Debutanten Marina Nilsson: ”Gör tekniken oss lyckligare eller bara frustrerade?”

När man märker att man skriver på en roman om en sexrobot för kvinnor (för det var egentligen inte planen från början, jag inledde faktiskt med en historia om ett par siamesiska tvillingar), så behöver man framförallt göra två saker.
För det första måste man slå bort alla tankar på att någonsin bli publicerad och läst.

Läs mer: Är sexrobotar framtiden? Läs ett utdrag ur Bobby Love

Under skrivandet får man helt enkelt bara plumsa ut i vågorna, som en tidig sommarbadare med hackiga armbågar, och inte vara mesig när vattennivån närmar sig midjan. För har hon nu köpt en docka att ligga med så är det förstås precis vad som måste ske, och allra helst med ärlig inlevelse.

Men att skriva sexscener och samtidigt ha ”publik”, kanske till och med föreställa sig sin 80-åriga mamma långsamt ta på sig läsglasögonen, det går inte. Nog för att Bobby Love är en högteknologisk erotikprodukt vars stamina och prestanda överträffar alla levande män, men allt slaknar ju med ett överjag i rummet.
Så vi inledde ett hemligt förhållande, romanen och jag. Utan några seriösa tankar på framtiden alls. Vi skulle bara ha roligt! Men jag slöt ändå ett slags pakt med mina karaktärer om att de skulle få berätta klart sina historier, hur fritt, spetsigt och ohämmat de än ville, om det så bara skulle bli jag som lyssnade på dem.

Det visade sig att de hade ganska mycket att säga till slut, och inte bara om kvinnlig sexualitet. Sedan var jag liksom skyldig dem att skicka ut manuset i världen…

Mina karaktärers ofta humoristiska möten med varann äger visserligen rum i framtiden, i den inte alltför avlägsna tid då man förutspår att robotarna kommer att vara en del av även våra intima liv, men de drar samtidigt i många av våra nutida relationsknutar.

Läs också: 14 välskrivna erotiska böcker att läsa i sängen

För varför är det så komplicerat att hitta någon att älska, utan att samtidigt svika sig själv i någon liten eller stor mening?
Hur kunde det bli så lätt att få kontakt, men samtidigt så svårt att verkligen mötas?
Och gör den moderna tekniken, med alla sina problemlösande och behovstillfredsställande sidor, oss lyckligare, eller faktiskt bara ännu mer frustrerade?

För det finns ju en dystopisk klang i den här ganska roliga historien. Övervakningen till exempel, som det robottillverkande företaget utsätter sina kunder för, är bara andra versen av vad som sker redan nu. Att konsumera är idag att bli spionerad och tjuvlyssnad på med nästan stalinistiska mått.
Det är förresten det andra man måste göra när man märker att man skriver en roman om en sexrobot för kvinnor. Hålla i minnet att framtiden och det förflutna egentligen inte är så olika varann som man kan tro. Forskarna förutspår förresten att vi på lite sikt till och med kommer att kunna se äktenskap mellan robot och människa.

Omöjligt?
Galet?
Eller bara ännu en gång i historien då gränserna flyttas och det tidigare otänkbara förhållandet mellan två parter faktiskt accepteras och legaliseras?