Arga bibliotekstanten: ”Låna bara sådant du klarar av att lämna tillbaka”

En bra tumregel i livet är att inte låna något man inte kan lämna tillbaka.
Detta gäller inte alltid biblioteksböcker. Åtminstone har vissa låntagare svårt att greppa det. Invändningarna är många.

Herr Jag-är-så-unik: Asch, det där är ett sånt smalt ämne, det är ingen annan än jag som är intresserad, varför måste jag komma och låna om den hela tiden?
Fru Allting-är-till-salu (à la Trump): Men den är ju precis vad jag behöver! Varför kan jag inte få köpa den? Jag har hört att ni säljer böcker?

Andra kan fästa sig särskilt vid en titel. Jag minns mannen som lånade en kakbok om och om och om och om igen tills den slutligen blev reserverad av någon annan. Han lämnade motvilligt tillbaka med fuktiga ögon och orden: Min fru kommer sakna den…

Läs mer: Arga bibliotekstanten: ”13 yrken du behöver bemästra som bibliotekarie”

Visserligen tillhör böckerna i ett kommunalt bibliotek alla, vi invånare äger dem tillsammans. Dock är tanken att de mellan lånen ska ha sin hemvist på biblioteket och finnas tillgängliga för de som behöver låna. Och nej, alla vill inte reservera, alla vågar inte fråga personalen…

Om du vill äga en speciell bok föreslår jag att istället testa bokhandel, antikvariat eller Bokbörsen. Man kan ju vänta och se om biblioteket säljer ut den men det kan ta tid, beroende på hur länge den är relevant och efterfrågad.
Kursböcker kan också vara extra svåra att få tillbaka. En person förklarade varför hon inte återlämnat sin bok, trots upprepade påstötningar: Nej, men jag behöver ju den!
(Till skillnad från kurskamraterna som står på kö efter dig då?)

Läs mer: Arga bibliotekstanten: ”Gå hem. I tid. Utan tjafs. Tack.”

För de flesta handlar det dock mer om att det är svårt att komma ihåg datumet, eller att det känns jobbigt att ta sig till biblioteket bara för att lämna. Att det dessutom kan bli en förseningsavgift gör inte folk gladare. Förklaringarna varför just de ska slippa betala är många:

— Jag betalar faktiskt din lön!
— I grannkommunen behöver man minsann aldrig betala.
— Jag var här men då hade ni stängt.
— Jag är högskattebetalare!
— Ni har så konstiga öppettider, jag hinner aldrig in och lämna.
(Men låna gick tydligen bra?)
— Nä, jag kunde inte lämna tillbaka den, jag bor på landet.
(Visste du inte var du bor när du lånade?)
— Men jag jobbar ju hela dagarna, jag har inte tid.
— Vi har öppet på helger och kvällar också.
— Jag har väl annat att göra då än att springa till biblioteket fattar du väl!
— Jag har inte fått någon påminnelse.
— Du har uppgivit e-postadress jagtaringetegetansvar@hotmail.com, stämmer den?
— Nej men herregud, den har jag inte använt på läänge!
— Jag fick inget kvitto.

Jahaa, men då får du så klart lämna tillbaka när du känner för det, det är sen gammalt. Bor du dessutom på landet är det lika bra att du behåller den för gott, allt annat vore ju orimligt.

— Ni är bara ute efter mina pengar! Det är samma varje gång, utsugare är vad ni är!

Japp, tio spänn till, sen kan hela personalen åka på lyxkryssning till Maldiverna. So long suckers!