”Jag blev besatt av kosmonauthustrun som hade två krokodiler i badkaret”

Det är 2015 och i svenska tidningar kan man läsa om att några krokodilbebisar ska skickas från Stockholm till Kuba. Historien om hur de först hamnade på Skansen 1981 är en minst sagt rafflande sådan. Det sägs nämligen att Fidel Castro gav två krokodiler till Sovjets trettonde kosmonaut under ett statsbesök på Kuba 1974. Krokodilerna ska sedan ha bott i badkaret hos kosmonautens familj (!) i Moskva tills de blev en meter långa. Då förflyttades de till Moskva zoo, och när djurparken skulle bygga om skickades de till Skansen. I augusti förra året skrevs det också om djuren då en person blev attackerad och biten av en av kubakrokodilerna på Skansenakvariet. Mannen förlorade sin arm i den tragiska olyckan.

”Det var berättelsen som hittade till mig”

Historien om hur krokodilerna hade hamnat på Skansen fastnade på Jona Elings Knutsson. Eller snarare: hon blev besatt av den. Fem år senare kommer nu hennes debut Krokodilens vändkrets som är baserad på händelsen.

– Jag hörde om det på radion och kunde inte släppa det. Att ha varit en del av den där rymdkapplöpningen måste ha varit ett ovanligt liv. Och att vara gift med en kosmonaut i Sovjet på 70-talet måste ju ha varit the shit – som någon slags motsvarighet till dagens fotbollsfruar. Frun var jordbruksarkitekt, och jag tänkte att hon, som stod i skuggan av sin man, måste ha haft en massa drömmar och idéer. Och så var det ju det där med krokodilerna i hennes badkar. Hur tvättade hon egentligen håret?

Jona Elings Knutsson kunde inte släppa historien och ville skriva ett långt reportage i någon slags Svetlana Aleksijevitj-anda. Hon skulle intervjua kosmonautfrun Yonova Shatalova, men när hon inte gick att få tag på någonstans började hon istället att fantisera ut svaren på de frågor hon själv hade velat ställa.

– Jag insåg snart att det inte skulle bli någon intervju, men hon fortsatte att leva i mig ändå. Hon släppte inte taget och då började jag att skriva. Nästan hela romanen är skriven i mobilen – när jag satt på tunnelbanan eller stod i kön på ICA. Det var inte jag som hittade till den här berättelse, det var den som hittade till mig.

Författaren jobbar som läkare och när vi pratar ska hon snart gå på ett långt arbetspass. Hon kombinerar jobbtillvaron på sjukhuset med författandet, och just nu skriver hon dramatik – en absurdistisk pjäs. Tidigare har hon skrivit kolumner och krönikor i tidningar, men Krokodilens vändkrets är hennes skönlitterära debut.

Innan du blev läkare arbetade du som lokförare och nu har du alltså skrivit en roman. Har du alltid varit en person som velat prova på nya saker?

– Ja, jag har haft svårt för att bestämma mig. Jag tycker att det mesta är roligt, nästan allt utan motorer intresserar mig. Tidigare har jag tänkt att det är en dålig sak, men nu har jag förstått att jag helt enkelt måste få göra olika saker för att må bra.

Krokodilens vändkrets är en roman om både verklighet och fiktion. Den har två huvudpersoner, i två olika tidsplan. Det är kosmonauthustrun Yonova i 70-talets Moskva, och Malin, en ung kvinna i ett nutida Stockholm. Malin är sjukskriven efter ett barn som aldrig kom. Hon känner alienation med både omvärlden och sin man, och börjar skriva om rymdhistorien.

Hur kom den där karaktären till dig?

– Det är ingen autofiktiv berättelse. Malin är inte jag, men jag har känt många av de känslor som hon upplever. Hon har tappat fotfästet i tillvaron: saknar både golv, tak och väggar. Hon vet varken var hon kommer ifrån, eller var hon är på väg. Och hon passar inte in någonstans. Hennes mamma och gamla vänner tycker att hon blivit snobbig, medan hon tillsammans med sin man och hans vänner bara känner sig fel och usel. Det är en ”klasstrofobisk” känsla som jag kan relatera till. Malin har gift sig till något annat, själv blev jag läkare. Det handlar om att ha tagit sig in i en annan värld och det finns en rotlöshet i det.

Karaktären Malin börjar skriva ner den här berättelsen om rymdhistorien. Vad betyder fantasin för henne?

– Allt! Den tid hon fantiserar och skriver om är så tydlig. Det fanns öst och väst. En tydlig konflikt. Och så är det rymden och alla stora uppdrag. Hon sätter sig in i kosmonauthustruns tillvaro, och även om hon inte är nöjd med sin relation och tillvaro så har hon i alla fall inte två krokodiler i badkaret. Hon försätter Yonova i liknande situationer som hon själv upplever, vilket betyder mycket för henne.

Det verkar ha varit en lustfylld skrivprocess. Vad var svårast med att skriva boken?

– Kanske det faktum att Malin både skulle likna och inte likna Yonova. Jag störde mig dessutom på henne ibland och ville bara att hon skulle skärpa sig.

Du arbetar som läkare. Finns det något gemensamt med den rollen och skrivlivet?

– Ja, faktiskt. Som läkare lyssnar man på patienter och försöker förstå hur de mår, och det där lyssnandet är ju väldigt centralt även i skrivandet. Som författare har man däremot ingen tystnadsplikt och det möjligt att uttrycka något utifrån det.

Jona Ehlings Knutsson listar 3 läsupplever som spelat stor roll för skrivandet av Krokodilens vändkrets:

• Tredje flykthastigheten (2004) av Lotta Lotass – En magnifik roman om det sovjetiska rymdprogrammets historia! (Finns på bibliotek)

• Arbetsbiens kärlek (1925) av Aleksandra Kollontaj – Författaren var en feministisk pionjär i Sovjet. I den här boken skriver hon om en ny syn på familj och barnuppfostran. (Finns på bibliotek)

• Den lysande världen (2014) av Siri Hustvedt – Boken handlar delvis om en konstnärshustru vars man dör. När hon ställer ut sin egen konst med män som avsändare blir den hyllad. Boken var viktig och inspirerande för den metanivå som finns i Krokodilens vändkrets.