Jennifer Clement, ordförande för PEN: ”Litteratur kan förändra världen”

– Jag är aktivist i hjärtat, säger Jennifer Clement över en lunch på hennes hotell i Stockholm. Min upprördhet över sakernas tillstånd har alltid varit större än min rädsla.

Att hon blev ordförande för PEN i hemlandet Mexiko var därför inte så konstigt. PEN är en politiskt obunden ideell förening och har som uppgift att försvara det skrivna ordet. Organisationen förenar författare, journalister, bibliotekarier, förläggare och andra litterärt verksamma över hela världen.

– Jag hade inte en tanke på att bli ordförande för den internationella organisationen – men så blev jag nominerad av bland annat Sverige, säger Jennifer.

Journalister lever farligt

Nu har hon blivit omvald för ytterligare en period. Det betyder att hon är medarrangör till hundraårsjubileet av Internationella PEN 2021, då de firar i Oxford.

– Idag behövs PEN mer än någonsin, säger Jennifer Clement. Journalister lever farligt, se bara på vad som hände Jamal Khashoggi (saudisk journalist som blev halshuggen av den saudiska regimen, reds anm).

Även i hemlandet Mexiko är det svårt att vara journalist. Men hon är ändå optimistisk:

– Ju mer globala vi blir, desto mer toleranta blir vi.

Jennifer Clement föddes i Connecticut, USA 1960. När hon var ett år flyttade hela familjen till Mexiko City. Hon har tidigare berättat att hon blev uppfostrad av familjens hushållerskor.

– Vi var inte jätterika, som det kanske kan låta, utan så levde alla. Om du har sett den mexikanska filmen Roma på Netflix så förstår du precis hur jag hade det. Den filmen skulle ha kunnat handla om mitt liv. Och jag älskade vår barnflicka, hon var verkligen en del av familjen.

Umgicks med Warhol och Madonna

Jennifer Clement återvände till USA för studier, och bodde i New York under 1980-talet då hon umgicks i kretsen kring Andy Warhol, Madonna och Keith Haring.

– Det var verkligen en annan stad än vad det är idag, mycket farligare, men full av möjligheter.

Läs också: Jennifer Clement: ”Jag umgicks med Madonna och Andy Warhol”

Under de tio år som Jennifer Clement bodde i New York hann flera i hennes dåvarande bekantskapskrets bli världsberömda, däribland konstnären Jean-Michel Basquiat. Om honom handlade Jennifer Clements drabbande och poetiska memoar Basciats änka.

I dag bor Jennifer Clement i Mexico City igen. Här, på den mexikanska landsbygden, utspelade sig hennes förra bok, den hyllade En bön för de stulna.

I den nya boken Gun Love är hon istället i USA, i Florida. Här bor fjortonåriga Pearl tillsammans med sin unga mamma Margot. Deras hem är en bil, på en parkeringsplats intill en trailerpark. Trots alla prövningar har de båda accepterat och acklimatiserat sig i sin tillvaro. Men överallt runt omkring dem, i den del av Florida där det mexikanska heroinet håller på att ta metamfetaminets plats, finns det skjutglada vapeninnehavare.

Musik och litteratur livsviktigt

– Det finns fruktansvärt mycket vapen i USA, och varje dag beräknar man att 20 000 vapen kommer till Mexiko över gränsen, säger Jennifer Clement.

Hon gjorde gedigen research till boken, bland annat hos NRA (National Rifle Association) i USA.

– Boken är liksom toppen av isberget, det du läser är bara lite av arbetet. Därunder finns oerhört mycket mer information, som inte kommer fram i texten.

Trots det tunga ämnet är boken mjuk, poetisk, drömsk. Jennifer ser sig själv som poet, och formen är viktig. Som musik böljar texten fram.

– Jag lyssnade mycket på blues när jag skrev den, det tror jag märks säger hon.

Musik är livsviktigt för henne. Precis som litteratur:

– Litteraturen är universell, den känner inga gränser. Med böcker väcker du fantasin, vilket är viktigt, det är där alla idéer kommer ur. Litteraturen kan förändra världen.

Det är författare man minns genom historien, inte journalister.

– Ur romaner har stora sociala förändringarna startat, ta bara Charles Dickens Oliver Twist, som gjorde att man förändrade barnlagar, Jane Austen  och Charlotte Bronte uppmärksammade omvärlden på problemet med att kvinnor var totalt beroende av män. Och Victor Hugo fick oss att se på fattiga på ett annat sätt.

– Litteraturen väcker vår empati och sympati för andra människor. Det är något väldigt bra, säger Jennifer Clement, innan hon rusar vidare för nästa möte i det skrivna ordets tjänst.