Därför är Selma Lagerlöf en feministisk förebild

Selma Lagerlöf föddes 1858, in i en tid då kvinnors rättigheter i samhället var begränsade: de fick inte rösta, var inte välkomna på allmänna läroverk, fick ansöka om att bli myndiga. Ja, att leva som kvinna var svårt om man inte stämde in i mallen och ville ägna sitt liv åt familjen – och det ville inte Selma, vare sig som barn eller vuxen. Hon ville gå sin egen väg. Anna Nordlund, doktor i litteraturvetenskap och lektor i didaktik vid Uppsala universitet, har skrivit en biografi över Selma Lagerlöf.

– Hon var väldigt smart och driven, en otroligt stark vilja att bli författare som föddes redan i hennes barndom, berättar Anna Nordlund.

Anna Nordlunds biografi Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna – är ett sant praktverk som visar upp bilder vi aldrig sett tidigare av en av våra allra mest kända och älskade författare. Boken ger oss historien om en extremt driven människa som ständigt kämpade för att vara så aktuell som möjligt.

Stämplad som sagotant

Selma Lagerlöf fick ständigt kämpa mot ”sagotantsstämpeln”. En stämpel hon tidvis också utnyttjade, särskilt under början av 1900-talet då det var väldigt populärt att skriva sagosamlingar.

Framgångsberättelsen om Selma Lagerlöf liknar inte många andra. Efter debuten med Gösta Berlings saga slog hon igenom med romanen Jerusalem. Hon tjänade enorma summor pengar, och höll alltid nära kontakt med sina läsare.

Ett annat imponerande biografiverk om författaren har Anna-Karin Palm skrivit. Här är en längre intervju med henne, där hon berättar om sin bok Jag vill sätta världen i rörelse. Palm berättar att Lagerlöf var mycket spirituell:

– Att hon var en andlig sökare som trodde på reinkarnation och själens odödlighet, men ville förena andlighet med ett kritiskt, vetenskapligt sinne, hon gjorde yoga och läste Einstein och trodde på människans utveckling – och förstås, framförallt, vilken enastående författare hon var och är, hennes böcker är högst aktuella än idag! säger Anna-Karin Palm.

Selma Lagerlöf medverkade också gärna i veckopressen och i nya medier som film och radio.

– Hon ville nå ut och såg nya möjligheter att nå ut hela tiden. Hon köpte exempelvis in sig i ett filmbolag. Under den tiden såg många film som ”dålig kultur” men hon såg det som något att uppvärdera. Hon var jätteviktig för svensk filmindustri, framgångarna för svensk stumfilm beror till stor del på henne, berättar Anna Nordlund.

Anna Nordlund förklarar att Selma Lagerlöfs historia och kamp är väldigt viktig att påminna sig om idag när vi får in synsätt från andra kulturer i samhället.

– Vi lever i en tid där en del kvinnor lever under ett förtryck eller i strukturer som är ännu värre än de var då, när kvinnor nekades att studera. Det kan bara värt att påminna att vi kvinnor också levt under det förtrycket i Sverige, vi kunde inte ta oss någonstans. Man kunde inte bestämma något själv och det föddes Selma mitt i.

Hade nog varit lika känd idag

Och det hände otroligt mycket fram tills hennes död i mars 1940. Selma Lagerlöf hyste en oro kring hur kvinnor skulle kunna förvalta sin rösträtt, ta den på allvar och engagera sig. Den oron för Anna Nordlund fram som högst befogad än idag.

– Unga kvinnor tar friheten för självklar men den är något vi måste värna om.

Om Selma Lagerlöf hade levt idag hade hon säkert varit lika känd, tror Anna Nordlund och funderar:

– Hon hade nog försökt nå ut idag också. Hon kanske hade skrivit tv-serier, närmat sig såpagenren och det breda suget efter att se mer och mer.

Hon beskriver sedan något av det som hon upplever allra mest fascinerande med Selma Lagerlöf: hur balanserad hon var i alla lägen. Trygg i sig själv, med stor tilltro till sin egen förmåga.

– Hon hade inget av det självdestruktiva man kan se hos andra författare. På det viset var hon också en förebild och slår hål på myten om författarkonstnärer och deras kaotiska liv.

I Anna-Karin Palms bok Jag vill sätta världen i rörelse kan vi läsa följande om Selma Lagerlöfs inställning till äktenskapet:

Äktenskap, som fortfarande var det vanligaste sättet för en kvinna att ordna sin försörjning, tycks hon ha slagit ur hågen. Att hon och Gerda inte var några goda partier antydde hon ofta, men jag tror inte heller att hon önskade sig att bli gift. Som hon senare uttrycker det i ett brev till Sophie Elkan:

»När man absolut inte kan fördraga något herrskap öfver sig, så är det väl bäst att vara ogift, tycker du inte.«

Den inställningen grundades nog åratal tidigare, nära förbunden med den heta viljan att skriva och bli författare. Hon ville inte ha någon annan än sig själv att tacka för sin framtid.

Ett längre utdrag ur den boken hittar du här.