Är Fredrik Backman Sveriges hemligaste författare?

Läs också: Exklusivt utdrag ur Fredrik Backmans nya roman Folk med ångest

Fredrik Backman, aktuell med romanen Folk med ångest, är en av Sveriges mest älskade författare. Han har nått en sanslöst stor läsarskara med succéromaner som En man som heter Ove, Britt-Marie var här och Björnstad. 

Samtidigt är han en av de mest okända författarna. Han ger sällan några intervjuer och gör ”inte jättemånga sådana där författarsamtal”. Trots makalösa framgångar fortsätter han att leva ett helt vanligt familjeliv i Stockholm med fru och två barn. Varje dag sitter han på sin enkla kontorsplats i city, och skriver.

– Jag eftersträvar att på alla sätt jag kan leva ett så tråkigt liv som möjligt. Mina barn säger att deras pappa jobbar med att knappa på dator och när människor frågar om jag vill åka på resor, på galor eller mingel svarar min fru: ”Jag beklagar, men Fredrik tycker inte det är roligt att ha roligt, förstår ni”, berättade Fredrik Backman under sitt sommarprat i P1.

Hade mycket ångest som barn

Kanske är en del av förklaringen att han inte själv inte lyckas vänja sig – och vill inte heller vänja sig – vid livet som ”känd författare”:

– Man måste fortsätta att skriva som om man skriver för 20 personer, för annars kommer man få panik, säger han i en av sina sällsynta intervjuer i New York Times.

Läs också: 9 skäl till att vi älskar Fredrik Backman 

Fredrik Backman föddes 1981 i Stockholm. Kort därefter flyttade hans familj Helsingborg där han växte upp. Mamma jobbade som svensklärare, pappa som jurist. Fredrik hade, enligt egen utsago, svårt att skaffa vänner.

– Jag hade mycket ångest när jag var barn. Jag var en ängslig och ångestladdad person. En sjuåring som gick omkring och ältade om döden, har han sagt i en intervju med Helsingborgs Dagblad.

Hans mamma körde honom till alla bibliotek som fanns över hela Skåne. Och Fredrik läste dessutom enorma mängder serietidningar:

– Jag minns hur andra vuxna frågade om jag verkligen skulle läsa sådant och inte böcker i stället. «Han får läsa vad han vill«, sa mamma, »så länge han läser.«. Och det hade hon ju helt rätt i.

”Jag är ett känslomonster”

Efter gymnasiet körde han truck och studerade religionsvetenskap. Därefter försörjde han sig som frilansskribent innan han debuterade med romanen En man som heter Ove – en bok som i dags datum sålts i över 2,5 miljoner exemplar och filmatiserats med stor framgång.

Så vad är hemligheten bakom framgångarna? Fantastiskt starka berättelser, givetvis. Och så har vi hans intresse för människors känsloliv:

– Jag vill att läsarna ska bry sig om personerna jag skriver om. Då ska man in och rota i känslorna och känslor… Det är mitt intresse. Jag är en person som dessvärre känner allting lika starkt som när jag var tonåring. Jag har aldrig lärt mig att behärska mig på det där sättet som anses vara en del av att bli vuxen, säger han till Dagens Industri.

Det kan ställa till besvär:

– Jag måste känna någonting. Allting jag gör bygger på det. Jag är ett känslomonster, vilket gör mig omöjlig att göra med i långa perioder, säger han i en intervju i Vi Läser.

Gräver inte där han står

Ett annat skäl till varför hans böcker är så älskade är att han inte gräver där han står. Istället för att skriva om andra 30-plussare i Stockholms innerstad (”Jag har ingenting gemensamt med dom”) skriver han om personer i alla åldrar, från olika delar av Sverige. Möten mellan människor.

– Min första roman handlar om en 59-årig man, den andra om en 7-årig flicka, den tredje om 63-årig kvinna, den fjärde handlar främst om tonåringar, säger han till Vi läser.

– Primärt är jag intresserad av människor som är över 55 eller under 10. För de är människor som i högre utsträckning skiter i samhällets premisser, säger han i samma intervju.

Och han låter deras jobbiga sidor ta plats, men med mycket kärlek. Som han själv beskriver det:

– En kompis sa så här: »I första kapitlet presenterar du karaktärernas absolut mest irriterande karaktärsdrag och sen ägnar du 350 sidor åt att försvara dem.« Och det är nog ganska sant, säger han.

Något han gör fullt ut i nya boken Folk med ångest, som beskrivs hans ”sannolikt bråkigaste roman hittills”. En stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, som vi sedan får ta del av genom en serie dysfunktionella vittnesförhör. Varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?

Det kan man verkligen fråga sig. Vad vi vet är att Fredrik Backman älskar socialt inkompetenta människor – och får oss att göra det också.

Källor: Vi läser, nr 7, 2017
Di Weekend, 10/9-16
Allas, nov 2017
Helsingborgs dagblad, nov 2016.