Arga bibliotekstanten: ”Ta det lugnt, läs massor av böcker och visa hänsyn”

Vårt livsutrymme är numera begränsat på grund av coronaviruset. Vi har fått lära oss att vi helst ska stanna hemma, avstå från onödiga ärenden och undvika folksamlingar. Särskilt de som tillhör gruppen 70-plus, eftersom de löper mycket större risk att bli allvarligt sjuka.

Ändå hör man berättelser om 70-plussare som kommer in på biblan och tillkännager att ”jag tillhör riskgruppen och får absolut inte bli smittad”. I tidningsrummet sitter gubbarna och klagar över att man ”inte får inte gå någonstans nuförtiden”, när de uppenbarligen har gått till biblioteket. Men det är som om det inte räknas?

Vi har även klassikern med föräldrar som obekymrat anförtror sig: Jaa, jag har precis hämtat lilla Tindra här, hon blev hemskickad från förskolan med misstänkt ebola så jag tänkte att vi ska låna på oss rejält med böcker nu när vi måste stanna hemma. Och man svarar: Jaha, så bra då… (tar tre steg bakåt, försöker hålla andan och spritar händerna frenetiskt så fort de gått ut.)  Men tack för att ni delar med er. Verkligen.

Länge tänkte jag att låntagarna kanske inte ser oss som riktiga människor utan mer som robotar. Ni vet, som inte behöver raster eller fasta arbetstider utan glatt och oförtröttligt jobbar på dygnet runt, och inte heller riskerar att bli smittade. Men nu har jag kommit fram till att det måste bero på att biblioteket känns som HEMMA. Det kallas ju inte samhällets vardagsrum för inte; det tillhör oss alla, det är fritt och rätt så mysigt om vi får säga det själva. Det klart att man inte är så orolig för smitta när man är i hemmets trygga famn. Det förklarar också varför en del besökare gärna möblerar om efter eget tycke. Har långa högljudda telefonkonversationer utan att bry sig om andra som försöker studera. Gömmer ”sin” tidning på ett fiffigt ställe så att ingen annan ska hitta den. Tycker det är det helt rimligt att dra upp fötterna med skitiga skor i soffan. Låter sitt barn gå loss på bilderböckerna med banankladdiga fingrar. (För allt det här gör ni väl hemma också? Om inte, diskutera varför i smågrupper.)

Hursomhelst, vi är jätteglada att ni känner er som hemma. Det känns som en komplimang, ett erkännande till en älskad institution, så djupt inrotad i våra vanor att det för många är fullständigt otänkbart att leva utan den. Karantänen är även ett bra tillfälle att låna och läsa mer böcker. Många bibliotek erbjuder alternativa lösningar, till exempel hemleverans för människor i riskgrupperna.

Men snälla, håll avståndet och tänk på hygienen. Var rädda om er själva och andra, inklusive alla personalkategorier som med risk för egen hälsa hjälper oss igenom krisen: i sjukvården, mataffärer, äldreomsorgen, kollektivtrafiken, med flera. Även om just du känner dig orädd och tänker ”nä, jag blir aldrig sjuk” riskerar du att smitta andra.

Ta det lugnt, läs massor av böcker och visa hänsyn till dina medmänniskor så hoppas jag att vi snart ses oskadda, och lite mer belästa, på andra sidan coronan. Och glöm inte att tvätta händerna, både före och efter bananätandet.

Läs mer: 5 citat av Arga bibliotekstanten som får oss att gråta av skratt