Hon har skrivit romanen Hollywood älskar

Sent en eftermiddag loggar jag in på Skype för att intervjua Celeste Ng som är aktuell med sin andra roman, Små eldar överallt. Jag sitter i ett vinterkallt Stockholm och hon befinner sig i en liknande miljö i Massachusetts på den amerikanska östkusten. Hos henne är det morgon och arbetsdagen har precis börjat, hos mig är det sen eftermiddag och dags att börja runda av.

Jag börjar med den fråga jag alltid inleder med när jag intervjuar författare. Vad inspirerade dig att skriva Små eldar överallt?

– Det hela började med att jag ville skriva om Shaker Heights. Det är en verklig plats och jag bodde där som barn, först när jag började på universitetet i en annan stad insåg jag hur ovanligt vårt samhälle var. Det hade gått tio år sedan jag flyttade därifrån när jag började skriva på boken. Jag ville skapa en person som kunde personifiera platsen och dess värderingar och kom då på familjen Richardson. Sedan behövde jag karaktärer som skulle vara deras totala motsats, då kom Mia och hennes dotter Pearl till mig.

Det som har hänt i boken har hänt i verkligheten

Många blir förvånade att platsen Shaker Heights finns på riktigt. Det är ett samhälle som präglas av självbilden att vara liberalt och progressivt men i själva verket är inrutat, fullt av förhållningsregler och tysta överenskommelser för vad som är acceptabelt att göra och inte. Jag själv upptäckte att detta samhälle existerade först när jag läst färdigt boken och då även såg att Celeste Ng växt upp där. Hon berättar att boken utspelar sig tidsmässigt när hon var jämnårig med det äldsta barnet i familjen Richardson, Lexie. De historiska skeenden som utspelar sig i boken har hänt i verkligheten men karaktärerna i sig är fiktiva. Ng beskriver att hon ville skildra både det som var bra och dåligt med Shaker Heights. Det tog henne nästan sju år att den från idé till färdigt manus. Till skillnad från debuten Everything I never told you, så hade denna bok en mycket tydligare struktur i hennes huvud innan hon började skriva boken. Något hon fann underlätta skrivandet jämfört med debuten.

Hur såg skrivprocessen ut?

– Jag visste hur boken skulle sluta och det blev också så boken börjar, en av döttrarna Richardson bränner ner familjens hus samtidigt som Mia och dottern Pearl lämnar staden.

Celeste beskriver hur det hela kan ses likt en snöboll som rullar på och sen till slut rullar utför stupet. Bokens början kan ses som enkel men snart tar den flera vändningar, personer byter på sätt och vis plats med varandra och allt går utför i en snabb takt.

Ämnen som kan upplevas kontroversiella i USA

Vi pratar om att Små eldar överallt innehåller en rad olika karaktärer och att de har en sådan komplexitet. Under läsningen skiftar lojaliteten gentemot karaktärerna och jag undrar vilken av karaktärerna hon tyckte var roligast kontra svårast att skriva. Hon berättar att advokaten är den karaktär som är mest lik henne och den som var roligast att mejsla fram. Vanligtvis skriver hon karaktärer som ligger så långt ifrån henne själv som möjligt. Svårast upplevde hon adoptivmamman Linda. Det är en karaktär som tar mer plats i historien än advokaten men det var inte i det som det svåra låg. Den karaktären belyser verkligen frågan om vad som gör dig till mamma, är det den kvinna som föder barnet eller hon som uppfostrar det? Det gällde att göra henne komplex och hennes perspektiv saknades vid genomläsningen av manuskriptet och hon insåg att adoptivmammans röst behövde tillföras för att göra historien komplett.

Boken innehåller flera ämnen som i USA kan upplevas som kontroversiella så som ras, abort och klass. Jag undrar hur mottagandet sett ut i hemlandet.

– Den har fått ett fint mottagande och har varit en bra språngbräda för intressanta diskussioner.
Hon berättar om läsare som beskrivit hur läsningen fått dem att utforska sin egen position och sina privilegier. Tidigare har hon inte sett sig som en politisk författare men efter diskussioner om boken har hon insett att hon är en politisk författare i och med att ämnen hon tar upp av andra ses som politiska eller kontroversiella.

Romanen ska bli tv-serie

Vi avslutar intervjun med att prata om hennes kunskaper om fotografi. Jag undrade om Celeste själv är fotograf eller om hon fått göra mycket research. Hon blev glad att jag tog upp det för hon är inte fotograf eller tekniskt kunnig kring fotografi enligt henne själv. Detta förvånade mig då det finns starka partier i boken där hon ingående berättar om hur Mia fotograferar och framkallar i sitt mörkerrum i badrummet. Celeste berättar att hon har ett väldigt filmiskt sätt att skriva och att hon därför kunde beskriva scenerna med fotograferandet och bildernas komposition och sedan fick hon omvänt lära sig det tekniska för att få det hela korrekt. Det visar på vilken skicklig författare Ng är och hur duktig hon är på att måla upp en trovärdig och intressant handling och miljö. Därför ska det bli extra spännande att se hur denna bok ter sig sen när tv-serien släpps senare i år.