du kommer veta hur du ska ta hand om ditt barn när det väl är ute!”

Hur, hur, hur skulle kroppen kunna vara programmerad att veta hur jag ska byta pyttesmå blöjor, knäppa omlottbodies med en miljon knappar och få ett skrikande spädbarn att sluta skrika? Nej, precis. Det kan den inte veta. Trial and error är det enda som gäller.

4. ”Det kommer kännas naturligt att amma.”

Ja, det kan det eventuellt göra när man passerat stadier som att bebisen ska lära sig hur den ska suga, när bröstvårtorna slutat vara såriga och när mjölkproduktionen kommit i fas så att man slutar ser ut som en glamourmodell från 90-talet.

5. ”Barnet behöver sin mamma hela tiden.”

Barnet behöver mat, närhet och sömn. Punkt.

6. ”Smärtan försvinner när barnet är ute.”

Smärtan i magen, kanske. Vi skulle kunna diskutera alla andra kroppsdelar som värker, svider och ömmar efter förlossningen så länge att våra barn har hunnit börja skolan innan vi är färdiga.

Läs också: Mareike Krügel: ”Jag är ett galet exempel på en livslång kris”