Pamela Jaskoviak, aktuell med Kvinnor utan män
– Jag skulle säga Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg som jag läste när jag var 18 år. Den fick mig att vilja resa, skriva och vara vild, vilket också sedan blev fallet.
Helena Dahlgren, aktuell med Skarp
– Mitt liv förändrades inuti ett torkskåp i en ganska vanlig korridor på en ganska vanlig mellanstadieskola i en förort till Stockholm hösten 1990. Det var där, i torkskåpet, som jag hade gömt mig för att få läsa klart … och de vita skuggorna i skogen, den andra delen av Maria Gripes skuggsvit. Jag minns hur allt runt omkring mig upphörde: ljudet av skratt och steg, lukten av smutsiga vantar och fiskpanetter. Kvar fanns bara slottet Rosengåva, Berta, Carolin och mitt hjärtas upphetsade slag. Jag var redan en läsare, men den dagen blev jag något mer. Jag tror att jag blev författare, för i den stunden insåg jag hur mäktiga berättelser kan vara. Hur de, om de berättas riktigt mästerligt, kan sudda ut det egna jaget, öppna nya världar, få allt annat att avstanna, om så för en liten stund. När jag själv läser och skriver – nu som vuxen – är det alltid den känslan jag vill åt. Känslan av att ta del av något mystiskt, hemligt, som bara är ämnat åt mig.
Pascal Engman, aktuell med Till minne av en mördare
– Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Det var min första stora läsupplevelse och en bok som fick mig att vilja börja skriva och skildra världen. Jag tror aldrig att något bättre kommer att skrivas på svenska.
Augustin Erba, aktuell med Den unge Walters lidanden
– Trollkarlen från Övärlden av Ursula K LeGuin. Denna ungdomsbok om hur vi bär ondskan inom oss och ändå försöker fly från den är en föregångare till Harry Potter. Här samsas en magisk högskola och stora filosofiska frågor om vårt sanna jag.
Camilla Lagerqvist, aktuell med Pojke 265
– Det är så många böcker som har gjort avtryck, men jag väljer två: Skuggan över Stenbänken (och de andra tre delarna i Skugg-serien) av Maria Gripe. Jag läste den i början av tonåren och sögs direkt in i handlingen. Det var så mystiskt, suggestivt och bra! En annan bok som gjorde stort avtryck är Död i Garnethill (första delen i Garnethill-trilogin) av Denise Mina. Jag kommer ihåg att jag tänkte, vad fantastiskt att man kan skriva så här. Hennes personporträtt och skildringar av de mindre angenäma delarna av Glasgow är helt suveräna.
Köp Skuggan över stenbänken här
Lyssna på Skuggan över stenbänken här
Död i Garnethill finns inte längre att köpa men kan finnas på antikvariat och bibliotek.
Sara Gordan, aktuell med Natten
– En bok som drabbade mig enormt när jag var ung var Jeanette Wintersons Passionen, som jag läste när jag gick i högstadiet. Den hade något så vilt över sig, något så gränslöst, som när Napoleon älskar kyckling så mycket att han önskar att hela hans mun var ett hål, så att han skulle kunna sluka den hel – eller när gondoljärerna i Venedig utvecklar simhud för att kunna gå på vatten. Väldigt romantiskt, men också något med att våga skriva så att gränsen mellan kropp och värld upplöses. Det hade jag aldrig sett förut, jag klippte ut citat och satte på väggen i mitt tonårsrum för att jag tyckte de var så vackra. För säkerhets skull har jag inte vågat läsa om den som vuxen, jag vill att minnet och upplevelsen ska vara intakt.
Ella-Maria Nutti, aktuell med Kaffe med mjölk
– Jag vet att jag tjatat om Stina Stoors novellsamling Bli som folk men jag kommer säga den ändå. Jag gillar inte ens noveller egentligen och att jag skulle öppna den här boken var inte alls självklart. Men det gjorde jag. Jag öppnade den och det var som att komma in i en helt ny värld. Fast ändå samma vanliga värld, min värld på något vis. Jag insåg att det går att skriva exakt som det låter i huvudet. Men inte bara det. I hennes texter får det lilla bli så otroligt stort och jag har strukit under vackra meningar på typ alla sidor.
Mikael Berglund, aktuell med Ovanjorden
– Oskuldens minut av Sara Lidman var min omskakande ingång i litteraturen. Jag valde den på infall av en socionomlärares omdöme på en essä jag skrivit, att jag åstadkommit ”något Sara Lidman hade kunnat skriva”. Vem var nu detta och vad hade min sociala strävan med litteratur att göra? Tre år senare mynnade omskakningen ut i mitt första romanmanus, som ytterligare elva år senare nu ges ut som bok.
Nadim Ghazale, aktuell med Min väg från flykting till hela Sveriges polis
– Det måste vara Patient 67 av Dennis Lehane. Den återöppnade mina ögon för läsning som jag under de senare tuffare skolåren även blev för tuff för att läsa och kom därför ifrån det ett par år.
Men största förändringen skedde långt tidigare där mitt intresse för läsning startade med ungdomsdeckarserien Tre Deckare och som även lade grunden till mitt svenska språk. Men när jag läste Patient 67 minde jag exakt hur läslusten började brinna inom mig igen och hur fantastiskt det kändes att slukas upp sådär som man bara kan göra i en bra bok. Sen har tåget fortsatt rulla och målet är att en dag skriva en lika uppslukande thriller som Patient 67
Conny Palmqvist, aktuell med Den som inte saknar dig : en kärlekshistoria i krigets skugga
– Flera böcker har haft en stor inverkan på mitt liv, men om jag ska välja den senaste så blir det Call me by you name av André Aciman.
Den påminde mig om varför jag ville blir författare från början: själva boken är så intensiv och så vacker att man som läsare helt omöjligt kan värja sig mot det som sker, oavsett om man kan relatera till det eller inte. Jag var så ledsen när den tog slut. Samma effekt hade Gilead av Marilynne Robinson på mig. Så fort jag tappar inspirationen eller lusten att fortsätta skriva så plockar jag upp någon av dessa böcker. Varje gång jag lägger dem ifrån mig vill jag skapa litteratur från djupet av hjärtat igen.
Carl-Johan Malmberg, aktuell med Lyckans gåta: Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt
– Det finns böcker som man bär med sig livet igenom från den stund man läste dem. Man tänker på dem, man tar fram dem ur sitt inre – eller så infinner de sig liksom av sig själva med en förunderlig, stärkande kraft. För mig är en sådan bok Tove Janssons sista muminbok, Sent i november, från 1970. Jag läste den när jag var tjugo år och jag läser om den med kortare eller längre mellanrum.
Sent i november handlar om drömmen om Familjen, den trygga och kloka och omhändertagande. Men i boken är de bortresta; ovetandes om det kommer så Filifjonkan, Hemulen, homsan Toft, Lilla My och Snusmumriken på besök. De har problem i sina liv, stora som små, och problem med sig själva. Och alla hoppas de att muminfamiljen ska kunna lösa dem. Under några höstdagar möter gästerna varandra och de möter sig själva. Och lösningarna de hittar är av helt andra slag än de som de tänkt sig …