Fredspristagaren Nadia Murad såldes som sexslav till IS – vi har träffat henne

Hennes röst är mjuk, men bestämd. De mörka ögonen sorgsna, men fokuserade. Nadia Murad är endast 25 år gammal, men har varit med om saker som hon inte vill att någon annan ska uppleva.
Men hon vill att alla ska veta.

– Jag förlorade nästan hela min familj på en dag. Det var inte lätt och det kommer det aldrig bli för mig och för det yazidiska folket, säger hon.

Sommaren 2014 slogs Nadias liv i spillror. Terrorgruppen IS omringade hennes by i norra Irak, mördade nästan alla män och kidnappade kvinnorna för att sälja dem som sexslavar. Händelserna var en del i det som FN senare skulle beskriva som ett planerat folkmord av yazidierna i Irak och Syrien. Men då, när hon sattes på en buss tillsammans med tusentals andra flickor, var det få som hjälpte dem.

Här kan du köpa Nadia Murads bok 

Ingick ett ”våldtäktskontrakt”

Nadia togs till Mosul där hon såldes som sexslav, tvingades konvertera till islam och ingå ett skenäktenskap vilket hon menar i praktiken var ett ”våldtäktskontrakt”. Hon fick flytta in i sin ägares hus där hon mellan våldtäkterna tvingades servera hans gäster te iklädd aftonklänningar och förnedrades genom att slicka honung från hans tår. Hela tiden levde hon i ovisshet om vad som hänt hennes vänner och familj.

– Det var chockerande att de som var nära oss, våra grannar i andra byar, plötsligt vände sig emot oss och blev till fiender, säger hon.

Den sista flickan är en intim berättelse om Nadias upplevelser som inte lämnar någon oberörd. Boken, som kom till på initiativ av den yazidiska organisationen ”Yazda”, är både ett vittnesmål om vad Nadia utsattes för och ett rop på upprättelse med förhoppning om att ställa de skyldiga inför rätta.

– När vi bestämde oss för att skriva boken visste jag inte att det skulle bli så svårt. Jag trodde att jag bara skulle berätta min historia under några dagar och sen skulle det skrivas ned. Men det tog över ett år. Det var väldigt svårt för mig att hantera det, säger hon.

Drömde om att öppna skönhetssalong

Boken tar oss med till Kocho, en yazidisk by i norra Irak där Nadia växte upp i en fattig, men kärleksfull miljö med många syskon. ”Det fanns en sådan trygghet och en sådan nära sammanhållning” skriver hon. Alla, även de hon inte var släkt med, sågs som familj.

De jobbade hårt på fälten kring byn, men firade också stora bröllopsfester där Nadia kunde öva på nya sminktekniker. Så länge hon kan minnas har hennes stora dröm varit att en dag kunna öppna en skönhetssalong i byn.

Men utanför hennes tillvaro i Kocho höll Irak på att slitas sönder av strider. IS växte i snabb takt och i terrororganisationens ögon är yazidierna ”djävulsdyrkare”, vilket gör dem till en måltavla.

Folkgruppen yazidierna har i århundraden levt i Mellanöstern där de har bevarat sina traditioner och sin egen religion med inslag av kristendom, islam och zoroastrism. På grund av just det har de ofta utsatts för både diskriminering och missförstånd. Med Den sista flickan vill Nadia därför också en gång för alla berätta historien om sitt folk.

– Det kändes viktigt att till slut ha ett dokument om yazidierna för det finns inte många böcker om oss. Vissa trodde vi var kurder, andra att vi var muslimer, en del trodde vi var kristna och ingen visste vad vi verkligen är, säger hon.

Först i och med katastrofen 2014 fick världen upp ögonen för yazidierna, men det skedde till ett högt pris.

– Yazidierna förlorade allt de hade. Sina ägodelar, sin värdighet, sina kvinnor och barn. Tusentals blev dödade och de flesta lever nu i läger, säger hon och tittar ut genom det stora fönstret.

Tackar nej till terapi

På andra sidan glaset breder ett vårsprudlande Stuttgart ut sig. Snart har det gått tre år sedan hon lämnade Irak och flyttade till Tyskland.

Med risk för sina egna liv fick hon till slut hjälp av en familj i Mosul att fly fångenskapen hos IS. Efter en tid i ett flyktingläger kom hon tillsammans med tusen andra yazidiska kvinnor till Tyskland, som en del av ett hjälpprogram.

– Det förändrade livet för många av kvinnorna. Självklart var allting nytt här, kulturen och människorna. Men de gav oss överlevande ett hem och sjukvård, säger hon.

Kvinnorna erbjuds terapi, men det har Nadia tackat nej till.

– Jag gör det här jobbet och berättar vad som hände oss. Det hjälper mig bättre, säger hon.

”Jobbet”, som hon kallar det, har gjort henne till en talesperson för yazidiernas sak och kvinnor som utsatts för sexhandel.  Hon har berättat sin historia inför FN:s råd för mänskliga rättigheter i Geneve och säkerhetsrådet i New York. 2016 utsåg FN henne till goodwill-ambassadör för traffickingfrågor, och människorättsaktvisiten och advokaten Amal Clooney för hennes sak.

Har inte tappat hoppet

– När jag började arbeta med boken hade jag ingen tanke på att föra yazidiernas eller andra offers talan för alla upplever det olika. Hur de förlorade sina familjer och hur de led i fångenskap. Det är ingen som förväntar sig att någon annan ska representera dem för varje historia är unik, säger hon.

Trots alla smärtsamma upplevelser har hon inte tappat hoppet om mänskligheten och säger sig inte heller vara fylld av hat.

– Hat mot vem? Det är mycket sorg och besvikelse för att människor gör något sådant mot andra. Men bara för att det på en plats och av en grupp människor utförs hemska saker betyder det inte att man förlorar tron på mänskligheten, säger hon.

Världen får aldrig glömma vad hon utsatts för, men så gott det går försöker hon också tänka på framtiden. Drömmen om en skönhetssalong lever än och snart ska hon börja en på en sminkkurs.

– Jag kommer aldrig glömma mitt hem. Men det är svårt åka tillbaka nu för det är inte säkert där. Kanske blir det bättre i framtiden så jag kan återvända och öppna salongen i min by. Jag hoppas det, säger hon.