Christina Wahldén: ”Fiktion har en annan slags frihet”

Förtryck, rasism och missbruk – allt under en naturkatastrof och i en unik tropisk miljö. I Christina Wahldéns Cyklonvarning finns både det vi känner igen från vårt eget samhälle och sådant som känns väldigt långt borta just nu i vår isolerade tidär andra delen i den hyllade författarens serie om staden Darwin i Australien, ett land hon själv bott i tidigare i livet och därför kan beskriva med stor kännedom och förståelse. Den första delen Nämn inte de döda blev en succé både hos läsare och kritiker och blev bland annat nominerad till Årets bästa kriminalroman 2020 av Svenska Deckarakademin.

Läs mer: Allt du behöver veta om Darwinserien

Hur fick du inspiration till Darwinserien?

– Man brukar ju säga att man ska skriva om det man brinner för och jag har tidigare skrivit böcker som utspelar sig i Australien. Det finns mycket knasiga djur och växter där, så det är en väldigt tacksam miljö om man gillar att beskriva saker. Många i Sverige har varit i Australien på semester eller backpackat, men då är det lätt att man bara går på pubar och surfar trots att det finns väldigt mycket mer, så jag ville fördjupa bilden. Det är dessutom en plats jag älskar och gärna berättar om, säger Christina Wahldén.

Trots att Darwin är huvudstaden i Norra territoriet i Australien är det en ganska liten stad med cirka 130 000 invånare. Närheten till sydöstra Asien och länder som Indonesien innebär att vädret är tropiskt, vilket gör staden till en perfekt miljön för den här boken.

– Det är väldigt fuktigt och dramatiskt väder vilket jag använder i just den här boken. Det tropiska klimatet gör att det sker en hel del konstiga saker och brotten där blir intressanta att berätta om.

Belyser viktiga samhällsfrågor

Befolkningen i Norra territoriet består till ungefär 20 procent ursprungsbefolkning – motsvarande siffra i hela landet är ungefär tre procent. Christina Wahldén vill lyfta de många orättvisor som den delen av befolkningen har blivit, och fortfarande blir, utsatta för.

– Personer som tillhör ursprungsbefolkningen lever i genomsnitt tio år kortare än personer som inte tillhör den – och ända fram till sjuttiotalet flyttades ursprungsbefolkningens barn runt för att man ville ”anpassa” dem till att bli européer, berättar hon.

De negativa följderna av detta ser man än idag i form av exempelvis missbruk, social oro, utanförskap, dålig utbildning och sjukvård.

– Samhället har inte lyckats skydda eller hjälpa de här utsatta personerna. Det vill jag sätta ljuset på.

Lyfter sociala orättvisor i ett skönlitterärt format

Att fördjupa sig i och skriva om svåra ämnen är något Christina Wahldén är van vid – inte minst från alla år som journalist och kriminalreporter, en erfarenhet som hon med fördel har använt sig av i sitt författarskap.

– Som journalist skildrar man ofta det ofta utsattas situation – man ger en röst till de som inte har en. I journalistiken är det inte jag som ska tycka det ena eller andra utan jag ska förmedla vad andra tycker. Och det har jag haft hjälp av som författare.

Att journalisters jobb är att rapportera om verkligheten är nog de flesta överens om. Men Christina Wahldéns upplevelse är att det faktiskt kan vara svårare att komma nära sanningen inom journalistiken. Inför Cyklonvarning har hon haft en anonym källa som varit viktig för att kunna skriva storyn på rätt sätt, berättar hon.

– I tidningen ska det skrivna alltid vara sant. Men med tiden har jag känt att fiktionen kan ”kännas” mer sant än det som alltid kan skildras i journalistisk text. Ska du skriva en artikel om någonting måste du hitta personer som kan säga det du vet har hänt, och om det är jobbiga saker måste de vara väldigt modiga. Att du måste hitta en riktig person att citera har sina svårigheter, och du kan inte bara hävda saker.  Fiktion har en annan slags frihet där författaren kan välja sina ord.

Bibliotek är magiska platser

Kärleken till skrivandet alltid funnits där för henne. Ändå beskriver Christina Wahldén vägen till författarskapet som en lång men lärorik resa.

– Jag hade inga syskon och var blyg som liten, så karaktärerna i böckerna blev mina kompisar. Det var ingen som var dum mot mig men jag var väl lite annorlunda. Sen var svenska mitt bästa ämne, jag tyckte det var otroligt roligt att skriva. Och då kände jag att journalist ändå var möjligt, att det var ett jobb som man kunde få betalt för.

Det var inte förrän jobbet på Svenska Dagbladet där hon stötte på andra skribenter som faktiskt hade skrivit böcker som hon förstod att det var en möjlig väg.

– Då insåg jag att det inte är raketforskning, utan kan man skriva så kan man kanske får ur sig en bok. Idag tror jag att det var ganska bra att jag gick i den skolan.

Något som genom alla år haft en speciell plats i hennes hjärta är bibliotek. Hennes mamma var en storläsare och tog med henne till biblioteket varje vecka i uppväxten. Och det är något hon burit med sig.

– Bibliotek är en magisk plats, en frizon. För barn som har det jobbigt hemma, eller att det är trångt hemma. Att bibliotek i Sverige är gratis är ju fantastiskt, det är det inte överallt så jag tycker att det är en viktigt för demokratin.

Hur viktigt är läsning för demokratin?

–  Ord är makt. Så enkelt är det. Jag har varit mycket i skolor i socialt utsatta områden, där det ofta är väldigt ambitiösa lärare och bibliotekarier, och insett att har du språket behöver du inte slåss. Talar du ett annat språk än svenska hemma är det väldigt bra om man kan läsa på det språket också. Ju fler språk du behärskar, desto bättre blir varje språk, de stärker varandra.

Forskning visar att ungefär 25 procent av den vuxna befolkningen i Sverige idag inte kan återge en kortare tidningsartikel därför att de inte förstår vad det står. Där kan ”underhållningslitteratur” och ljudböcker göra en enorm skillnad, enligt Christina Wahldén.

– Underhållningslitteratur är otroligt viktig för att ge människor lust till berättelser. Och även ljudböcker är fantastiskt bra för de som har svårt att läsa tryckt text, så att alla kan ta del av litteratur. Det är en viktig fråga för hur man uppfattar verkligheten och för att lära sig empati, att kunna förstå hur andra har det.

Är det någon bok du själv ser fram emot att läsa framöver?

– Jag har fått tjuvläsa Ann-Helén Laestadius bok Stöld. Den makalös, den kan jag varmt rekommendera. Hon är same själv så hon har en väldig tyngd i ämnesvalet, men den är också poetisk. Den hoppas jag ska nå utanför Sverige också för det är den väl värd.

Sist avslöjar Christina Wahldén att skrivandet av del tre i Darwinserien är i full gång, och att hon inte planerar att sluta än på ett tag.

– Det beror lite på hur länge läsarna orkar med, men jag kan tänka mig att hålla på med det här ganska länge.