Cecelia Ahern: ”Jag har vanligtvis två romanidéer som krigar i mitt huvud”

“Du är summan av de fem människor du spenderar mest tid med. Välj med omsorg.” Detta citat av Jim Rohn ligger till grund för berättelsen om Allegra i din nya bok Prick till prick. Kan du berätta vad som hände och hur den här frasen förvandlades till en bok i ditt huvud?

– Min svåger citerade den frasen för mig när han undrade om jag och min mamma höll på att bli samma person, och det var en sådan där underbar uppenbarelse när allt föll på plats. Frasen öppnade en dörr och karaktären med sin historia flödade ut. Jag hade redan en idé om karaktären Allegra men hon hade inte sin berättelse, och plötsligt fanns kombinationen vilket fick berättelsen att börja utveckla sig själv nästan omedelbart. Jag blev fascinerad av citatet, det ställde så många frågor och gav upphov till så mycket självanalys att jag visste att det var ett pikant ämne att skriva om. Jag kände att jag verkligen kunde utforska vad det skulle betyda för en fiktiv karaktär som Allegra, men också att det skulle kunna få läsarna att bli intresserade av att ifrågasätta sig själva.

Är det så här en berättelse sår ett frö hos dig, att du hör en fras, eller vad ger dig inspirationen?

– Jag brukar oftast komma på premissen eller idén först, och sedan växer karaktären och berättelsen fram därifrån. Jag blir inspirerad av tre saker: observation, fantasi och erfarenhet och jag tror att det är när jag öppnar mitt sinne mot världen runt mig och är intresserad och nyfiken på människor som mina tankar och berättelser frodas.

Ovanstående fråga är givetvis inspirerad av ditt makalösa tempo – du är så otroligt produktiv! Du skriver en bok om året. Hur många bokuppslag har du egentligen lagrat i ditt mentala bibliotek? Och hur avgör du vilka du ska behålla och utveckla?

– Jag har vanligtvis två romanidéer som krigar i mitt huvud om vilken som ska bli nästa roman och de är oftast två väldigt olika berättelser. I slutändan handlar det om vilken berättelse som är mest mogen, som jag kan gräva riktigt djupt i och berätta som en roman, och också på vilket humör jag är. Vill jag gå åt ett mörkt eller humoristiskt håll? Vill jag vara experimentell eller berätta en enklare slags berättelse? Jag tror att den tyngsta faktorn, som hjälper mig ta beslutet, är om jag kan höra karaktärens röst. Om jag kan ta mig in i deras huvud och se världen genom deras ögon, höra deras röster, deras tonspråk, då är jag redo att börja skriva. Det räcker inte att ha en bra bokidé, idén måste ha förutsättningarna för att kunna växa, och jag måste känna karaktären. Jag har en bok där jag för listor över olika idéer eftersom några tar flera år på sig att utvecklas.

Hur skriver du dina böcker?

– Jag skriver för hand först och sedan transkriberar jag kapitel efter kapitel. Jag älskar känslan av penna och papper, jag älskar att skriva för hand, det känns kreativt och som att berättelsen flödar lättare. Med en dator känns det mer mekaniskt och jag redigerar under tiden jag transkriberar. Först skriver jag med hjärtat och sedan med hjärnan.

Jag använder en vanlig Bic-kulspetspenna och ett kollegieblock. Jag gillar att datera mina sidor så att jag vet när jag tittar tillbaka var jag var och vilken version av mig som skrev just då. Manusen berättar sin egen version om mitt liv såväl som den roman jag skriver.

Allegra verkar vara en ganska bokstavlig person: så snart hon hör frasen om de fem människorna börjar hon använda den mer som ett regelverk. Hur skapade du denna speciella unga kvinnliga karaktär, vem eller vad inspirerade dig?

– Jag ska erkänna att här där jag bor, i en liten förort vid havet, är parkeringsvakterna rätt skoningslösa och det fanns en kvinna som aldrig missade när jag gjorde något fel. Även om jag hade betalat för hela dagen och kom 25 minuter sent på eftermiddagen gav hon mig en bot, trots att jag parkerar på samma ställe varje dag och betalar varje dag! Jag vet ingenting om just den här kvinnliga parkeringsvakten men jag funderade över henne och hennes drivkrafter, och så växte Allegra fram ur det. Hon är en av mina favoritkaraktärer att skriva om, romanen är skriven utifrån hennes tankeström. Hon är orädd och modig och jag älskar hennes ärlighet.

Jag bar ut soporna (det glamorösa författarlivet) en vinterkväll och klev på en snigel i regnet. När jag kände krasandet under min fot hörde jag plötsligt Allegras röst och visste exakt hur hon kände sig: sprucken, och sårbar, som om hon förlorat sin rustning. Hon hade en mängd sprickor som behövde få läka. Jag började direkt skriva ner meningarna som kom till mig.

Om du skulle vara värd på en bokcirkel om Prick till prick, vilken fråga skulle du mest se fram emot att diskutera i gruppen?

– Varför tror du Allegra är så rigid i sitt arbete som parkeringsvakt och raka motsatsen i sitt privatliv?

Slutligen, vilka är dina två bästa tips för sommarens läsning?

Girl forgotten av Karin Slaughter

Build Your House Around my Body av Violet Kupersmith