Hatar du också att kallprata? Niklas Källner ger sina bästa tips för obekväma situationer

För många skandinaver är obekväm tystnad en av de svåraste gåtorna som finns i det sociala spelet: hur börjar man? Vad ska småpratet handla om, det där som sker innan mer djupsinniga ämnen kan komma på tal?

Niklas Källner har blivit känd som kallpratets mästare. Vi har sett honom få människor att öppna sig under sin tid som reporter i Skavlan, som grävande programledare med fingertoppskänsla i Arvinge okänd och i talkshowen I särklass med Niklas. Bland annat. Nu har han tagit de samlade kunskaperna i ämnet och skrivit boken Och bilen går bra?. En bok som handlar om den där obekväma tystnaden man helst vill undvika, och istället fylla med lagom komplicerade ord. Kallprat och småprat är det som ligger i det första stadiet när man pratar med någon, då man ska hitta enkla ämnen att enas kring, innan man riktigt landat.

Här i Skandinavien är vi ju ganska försiktiga av oss – alla gillar inte kallprat och många är ganska avvaktande. Hur ska vi hantera det?

– Ja, och det går långt tillbaka. Här i Sverige har vi en negativ artighetskultur där det är viktigt att man inte är för påträngande. När vi väl kallpratar håller vi oss till väldigt neutrala ämnen, och allra helst undviker vi det helt. Möjligtvis kan vi prata om vi har ett gemensamt problem. Men om vi till exempel helt plötsligt börjar prata med en främmande person på busshållplatsen blir vi förvirrande för den tilltalade. ”Är hen full? Varför pratar hen med mig? Vad jobbigt!”

–Vi är helt enkelt inte bra på det här, och det måste vi prata om. Enligt en undersökning om livskvalitet kommer Sverige högt, men när det gäller att komma i kontakt med nya människor ligger vi långt ner. När jag arbetade med boken besökte jag SFI-elever, bland annat en kvinna från Nya Zeeland som hade insett att man lär sig ett språk snabbast genom att privat prata med människor. Hon försökte därför prata med en människa en liten stund en morgon vid spårvagnshållplatsen – men det gick inte alls.

– Det är som att öppna en ”big can of worms”, folk är rädda att bli inblandade för att det skulle kunna innebära problem, säger Niklas Källner

Måste man kunna kallprata?

– Ja, det tycker jag. Vi ser det inte som viktigt utan vill prata om väsentligheter direkt, men samtidigt hamnar vi människor ofta i situationer där det krävs. Och om vi vill ha intressanta samtal måste vi börja någonstans, det här steget är viktigt.

– Småprat behövs dessutom för att känna tillhörighet. Ytliga kontakter har också en funktion, dels för att känna sammanhang men också för att dessa kontakter kan ge information och bilder av världen du inte hade kommit i kontakt med annars. Framgångsrika personer får ofta nya jobb genom kontakter de fått när de kallpratat. I vidare perspektiv får man större erfarenheter, lärdomar som berikar. Andra världar, helt enkelt, som man annars inte har tillgång till. Det får man när man kallpratar.

Vad kan hända om man får en annan människa att känna sig riktigt avslappnad i kallpratet?

– Jag brukar ta ett exempel: inför valet i USA kunde vi inte förstå hur Trump kunde gå framåt. Men jag satt på stranden i Los Angeles och började prata med en kvinna om bra badplatser i närheten. Efter en stund visade det sig att hon var politiskt till vänster och en del av miljörörelsen. Snabbt kom vi in på ämnet amerikansk politik och jag fick massor av nya insikter efter att ha tagit del av hennes perspektiv på valfrågan. Det hade jag aldrig fått om jag inte hade frågat henne om badplatser.

Är du själv en bra småpratare, privat?

– Jag kämpar på. Självklart har jag varit som alla andra, ung och pretentiös och bara velat prata om väsentligheter. Men i och med mitt arbete som handlar mycket om att komma i kontakt med människor har jag märkt att kallprat och småprat är bra verktyg. Vill jag ta del av andra världar måste jag bli bra på att kallprata. Det är helt enkelt inte så kul att se folk stå i hörnen och se svåra ut!

Trots allt finns det ställen där det inte passar sig med kallprat. Niklas Källner tar upp tre exempel: amerikansk passkontroll går inte alls. Pissoaren; du är inte skön bara för att du kan pissa och småprata samtidigt. Och så tandläkare som småpratar ­– varför ska man småprata med en som inte kan svara?

Det finns också ämnen som är svåra att småprata om. Det sägs ibland att vi ska undvika att prata om politik, religion och pengar, men Niklas Källner tycker inte att det helt stämmer.

Vilka ”känsliga” ämnen är ändå okej att prata om?

– Politik och pengar pratar alla om numera. Särskilt pengar, man pratar om bostäder och vad de kostar exempelvis. Även andlighet har jag märkt att det går bra att komma in på. Det vi inte kan göra är att diskutera det på en nivå där det inte finns något att enas kring. Man kan inte säga att man har ”köpt ett helt paket”, då finns inget att prata om.

– Att bli alltför privat i det första stadiet är inte heller bra. Prata vissa sjukdomar, eller sex, är ganska bra att undvika. Men sen kan man ganska snabbt komma in på det.

Vad gör man om den man pratar med helt enkelt inte svarar?

– Tänk på hur du formulerar dina frågor. Gör dem så öppna som möjliga, så att den personen inte kan svara ja eller nej, utan får föra resonemang.

Niklas Källners tre bästa kallpratsknep

1. När du kommer till ett mingel, beskriv din känsla. Man har alltid varit med om något på vägen dit. Ta upp något kring dagen som varit, det gör att samtalet börjar direkt.
2. Uppmärksamma detaljer hos den andra.
3. Allmänbildning. Kan du något om den andra människans värld gör det att du synliggör den personen.