För över två decennier sedan lämnade Gustav och Marie Mandelmann lägenheten på Bondegatan i Stockholm för att förverkliga sin dröm om att bedriva självhushåll på landet. Idag är det få som inte känner till deras hem Djupadal på Österlen. Det folkkära paret har både ett eget tv-program och har gett ut tre böcker om självhushåll.

När man googlar ert tv-program Mandelmanns gård står det att 94 procent av tittarna tycker om det. Hur känns det att vara så enormt folkkära?

G: Det är faktiskt både fascinerande och roligt! Jag tror det handlar om att publiken är så spridd i åldrarna.

M: Så är det verkligen. Idag när vi tog tåget kom det fram en kille i sextonårsåldern och bad om en autograf, och sa lite blygt ”jag tillhör kanske inte målgruppen”. Men faktiskt så kommer det fram jättemånga killar i just den åldern och säger att de tittar på programmet. Det är väldigt roligt!

G: Han ville ta en selfie förstås, så det gjorde vi.

M: Vi kan märka på gården också, när den är öppen för besök på somrarna, att våra gäster ofta kommer i hela generationer – från gammelmormor ner till barnbarnen.  Det gör oss jättelyckliga, vi vill ju nå alla åldrar.

Vad tror ni det är som tilltalar tittarna?

G: Jag tror det är du Marie! Du är så söt.

M: Skärp dig! (Marie fnissar, reds anm). Jag tror att för en del är det drömmen om ett liv på landet, för andra är det relationen, för en tredje är det inspirationen, för en fjärde är det kanske frågan om vad man kan göra nu, i tider av klimatförändringar. Det finns många bottnar, eller vad tror du Gustav?

G: Jag sa ju det, att du är med.

M: Äh, jag kom bara in på ett bananskal!

G: Det är såklart vi båda, vi är måna om att visa att vi gör saker tillsammans. Det är en viktig förutsättning för tv-programmet och våra böcker. Jag skulle aldrig kunna göra en bok på egen hand, men tillsammans får vi ihop en helhet och förhoppningsvis ser publiken det. Vi försöker visa även baksidorna. En gång var det till exempel en kalv som föddes med hjärtfel. Hur hanterar man det? Man hanterar det tillsammans och jag hoppas att vi visar det. Sedan är det viktigt att det är roligt också!

Ni framstår som otroligt glada och entusiastiska, är ni likadana när det bara är ni, eller är det stor skillnad på det offentliga paret Mandelmann och det privata?

M: Det är nog den vanligaste frågan vi får och då kan jag känna, men gud alla är väl såhär?

G: Vi var så otroligt lyckliga när vi hittade gården, och sedan dagen vi flyttade in har jag vaknat på morgonen med en härlig känsla av att allt finns kvar att upptäcka. Varje dag blir ett äventyr! Så jag går upp, kanske spelar en liten trudelutt och går ut och jobbar. Det är nästan en plåga att behöva lämna gården. Men det är såklart både roligt och viktigt att se och uppleva andra kulturer.

M: De senaste åren har vi jobbat så hårt att vi har behövt ta semester, men nästa år vill jag bara vara hemma. Bryta vardagen, men fortfarande vara hemma.

Många av oss idag vill leva hållbart, men undersökningar visar att vi överskattar hur hållbara vi är, till exempel att många av oss konsumerar mer än vi tror. Vad är era bästa tips för att leva mer hållbart?

M: Det är så lätt att fastna i slentrian, till exempel att ta en plastpåse i affären, men en enkel sak är att få in vanan att ta med sig en tygkasse. Likaså att se över sina sopor, kan jag minska på dem, kan jag sortera på annat sätt? Kan jag köpa varor med bättre förpackningar? Det är viktigt att man försöker göra det på ett roligt sätt, för att folk går omkring med ångest och mår dåligt, det gynnar ingen.

G: Vi gör mycket av våra grejer själva, till exempel bakar. Det är roligt och en utmärkt aktivitet att göra tillsammans med barn. Och på tal om barn, de behöver inte så mycket prylar. Sätt er tillsammans i en skogsdunge så mår hela familjen bra. Vi människor är så kreativa, och barn mest av alla. Hjärnan är ett oskrivet blad och barn är små naturliga självhushållare. Sandlåda må vara bra, men egentligen behöver man ju bara en spade.

Ni pratar mycket om rena råvaror, vad menar ni med det?

M: Vi vill alltid ha råvaror från gården, alltså sådant vi har själva. De råvaror vi använder i bakboken Mandelmanns söta är sådana som finns lättillgängligt och närproducerat i Sverige, med några få undantag som till exempel lite kakao och kanel

Här är alla Mandelmanns böcker