Bengt Ohlsson: "Strejkbrytarna har omgärdats av en skammens tystnad"

I Bengt Ohlssons nya roman får skotten i Ådalen ett nytt sammanhang. De dubbelt så bra är en bok om det tidiga 1900-talets laddade samtid, om utanförskap och viljan. Men kanske framför allt om individerna bakom konflikterna.

En skulle kunna säga att Bengt Ohlssons nya roman handlar om det tidiga 90-talets strejkbrytare, men det är en förenkling som behöver utvecklas. De dubbelt så bra låter nämligen läsaren slå följe med några av tidens utstötta och skildrar stora politiska skeenden i svensk historia genom hjärna och hjärta hos två unga män. Det är också en berättelse om mäns relationer och om hur samtidens ideal krockar med individens önskan om att få existera.

Jag har inte velat urskulda eller glorifiera dem heller – jag har full förståelse för att de fackligt anslutna arbetarna var rasande på dem.

Men även med det mångfacetterade så är det just strejkbrytarnas berättelser som målas fram. Berättelser som på grund av den infekterade konflikten under det tidiga 1900-talets arbetsmarknad stigmatiserats. Och författaren själv berättar att han drogs in i berättelsen av det faktum att strejkbrytare aldrig fått utrymmet att ge sin syn på saken.

– Deras verksamhet har alltid omgärdats av en skammens tystnad som bitit sig fast under fler generationer. Men jag har inte velat urskulda eller glorifiera dem heller – jag har full förståelse för att de fackligt anslutna arbetarna var rasande på dem. Arbetarna hade ju bara strejkvapnet att ta till. Och nöden var stor. Men strejkbrytarnas skara rymde allt från urspårade idealister till krigsveteraner och allmänt missanpassade personer. Det var spännande att ha en sådant rikt galleri att befolka romanen med, berättar Bengt Ohlsson.

En olycka i skogen leder till djup kärlek

Och i förgrunden av detta galleri finner vi Ragnar och Arvid. Ragnar är sjuksköterskesonen med specialintresse i tidens militära konflikter, något som ses ner på av hans närmsta omgivning som gör sitt bästa för att rikta om den unge mannens fokus till något mer hanterbart. Men motståndet får Ragnars önskan om att göra skillnad i det pågående inbördeskriget i Finland att brinna än hetare. Så pass att inte ens den passionerade kärlek han finner i skogsarbetarpojken Arvid lyckas hålla honom ifrån att ansluta sig till Svenska brigaden och bli en del av krigets ohyggligheter. Något som på många sätt kommer att förfölja både honom och Arvid för resten av livet.

Arvid och hans lillasyster har i sin tur blivit lämnade av sin far som är på jakt efter arbete och tiden på släktingarnas gård präglas av hårt arbete, utfrysning och sexuella övergrepp. Men fadern återvänder och Arvid finner sig snart på vägarna, letande efter arbete som introducerar honom för tidens spänningar mellan fack och strejkbrytare. En olycka i skogen tar honom till vård i det hus där Ragnar bor och det dröjer inte länge innan djup kärlek uppstår.

En av de mest spännande frågorna för mig – och som jag fortfarande inte vet om jag har något svar på – är huruvida utanförskapet fanns i dem redan från början, eller om de bara råkade välja fel väg den där gången.

Vi får träffa Ragnar och Arvid innan de lär känna varandra och trots att de båda drivs av en önskan att tillhöra kommer de in i berättelsen från olika håll.

– Ragnar är den unga idealisten som drar ut i krig, och på sätt och vis får sitt liv fördärvat. Arvid får arbete som skogshuggare med sin pappa, men sen kommer fackföreningarna ut i skogen och kräver att de ska gå i blockad eftersom bolaget inte vill ingå kollektivavtal. De hamnar inför vägval som visar sig vara ödesdigra. En av de mest spännande frågorna för mig – och som jag fortfarande inte vet om jag har något svar på – är huruvida utanförskapet fanns i dem redan från början, eller om de bara råkade välja fel väg den där gången.

Skotten i Ådalen

Och Ragnar och Arvids vägval leder dem genom berättelsen och fram till Graningeverkens båtar med pappersmassa i Lunde 1931. En händelse i svensk historia som slutar med att militären öppnar eld mot de demonstrerande arbetarna i Ådalen och dödar fem personer.

Även om händelserna som ledde fram till skotten i Ådalen var den givna punkten för Bengt Ohlsson att landa i så fanns det mer än bara strejkbrytarnas berättelser som behövde belysas.

– Att tiden var fullt så laddad som den var visste jag inte. Som att Sverige under 20-talet var det land i Europa som hade oroligast arbetsmarknad med ständiga strejker, blockader och lockouter. Eller att många av strejkbrytarna hade deltagit i finska inbördeskriget på den vita sidan och att det var så stigmatiserande. På många arbetsplatser gick folk i strejk tills krigsveteranen fått sparken.

Möter bokens karaktärer på deras villkor

I en så omtumlande tid är det lätt att fastna vid de stora strömningarna och sammandrabbningarna. Men i De dubbelt så bra försvinner aldrig fokus från individerna och det som formar dem. För Ragnar och Arvid är det en personlighetsutveckling som präglas såväl av nationella konflikter och samhälleliga normer, men inte minst av relationerna och mötena med andra män.

Här ryms allt från kärleksrelationer och idoliserande av manliga förebilder, till gemenskap och splittringar i arbetslag och förband. Som läsare blir det bitvis outhärdligt smärtsamt att ta del av, men för Bengt Ohlsson handlade det om att möta bokens människor på deras egna villkor.

– Det var viktigt för mig att inte dyka upp fullastad med min egen tids värderingar och moralisera över dem eller tycka mig stå över dem på något sätt. Det här var en extremt manlig värld med armén och huggarlagen och då fick det vara så. Varje tid har sina egna dogmer och det vore naivt av oss att tro att inte vi själva en gång kommer att bli himlade med ögonen åt.

Av: Karin Andersson
Foto: Sara Mac Key