Jane Harper: ”Hettan i Australien kan göra folk galna”

Vad gör egentligen ett klimat med människor – deras relationer, familjer, hem, arbeten, ja hela livet? Möt debuterande Jane Harper, författare till den hyllade deckaren Hetta. Nu står hon inför ett internationellt genombrott, en Hollywood-filmatisering och ett Sverigebesök i sommar!

MELBOURNE. AUSTRALIEN. Det är i slutet av februari. Australiens varmaste sommar genom tiderna är snart till ända. Jane Harper, född och uppvuxen i engelska Manchester, pustar ut.

– Den extrema värmen påverkar oss alla. Det går inte att fly från den.

Just hettan ska Jane återkomma till flera gånger under vårt samtal. Hon tar emot på favoritcafét vid hamnen i Melbourne-förorten St Kilda en sömnig fredagsförmiddag. Ett stenkast därifrån väntar maken i hemmet tillsammans med dottern Charlotte, sex månader. Deras första barn. ”Allt är uppochnervänt, men det börjar lugna sig”, säger Jane skrattande.

Om några timmar ska stranden utanför oss fyllas av soldyrkande storstadsbor, barnfamiljer och surfare. Men än så länge ligger den vackra strandpromenaden öde.

Det är en miljö fjärran Kiewarra, den fiktiva stad där Jane Harper förlagt handlingen i debutromanen Hetta. Kiewarra ligger istället fem timmars bilresa därifrån, in the outback. Liksom stora delar av Australien har den lilla staden plågats av en ihållande torka i många år. För Jane Harper kändes det naturligt att använda sig av detta när hon skrev sin första roman.

– Bristen på regn är en stor del av vad Australien är, det är liksom själva essensen av landet. Torkan påverkar människor – deras relationer, familjer, hem, arbeten, ja hela livet.

I Jane Harpers deckare skapar det obarmhärtiga solljuset och hettan en grym fond.
– Den extrema hettan kan vara klaustrofobisk, den gör att många människor beter sig annorlunda, får kortare stubin, kan bli spända, olyckliga. Så många människor i Australien är beroende av vädret, särskilt om man lever på landsbygden som bonde. Skörden, och i förlängningen hela livet, barnens framtid, hänger på det.

I bokens inledning hittas mamman och en liten son i en lantbrukarfamilj brutalt mördade. Skulden läggs på mannen, som även han hittas skjuten. Är det torkan och den dåliga skörden som drivit honom in i galenskap? Aaron Falk, huvudkaraktären, återvänder till uppväxtstaden från Melbourne, och här blottläggs en ny konflikt – den mellan stad och land.

– Just Kiewarra finns inte på riktigt, men jag har besökt många liknande platser i mitt arbete som journalist, både i England och i Australien. Små orter långt från händelsernas centrum, där människor levt sida vid sida under hela sina liv, där alla känner alla, på gott och ont, säger Jane Harper.

Huvudpersonen Aaron Falk är, precis som hon själv, väldigt ljus i huden.
– Han klarar inte solljuset. Det står inte i boken, men jag tänkte alltid att han skulle ha skandinaviska rötter. Dessutom är han lite blyg, inte så utåtriktad.

The Guardian skrev i en hyllande recension: ”Jane Harpers porträtt av den australiensiska landsbygden är lika oförlåtande och våldsamt som det bleka, nordiska landskap som blivit synonymt med fantastiska kriminalromaner.”

Jane nickar, ”kanske har hettan och torkan likheter med ert mörka och kalla klimat – lika extremt, två ytterligheter”.

Det finns några fler paralleller att dra. Båda platserna är bland de säkraste i världen. Australien har världens lägsta antal mord, Skandinavien inte långt därefter. Landskapet spelar en viktig roll i skandinaviska deckare, liksom det förflutna och en folkloristisk tradition. Det stämmer även för australiensiska författare, tycker Jane Harper.

– Australien är unikt land, och man kan inte undgå landskapet, det är vidsträckt, öde, torrt. Det använder många i skrivandet. Dessutom har vi ju en speciell stil, lite ”laidback”. Det märks också hos våra författare.

Hon har själv läst många skandinaviska författare, nämner Stieg Larsson, Jo Nesbo, Camilla Läckberg – ”jag gillar verkligen henne”. Henning Mankell, självklart. ”Ni har verkligen många bra deckarförfattare, det är er grej, va?”

Själv hade hon alltid drömt om att skriva en roman, ända sedan barnsben. Bristande självförtroende fick henne att istället satsa på journalistiken, och under tretton år arbetade hon i såväl England som Australien. Men drömmen fanns kvar, och en tolv veckors online-skrivarkurs fick henne att våga försöka.

– Som journalist är man van vid deadlines, skriva snabbt, att få ner sina idéer på papper. Så jag skrev boken under tolv veckor. Jag hade inga förväntningar, utan såg det som en övning. Framför allt ville jag se om jag kunde skriva klart en bok.

För manuset (eller utkastet, som hon kallar det – hon var inte alls var nöjd med det) vann hon första pris i den årliga tävlingen för opublicerade skribenter i Victoria.

– Helt otroligt. Och plötsligt hände allt! Förlagen började ringa, jag fick en agent… Nu är min roman såld till över 20 länder.

Hon har skrivit en sådan bok som hon själv gillar att läsa, säger hon. En deckare, med många cliffhangers och förvecklingar. Att den jämförs med True Detective är bland det mest smickrande, förstås.
– Det var den atmosfären jag ville åt.

Nu ska Hetta bli film. Reese Witherspoons produktionsbolag har köpt rättigheterna.
– Plötsligt ringde de från Hollywood. Ett helt surrealistiskt samtal. Den ska förmodligen spelas in här i Australien. Jag tror att jag drömmer!

Av Tove Kullenberg

Tre australiensiska författare att ha koll på:
Peter Temple, Liane Moriarity, Michael Robotham

Om att vara med på Crimetime Gotland i augusti:
”Jag ser så mycket fram emot det! Har hört mycket positivt om festivalen, och så är det så bra författare på plats. Så det känns helt fantastiskt. Jag är jättepeppad”.

Om att ha dubbelt medborgarskap (Jane Harper är både engelsk och australiensisk):
”Jag föddes i England, men har bott i Australien en hel del under uppväxten. 2008 flyttade jag hit, tänkte att jag skulle stanna i två år. Nio år, en make, en bebis och en bok senare känner jag mig mer australiensisk än brittisk. Jag känner mig så hemma i livsstilen. Min familj bor i England, jag kommer alltid ha den kopplingen – men nu älskar jag livet här. Melbourne är en helt underbar stad! Det är så enkelt att ta sig runt, det är lugnt och tryggt, och matkulturen är fantastisk.”