Hon har skrivit deckaren som Leif GW Persson hyllar

Silvervägen, det är ett annat namn för Riksväg 95. Den sträcker sig från norska gränsen i Arjeplogsfjällen till Bottenviken. Går genom norra Västerbotten och mellersta Lappland.  Förr fraktades här silvermalm från gruvorna i norr till hamnarna i Bottenviken. Nu försvinner här unga kvinnor spårlöst, längs vägen, in i de mörka skogarna.

I alla fall i Stina Jacksons debutbok Silvervägen.

– Idén till boken fick jag när jag såg en dokumentär om Highway of tears, en väg i Kanada där det har försvunnit kvinnor under 40 års tid. Miljön där fick mig att tänka på mitt Västerbotten, fick mig att känna hemlängtan, säger Stina Jackson.

För Västerbotten, det var hemma fram till Stina var 22 år. Det var då hon flyttade till blivande maken i Denver, Colorado, där hon nu bott i över ett decennium. Idag är hon 34 år och har dubbelt medborgarskap.

True crime-fanatiker

Men i tanken är Stina ofta i Västerbotten. I skogen. Och dokumentären sådde ett frö. Den där vägen, Highway of tears – tänk om det skulle ha funnits en sådan väg i Sverige? Då skulle den kanske ha gått genom de västerbottniska, mörka, ensamma skogarna.

– Jag är en true crime-fanatiker. Väldigt fascinerad av försvinnanden, människor som plötsligt är borta, spårlöst. Och framför allt funderar jag över omgivningen. Hur går man vidare som närstående om man aldrig hittar en person, en kropp? Det är ju om möjligt ännu värre, att inte veta vad som hänt, säger Stina Jackson.

En bild kom till henne:

– Jag fick Lelle i huvudet, pappan som åker längs Silvervägen på nätterna, letandes efter sin försvunna dotter.

”Får ge henne Åsa Larsson-priset”

Lelles smärta är svår att värja sig från som läsare. Författaren Åsa Larsson skriver på sitt instagram-konto: ”Jag älskar gestaltningen av den trasiga plågade pappan”, och fortsätter: ”Får den inte minst Deckarakademins debutantpris och blir Netflixserie, så… ja, då får jag ge henne Åsa Larssonpriset”.

Och det är en ovanligt hyllad debut, såld till flera länder redan innan den utkommit på svenska. Prisad som Årets bästa deckare 2018 av Svenska Deckarakademin. Många som läst boken återkommer till den starka stämningen, det vackra språket. Referenser till Kerstin Ekman ligger nära, och Händelser vid vatten är också den bok Stina nämner att hon läst flest gånger.

Skrivandet kom till Stina i en livskris. Hon hade börjat på juristlinjen i USA, men fick avbryta studierna och hamnade i en depression. Maken tjatade på henne att börja skriva, ”testa vad som händer – vad har du att förlora?”

Det tog två år för Stina att äntligen låta någon läsa det hon skrivit. Det första manuset refuserades av alla förlag hon skickade det till, men Albert Bonniers Förlag svarade att hon ”hade vad som krävdes för att skapa levande litteratur”.

– Det stärkte mig, gav mig hopp. Och nästa manus skickade jag bara till Albert Bonniers Förlag.

Maken grät när han läste boken

Det var Silvervägen, en bok som ”sätter Norrland på kartan”, enligt Stina Jacksons vänner i hemtrakten. Största delen av platserna som nämns i boken finns på riktigt.

– De flesta har varit positiva till det, säger Stina. Men visst känns det lite läskigt nu när fler ska läsa den. Jag hoppas att de känner igen sig.

Det är inte bara platserna som känns igen, den mörka skogen, de öde vägarna. Utan även de ensamma männen. De tystlåtna kufarna i skogen.

– Ja, det kanske är en stereotyp, men det är ju så. Kvinnorna åker iväg, männen blir kvar. Det finns många ensamma män i Norrland. Det är ju en avfolkningsbygd, och många känner sig utnyttjade. Besluten fattas nere i Stockholm, och visst finns känslan av att ses som den efterblivna norrlänningen som inte blir tillfrågad.

Själv känner hon stolthet över sin hembygd, och längtar tillbaka allt mer.  Till den öppna, fria skogen, till allemansrätten, att få plocka bär och svamp – ”i USA lämnar folk knappt huset och bilen”.

Kanske flyttar hon tillbaka med maken en dag. Han som fick henne att börja skriva, har äntligen fått läsa en översättning.

– Han grät när han läste Silvervägen, säger Stina Jackson.