Han får oss att se Vilhelm Moberg i ett nytt ljus

Vilhelm Mobergs Utvadnrarserie är en av Sveriges mest lästa och älskade böcker. Vad få vet är att den skrevs i Kalifornien medan författaren själv satt i shorts och åt färska apelsiner i pauserna. Jens Liljestrand berättar i biografin Mannen i skogen om Vilhelm Mobergs många olika liv.

Kulturjournalisten Jens Liljestrand syns och hörs mycket i den svenska kulturdebatten. Han är biträdande kulturchef på Expressen, har skrivit flera böcker. Men allt det känns bara som en uppladdning inför det praktverk som han nu åstadkommit och som tagit såväl bokhyllor som landets samlade bokrecensioner med storm: Mannen i skogen, den första fullständiga biografin om Vilhelm Mobergs liv och gärning. Och Jens Liljestrand har ägnat 20 år åt att forska om Moberg, han har även doktorerat i ämnet.

Moberg satt i badshorts och skrev

Intresset för Vilhelm Moberg väcktes när han pluggade i USA och valde att fördjupa sig i Utvandrarserien. En kväll när han satt på stranden och spelade gitarr i Kalifornien insåg han: det var här Moberg satt och skrev.

– Boken kom inte alls till på en åker i Minnesota, som man kanske kan tänka sig. Utvandrarserien skrev Moberg först i New York och sen Kalifornien i en liten pittoresk turiststad.

Det är en historia många inte känner till, att nationaleposet om utvandringen kom till på Kaliforniens stränder av en författare som satt i shorts och åt färska apelsiner. Det är också en historia som i mycket beskriver den motsägelsefulla människan Vilhelm Moberg – vars böcker ständigt lockar nya läsare.

– Något av det mest fantastiska är att det finns mängder av människor som just nu möter det här verket för första gången! Trots att det utkom för 60 år sedan.

Nej, Vilhelm Moberg är faktiskt inte död – hans författarskap är levande. Och Jens Liljestrand bestämde sig för att skriva om hans liv, från vaggan till graven. Och det är Mannen i skogen.

– För mig är Vilhelm Moberg en berättare – berättarglädje är det som definierar honom och då ska en biografi om honom ha samma känsla.

Motsägelsefullt liv

Jens Liljestrand har alltid varit intresserad av att skriva om kultur som berör många människor, och i Vilhelm Mobergs livsberättelse finns allt som behövs. Få 1900-talsförfattare har levt ett så motsägelsefullt liv som han. Principfast och empatisk, men samtidigt med sig själv i första rummet framför allt. Folkkär och älskad men samtidigt, speciellt mot slutet av sitt liv, allt mer obstinat och med en kvinnosyn som verkligen kan ifrågasättas. Ett långt liv som helt enkelt inte kan sammanfattas på något enkelt vis, även om han alltid kommer att uppfattas som en svensk ikon.

– Han levde mitt i den svenska litteraturens mittfåra samtidigt som han bar på ett utanförskap hela sitt liv. Huvudperson och främling på en och samma gång, säger Jens Liljestrand.

Biografin har varit ett krävande arbete, ett långt författarliv täcker mycket. Från demokratins genombrott och Småland på 1920 talet, vidare till arbetarlitteraturen på 1930-talet. Andra världskriget. Utvandrarserien och Vilhelms Mobergs tid som utlandssvensk. 60-talet med hans politiska engagemang, en berömd tv-debatt med Olof Palme.  Det är ett halvt sekel som författare och opinionsbildare inom journalistik och dramatik. En minst sagt intressant levnadsbana – som dessutom gick liksom tvärtom. Ju äldre Moberg blev, desto mer hände det.

– För en själv hände det mest mellan 20 och 30 och sen lugnar det sig men i hans liv var det tvärtom. Han hade ett ganska vanligt liv tills han var kanske 30, som provinsförfattare i Småland med fru och barn. Inte alls en del av litteraturetablissemanget utan hängde med lokala författare i Kronoberg.

Raskens var första boken som räknades

Sen tog dramatiken tag och lyfte honom. En pjäs sattes upp i Stockholm, pengarna kom in och Vilhelm Moberg skrev Raskens, hans fjärde bok men den första som räknades. Han lämnade tillvaron i Småland, flyttade till Solna och blev storstadsförfattare.

– Jag har fascinerats av hur osentimental han var. Hans gamla kompisar hörde av sig men han var ointresserad, såg dem som pinsamma pekorala hembygdstöntar. Han levde snart ett borgerligt liv långt bort från klarabohemerna.

Som medelålders blev Vilhelm Moberg allt mer radikal. Utan att ha haft djupare politiska intressen växte han till en stor motståndsförfattare. En spännande transformation: från bondeförfattare till kämpe för demokrati och rättvisa.

Det var någonstans där han blev en nationalförfattare, jättekänd. Men själv blev han efter andra världskriget mer och mer besviken på Sverige. Från att ha varit väldigt insyltad i kultureliten på 1930-talet blev han mer och mer en radikal författare, lite utanför. De jämnåriga flyttade hem, skaffade villa i Djursholm, var med i Svenska Akademien men han blev svårt radikal och uttryckte avsky för kultursidor och kungahuset.

– Han blev en bråkmakare. Vilda Ville. Det blev en roll för honom, den som slår näven i bordet, kverulanten. Han var oerhört besviken och bitter, berättar Jens Liljestrand.

Han blev en bråkmakare. Vilda Ville.

En stor man – som kändes längre

Vilhelm Moberg är komplicerad att förstå sig på med alla dessa olika sidor och personlighetsdrag. Det är som att det bodde många olika människor i en och samma man. Han var arg, bråkig och stökig. Men han var även varm och ömsint och hjälpte gärna folk med pengar. Han läste mycket och var nyfiken på ung litteratur, särskilt mot slutet av sitt liv och var dessutom en friluftsperson som tog dagliga promenader och cykelturer.

– Moberg var 183 centimeter lång – men ingen tror han var det. Alla tror att han var längre, även de som träffat honom. Enda förklaringen är att han rörde sig som en stor person, nästan björnlikt, berättar Jens Liljestrand som tycker att Vilhelm Mobergs liv idag är mer aktuellt än någonsin. Samhället befinner sig i en brytningstid som han hade haft mycket att säga om, dels vad gäller den politiska situationen i Sverige, men också världssituationen med klimatkrisen.

– En av Mobergs sista texter handlade om miljö och klimat, som bonde såg han landskapet förändras under sitt liv. Och demokratin backar ute i världen, hur journalisters situation förändras. Det hade han definitivt tyckt var fruktansvärt, säger Jens Liljestrand.

Foto: Wikimedia commons, Fredrik Hjerling