Läs sexscenen ur Camilla Läckbergs ”En bur av guld”

Läs också: 9 skäl till att vi älskar Camilla Läckberg

”Julienne sov äntligen. Håret låg utbrett över den rosakudden. Andetagen var lugna. Faye smekte hennes kind, försiktigt så att hon inte skulle väcka henne.
Jack skulle komma hem från affärsresan i London ikväll. Eller var det Hamburg? Faye mindes inte. Han skulle vara trött och stressad när han kom hem, men hon skulle se till att han fick slappna av ordentligt.
Hon stängde försiktigt sovrumsdörren för att inte väcka Julienne, smög ut i hallen och kontrollerade att ytterdörren var låst. I köket drog hon med handen längs köksbänken. Tre meter lång vit marmor. Carrara, så klart. Tyvärr ruskigt opraktiskt då den porösa marmorn sög åt sig allt som en svamp och redan hade fått fula fläckar. Men för Jack hade det inte funnits på kartan att välja något mer praktiskt. Köket i lägenheten på Narvavägen hade kostat strax under en miljon och absolut inget hade sparats in på.

Faye sträckte sig efter en flaska amarone och ställde ett vinglas på bänken. Vinglas som träffar marmorskiva, ljudet av porlande vin – det var hennes tillvaro i koncentrat de kvällar Jack var borta. Hon hällde försiktigt upp vinet, så att det inte skulle bli ännu fler rödvinsfläckar på den vita marmorytan, och blundade när hon förde glaset till munnen.
Hon vred ner ljuset med dimmern, gick ut i hallen där de svartvita porträtten av henne, Julienne och Jack hängde. Tagna av Kate Gabor, kronprinsessans inofficiella hovfotograf som varje år tog nya bedårande bilder av kungabarnen lekande i höstlöven i krispigt vita kläder. Hon och Jack hade valt att ta sommarbilder. De stod lekfullt avslappnade i strandbrynet. Julienne emellan dem, med det ljusa håret fladdrande i vinden. Vita kläder, förstås. Hon i en enkel bomullsklänning från Armani, Jack i skjorta och uppkavlade byxor från Hugo Boss, Julienne i spetsklänning från Stella McCartneys barnkollektion. De hade grälat strax innan de skulle ta bilderna. Hon mindes inte om vad, visste bara att det var hennes fel. Men inget av missämjan syntes i porträtten.

Läs också: Vad läser Camilla Läckberg?

Faye gick uppför trappan. Tvekade utanför dörren till Jacks arbetsrum men sköt sedan upp den. Rummet låg i ett torn med utsikt i alla väderstreck. En unik planlösning i ett unikt objekt, som mäklaren sagt när han visade dem lägenheten för fem år sedan. Hon hade haft Julienne i magen och huvudet fullt av ljusa förhoppningar inför framtiden.
Hon älskade tornrummet. Rymden och ljuset som fönstren släppte in gav henne en känsla av att flyga. Och nu när mörkret var kompakt utanför omslöt de välvda väggarna henne som en varm kokong.
Hon hade inrett rummet på egen hand, liksom resten av lägenheten. Valt tapeter, bokhyllor, skrivbord, fotografier och konst på väggarna. Och Jack älskade vad hon gjort. Hennes smak ifrågasatte han aldrig, dessutom blev han alltid omåttligt stolt när deras gäster bad om numret till inredaren.
I de ögonblicken lät han henne skina.
Medan alla andra rum var modernt inredda, ljusa och luftiga, var Jacks arbetsrum manligare. Tyngre. Hon hade lagt mer kraft på det här rummet än på Juliennes barnkammare och resten av våningen tillsammans. Jack skulle tillbringa så mycket tid här och fatta viktiga beslut som påverkade deras familjs framtid. Det minsta hon kunde göra var att ge honom en fristad här uppe, strax under molnen.
Faye strök nöjt med handen över Jacks rustika skrivbord som hon ropat hem på Bukowskis och som en gång tillhört Ingmar Bergman. Jack var ingen stor Bergmankännare, han föredrog actionrullar med Jackie Chan eller komedier med Ben Stiller, men han tyckte precis som hon om när möbler hade en historia.
När de visade runt gäster i våningen slog han alltid handflatan mot bordsytan två gånger och berättade, liksom i förbifarten, att den vackra möbeln en gång stått i den världsberömde regissörens hem. Varje gång han gjorde det log Faye, för samtidigt som han uttalade orden brukade deras blickar mötas. Det var ännu en av de tusen saker som de delat och delade i sitt liv. De där förtrogna blickarna, de små irrelevanta och relevanta ögonblick som byggde en relation.
Hon sjönk ner i stolen bakom datorn, snurrade ett halvtvarv och hamnade med ansiktet mot fönstret. Snön föll utanför och förvandlades till slask mot gatan långt där nere. När hon lutade sig fram och tittade ner såg hon hur en bil kämpade sig fram i den mörka februarikvällen. Vid Banérgatan vred föraren på ratten och försvann i riktning mot city. För ett ögonblick glömde hon vad hennes ärende hit var, varför hon satt i Jacks arbetsrum. Det var alldeles för lätt att försvinna bort i mörkret och hypnotiseras av de fallande snöflingorna som genomborrade det svarta.
Faye blinkade, satte sig rakare upp och snurrade tillbakastolen så att hon hamnade med ansiktet mot den stora Apple-skärmen, rörde på musen och skärmen vaknade till liv. Hon undrade var Jack hade gjort av musmattan som hon gett honom i julklapp, den med ett foto av henne och Julienne.
Istället hade han en ful, blå från Nordea. Årets julgåva till deras private banking-kunder.

Hon kunde lösenordet. Julienne2010. Han hade åtminstone inte Nordea som skärmsläckare, utan där låg bilden kvar somhan tagit på henne och Julienne i Marbella. De låg i vattenbrynet, Faye lyfte dottern på raka armar, mot himlen. Båda skrattade, men Fayes skratt kändes mer än syntes där hon låg på rygg med håret som flöt ut i vattnet. Juliennes klarblå ögon tittade rakt in i kameran, rakt genom linsen. In i Jacks lika blå ögon.
Faye lutade sig närmare, lät blicken svepa längs kroppen som var brunbränd och glansig av salt och vatten. Trots att det då bara hade gått några månader sedan förlossningen hade hon varit i bättre form än hon var nu. Magen var platt. Armarna tunna. Låren smala och fasta. Nu, drygt tre år senare, vägde hon minst tio kilo mer än hon gjort i Spanien. Kanske femton. Hon hade inte vågat väga sig på länge.

Läs också: Hämnden är ljuv! 6 böcker om att slå tillbaka

Hon slet blicken från sin kropp på skärmen och öppnade webbläsaren, klickade upp historiken och skrev ”porn”. Länk efter länk uppenbarade sig, sorterade efter datum. Hon kunde med lätthet följa Jacks sexuella fantasier de senaste månaderna. Som ett uppslagsverk över hans kåthet. En Sex-fantasier för dummies.
Den 26 oktober hade han kollat på två klipp. ”Russian teen gets slammed by big cock” och ”Skinny teen brutally hammered”. Säga vad man ville om porrbranschen men filmernas titlar var åtminstone konkreta. Inga omskrivningar. Inga försök att försköna, fluffa till, ljuga om vad det var som skulle levereras och vad den framför skärmen egentligen ville ha. En rak dialog, öppen och ärlig kommunikation.
Jack hade tittat på porr så länge hon känt honom, och hon tittade själv ibland när hon var ensam. Hon föraktade de väninnor som hävdade att deras män aldrig skulle komma på tanken att titta på porr. Snacka om att förtränga.
Tidigare hade Jack inte låtit porrtittandet påverka deras sexliv. Det hade aldrig varit antingen eller. Men nu sökte han sig inte längre till henne trots att han hade fortsatt att söka tillfredsställelse hos ”Skinny teen brutally hammered”.
Klumpen i magen blev hårdare för varje klipp hon såg. Tjejerna var unga, magra och undergivna. Jack hade alltid gillat sina tjejer smala och unga. Det var inte han som hade förändrats, det var hon. Och var det inte så här de flesta män ville ha sina kvinnor? På Östermalm fanns inget utrymme för åldrande och viktökning. Åtminstone inte för kvinnor.
Den senaste månaden hade Jack sett en och samma film sju åtta gånger. ”Young petite schoolgirl brutally fucked by her teacher.” Faye tryckte på play. Ung tjej i kort mönstrad kjol, vit skjorta, slips, strumpor och Pippi Långstrump-flätor har problem i skolan. De mest allvarliga svårigheterna infinner sig när hon ska studera biologi. Oroade, ansvarsfulla föräldrar ordnar med läxhjälp och lämnar dottern ensam hemma. Det ringer på dörren. En man i fyrtioårsåldern, klädd i kavaj med lappar på armbågarna och en portfölj i handen, står där. De går in i ett ljust kök. Flickan hämtar läxböckerna och slår upp dem. De går igenom kroppens muskler.
”När jag säger en muskel ska du visa var på din kropp den finns, klarar du det?” frågar läraren med mörk röst.
Tjejen gör stora ögon, nickar och putar med läpparna. Hon klarar två muskler. När han säger gluteus maximus, stora sätesmuskeln, drar hon upp kjolen något, så att troskanten syns i bild, och pekar på utsidan av ljumsken. Läraren skakar leende på huvudet.
”Ställ dig upp så ska jag visa”, säger han.
Hon skjuter ut stolen och reser sig. Han tar sin stora hand, drar den långsamt längs knävecket, uppåt, in under kjolen. Han drar upp kjolen ännu mer och för troskanten åt sidan. Kör upp ett finger. Flickan stönar. Ett perfekt, porrigt superstön. Men ändå med en antydan till häpen oskuld och lätt skuldmedvetenhet. Ett tillkännagivande för betraktaren att hon vet att hon inte borde. Att det är förbjudet. Men att hon inte kan låta bli. Att frestelsen är för stor för att kunna motstå.
Han låter fingret åka in och ut några gånger. Böjer henne sedan över bordet och knullar henne. Hon skriker, stönar, river i bordet. Ber om mer. Det hela avslutas med att han ber henne ta på sig glasögonen – som åkt av under åkturen – när han ska spruta henne i ansiktet. Med ansiktet förvridet av njutning och med halvöppen mun tar skolflickan emot sperman.
Ingenstans framkommer det med så stor tydlighet som i porrfilmer hur högt män håller sin egen sperma. Den delas ut till trånande och andäktiga kvinnor med halvöppna munnar, som om den vore en gåva.

Faye stängde av datorn med ett par klick med musen mot den fula Nordeamusmattan. Om det var det här Jack ville ha,så var det det han skulle få.
Hon sköt tillbaka stolen som knarrade motvilligt och reste sig upp. Det var becksvart utanför nu. Det lätta snöfallet hade upphört. Hon tog med sig vinglaset och lämnade rummet.
I sin walk-in-closet hade Faye allt som behövdes. Hon tittade på klockan. Halv tio. Jacks plan skulle strax landa, snart skulle han sitta i taxin. Han hade självklart Arlandas V I P-service så det skulle inte ta lång tid för honom att komma ut från flygplatsen.
Hon tog en snabb dusch och rakade bort den lilla stubb som bildats över venusberget. Tvättade hela kroppen, sminkade sig, inte som hon brukade utan lite slarvigare, ungdomligare. Smetade på en massa rouge, använde alldeles för mycket mascara, och som pricken över i ett tuggummirosa läppstift hon hittade längst ner i sminklådan och som hon antagligen fått i en goodiebag på något event.

Läs också: 14 välskrivna erotiska böcker att läsa i sängen

Jack skulle inte få henne – inte Faye, sin fru, sitt barns mor – utan någon yngre och mer oskuldsfull, någon orörd. Det var vad han behövde.
Hon valde en av Jacks tunnare grå slipsar och gjorde en slarvig knut. Tog på sig ett par läsglasögon som han skämdes över att använda inför andra och därför gömde undan närde hade besök. Rektangulära, svarta, Dolce & Gabbana. Faye betraktade resultatet i spegeln. Hon såg tio år yngre ut. Nästan som den hon var när hon lämnade Fjällbacka.
Hon var ingens fru. Ingens mor. Det var perfekt.
Faye smög in i Juliennes rum för att hämta en av hennes skrivböcker och en blyertspenna med rosa ludd på. Hon stannade till när Julienne mumlade i sömnen. Var hon på väg att vakna? Nej, snart hördes hennes lugna andetag igen.
Hon gick ut i köket för att fylla på vin i sitt glas, men hejdade sig och drog ut en låda med Juliennes plastmuggar. Hon hällde rödvin i en stor Hello Kitty-mugg, med lock medett sugrör i. Perfekt.
När nyckeln vreds om i ytterdörren satt hon och bläddradei The Economist, som Jack envisades med att ha framme. Hon var den enda i familjen som verkligen läste den.
Jack ställde väskan på golvet, tog av sig skorna och stoppade i cederträblocken som var nödvändiga för att hans handsydda italienska skor i mjukt läder skulle hålla formen. Faye höll sig stilla. Till skillnad från hennes vanliga diskreta läppglans från Lancôme klibbade det rosa läppstiftet mot läpparna och luktade svagt syntetiskt.
Jack öppnade försiktigt kylskåpet. Fortfarande utan att upptäcka henne. Han rörde sig tyst, trodde antagligen att både hon och Julienne sov.

Hon iakttog honom från sin plats i mörkret i vardagsrummet. Som en främling som tittade in genom ett fönster kunde hon betrakta sin man utan att han visste om det. Annars var Jack alltid på helspänn. Nu, när han trodde att ingen såg honom, rörde han sig annorlunda. Avslappnat, vårdslöst nästan. Den annars så resliga kroppen var lätt ihopsjunken, inte mycket, men tillräckligt för att hon som kände honom så väl kunde uppfatta skillnaden. Hans ansikte var slätare, utan den där bekymmersrynkan han så ofta hade numera, även i de sociala sammanhang som var så intimt sammanflätade med hans karriär, med deras liv, där skratten och klirrandet från glasen omedelbart kunde översättas till en mångmiljonaffär dagen efter.

Hon mindes hur Jack var som ung, när de först träffades. Den busiga blicken, de glada skratten, händerna som var tvungna att röra vid henne hela tiden, som aldrig fick nog av henne.
Ljuset från kylskåpet lyste upp hans ansikte och hon kundeinte ta ögonen från honom. Hon älskade honom. Älskade hans breda ryggtavla. Älskade hans stora händer som nu grep om juiceförpackningen och förde den till munnen. Snart skulle de vara på henne, i henne. Herregud, vad hon längtade.
Kanske fick längtan hennes kropp att röra sig, för plötsligt vred han ansiktet mot den blankputsade ugnsluckan och såg hennes reflektion. Han ryckte till och snurrade runt. Juiceförpackningen fortfarande i handen, halvvägs mot munnen.
Han ställde ifrån sig den på köksön.
”Är du vaken?” sa han förvånat. Rynkan mellan de välformade ögonbrynen var tillbaka.
Faye svarade inte, hon reste sig bara upp och tog några steg mot honom. Hans blick utforskade hennes kropp. Det var länge sedan han tittat på henne på det sättet.
”Kom hit”, sa hon mjukt, med ljus röst.
Jack stängde kylskåpsdörren och köket låg åter i mörker. Men ljusen från staden utanför lyste upp tillräckligt för att de skulle se varandra. Han rundade köksön, torkade sig om munnen med utsidan av handen och lutade sig fram för att kyssa henne. Men hon vände bort ansiktet och tryckte ner honom på en stol. Nu var det hon som bestämde. När han sträckte ut handen mot hennes kjol slog hon bort den. Bara för att sekunden efter placera den vid sitt knäveck. Hon drog upp kjolen så att han skulle se hennes spetstrosor, hoppades att han skulle känna igen dem, att han skulle se att de var likadana. Som hennes. Den unga. Den oskuldsfulla.

Hans hand vandrade uppåt och hon kunde inte hindra sig själv från att stöna till. Istället för att som i filmen dra trosorna åt sidan, slet han sönder dem. Hon stönade igen, högre, böjde sig fram över bordet, svankade medan han knäppte upp byxorna och drog ner dem och kalsongerna i en rörelse. Han tog tag i hennes hår och tryckte henne längre ner över bordet. Lutade sig över henne med hela sin tyngd, nafsade henne i nacken med hårda bett och hon kände lukten av apelsinjuice blandat med whisky från flygresan. Han sparkade isär hennes fötter med bestämda rörelser, ställde sig bakom henne och trängde in i henne.
Jack knullade henne hårt och aggressivt och för varje stöt skar bordsskivan in i hennes mellangärde. Han gjorde henne lite illa, men smärtan var en befrielse, fick henne att glömma allt annat så att hon bara kunde koncentrera sig på njutningen.
Hon var hans. Hennes njutning var hans. Hennes kropp var hans.
”Säg till när du kommer”, stönade hon med kinden mot den kala bordsytan där läppstiftet lämnat kladdiga spår.
”Nu”, flåsade Jack.
Hon ställde sig på knä framför honom. Han andades tungt och tryckte in sin kuk i hennes öppna mun. Fattade tag med båda händerna om hennes bakhuvud och pressade den längre in. Hon bekämpade kräkreflexen, försökte att inte vrida undan huvudet. Bara ta emot. Alltid bara ta emot.
Faye såg scenen från porrfilmen framför sig, och när Jack kom njöt hon av att se samma min i hans ansikte som läraren haft när han tog den unga oskulden i besittning.
”Välkommen hem, älskling”, sa hon med ett tillkämpat leende.

Det var en av de sista gångerna de låg med varandra som gifta.”

Läs också: Det hetaste, konstigaste och pinsammaste sexet i litteraturen