Carin Hjulström: ”Det är lockande att placera en deckare mitt i idyllen”

Det är försommar i Säbyholm när trakten drabbas av ett märkligt försvinnande. En militärklädd kvinna i trettioårsåldern, med vandringsryggsäck, passerar plantskolan just som den firade skådespelerskan Siri Ehrensvärd hämtar tidningen. Ett par dagar senare anmäls kvinnan försvunnen. Lokalpolisen Olle Magnusson tar hjälp av Missing people för att söka genom skogarna. Samtidigt kommer det rapporter om att en varg rivit får i området.

– Jag har skruvat upp spänningsmomenten i Ett lik för mycket. Brotten är mer komplexa, samtidigt som kärleken och relationerna får blomma. Det är en myllrande historia som når sitt klimax på midsommarafton. Det blir en mycket dramatisk kväll och natt, berättar Carin Hjulström och tillägger att det inte är så konstigt att del tre i deckarserien blivit betydligt tjockare än de tidigare:
– Den här gången har jag öst på. Det är mer av allt.

Cosy crime- eller mysdeckarserien Säbyholms gröna fingrar utspelar sig vid Mälaren. I natursköna Säbyholm har tiden på många sätt stått stilla. Här har skådespelerskan Siri Ehrensvärd bytt livet på Dramaten mot en tillvaro på landet där hon driver en plantskola tillsammans med sin föräldralöse brorson Anton, som haft en trasslig uppväxt. I kontrast till den fridfulla miljön ställs den hotfulla yttre världen där både nya och gamla brott är i fokus.

I den nya boken har Carin Hjulström även utgått från verkliga händelser.
– För ett par år sen gick en stor narkotikalast från spanska solkusten till en avsides parkering i Kungsängen där den bytte ägare, och jag har använt mig av den grundhistorien. I bokens prolog förstår man att de som ska köpa partiet inte kan komma på grund av ett skottdrama. Därför väljer säljarna att gömma partiet i skogen tills vidare.  Där ligger det sedan som en tickande bomb, samtidigt som polisen Olle söker igenom skogen tillsammans med Missing people i jakt på den försvunna kvinnan.

Hur kom det sig att du ville skriva om en plantskola i just Säbyholm?

– Jag flyttade från mitt stora hus Göteborg till en liten lägenhet på godset i Säbyholm för fem år sen och blev omedelbart förälskad i området. Det är så vackert och idylliskt på alla sätt med kyrkan, godset och allén ner till sjön. Min lillasyster var här och hälsade på och tyckte att omgivningarna var precis som i ”Morden i Midsomer” och att jag borde skriva något som utspelade sig här. Först stretade jag emot men plötsligt så började det kännas väldigt lockande att placera en deckarhistoria mitt i idyllen.

Huvudkaraktären Siri Ehrensvärd är en före detta Dramatenskådespelare, hur växte hon fram?

– I mina tidigare böcker har jag haft journalister som huvudkaraktärer, vilket legat nära till hands då jag själv arbetat som det i många år. När jag kom på att min huvudkaraktär Siri Ehrenstjärna skulle vara Sveriges främsta kvinnliga skådespelare föll allt på plats eftersom jag kommer från en teaterfamilj och är van att befinna mig i närheten av den världen. Siri har alltid haft dåligt samvete över att hon prioriterat teatern och sin hemliga relation med Dramatens gifte chef framför sin föräldralösa brorson Anton. När Dramatenchefen, i del ett av bokserien, bryter deras trettiofem år långa relation tar Siri sin tillflykt till Säbyholm och plantskolan, som Anton just vunnit på poker.

På tal om relationer så finns det mycket av det i Säbyholmserien. Dels en spirande kärlekshistoria mellan Siri och polisen Olle, dels Anton som febrilt försöker få Cecilias uppmärksamhet. Men det som får extra mycket plats är just relationen mellan Siri och brorssonen Anton. Hur kommer det sig?

– Jag tycker det är kul att skriva om Siri och Anton för att det är en udda konstellation. Vad har man egentligen för ansvar för ett syskonbarn? I Ett lik för mycket får deras relation ta stor plats och utvecklas än mer. Nu blir det också lite grus i maskineriet eftersom Anton gör allt för att imponera på Cecilia och ägnar mer tid åt Thorestas galopphäst istället för att jobba på plantskolan. Parallellt funderar Siri mycket över sin släkthistoria. Det är något som inte stämmer och hon börjar luska.

Det här är din tredje bok om Säbyholm, hur har skrivprocessen varit den här gången?

– Jag har alltid haft lätt att skriva relationsskildringarna, men lite svårare att strukturera deckarintrigen. Den här gången skapade jag deckarintrigen först, sen fick relationerna flöda mer fritt. Det var spännande och gav en mer stabil grund för resten av boken. Spänningsmomenten är uppskruvade samtidigt som historien också är full av kärlek och värme. För mig känns det naturligt att ha en varmare deckarton. Jag trivs utmärkt i den så kallade mysdeckargenren.

Här kan du läsa allt om bokserien Säbyholms gröna fingrar.