Författarduon om pusseldeckargenren: ”Man vill bli lurad på slutet”

En vresig och bufflig kommissarie som kliver ut i kohagen i finskorna, en ambitiös och otålig polisassistent, ett mystiskt mord och en hel drös med excentriska karaktärer. Placera det hela i ett idylliskt Österlen och du har upptakten till Måns Nilssons och Anders de la Mottes pusseldeckare Döden går på visning – den första delen i bokserien Morden på Österlen. Deckaren blev en av de mest lyssnade ljudböckerna förra sommaren, och nu är de aktuella med den andra delen, Ett fynd att dö för.

Författarduon träffades på en fest för några år sedan och påbörjade efter det ett arbete med en tv-serie som utspelade sig på den skånska landsbygden.
– Jag fick en idé att vi borde skriva en pusseldeckare på Österlen och messade Anders sent en lördagskväll. Anders gick igång på alla cylindrar och vi kände direkt att vi var något på spåren, säger Måns.

– Vi släppte nästan allt annat och slängde oss över projektet, säger Anders.

Läs mer: 10 pusseldeckare du inte kommer att kunna lägga ifrån dig

Anders hade sedan tidigare en idé om en kommissarie från Stockholm som hamnar på landet. Karaktären passade perfekt in i pusseldeckaren och blev till Peter Vinston, en poliskommissarie som motvilligt blivit sjukskriven och åker till Österlen för att tillbringa tid med sin dotter Amanda, exfrun Christina och hennes nya man Poppe. Här dras han trots semester in i olika mordfall och till sin hjälp har han Tove Esping, en oerfaren men ambitiös polisassistent som längtar efter att leda egna utredningar.

Pusseldeckarens regler

Karaktärerna tog form och författarna kunde tack vare de ramar som finns för genren snabbt börja med skrivandet.
– Gillar man pusseldeckare så vet man att de innehåller ett antal beståndsdelar som måste vara med, till exempel är alla karaktärer lite uppskruvade. När vi väl hade alla beståndsdelar var det lätt att sätta ihop det, säger Anders.

Måns fortsätter:
– Vi ville respektera genren och dess regler men skriva en bok som kändes modern.

Vad är det med just pusseldeckaren som ni tycker om?
– Jag har alltid älskat pusseldeckare. Det är något med klurigheten. Jag får sitta och fundera och försöka känna mig smart, även om jag på slutet vill bli lurad. Jag vill att jag ska ha haft fel, säger Måns.

– Det är den typen av deckare som involverar läsaren mest. I en spänningshistoria åker man med i baksätet och försöker hålla i sig. I pusseldeckare går det inte lika fort och det finns ett tävlingsmoment, hinner jag ikapp författaren? Är jag så smart att jag kan räkna ut det? Man vill bli lurad men man får inte känna sig lurad, säger Anders.

Något utmärkande för genren är att berättelserna – trots att de handlar om mord – är varma och humoristiska. För att få det hemska att gå ihop med det mysiga gäller det att ha märkliga och uppfinningsrika mord snarare än bestialiska. Men det finns vissa gränser man inte får kliva över.
– Man kan hugga huvudet av ett offer, det går bra, men mördaren får inte ta med sig huvudet hem och lägga det i kylen. Där går gränsen, säger Anders.
– Det får gärna vara så att mordoffret har förtjänat det, fortsätter Måns.

– Ja, rätt ofta är offret inte särskilt trevligt. I slutändan känner man nästan sympati för gärningsmannen.

Att de valde Österlen som skådeplats för dramat var självklart. Här finns en rik blandning av turister, bönder, kulturpersonligheter och rika stockholmare.
– Det är så vackert, varför skulle man inte vilja att alla böcker utspelade sig här? I en pusseldeckare vill man ha förhöjd verklighet. Det känns helt trovärdigt att alla dessa mustiga karaktärer skulle finns på Österlen, säger Måns.

Ska bli en lång bokserie

Anders de la Motte är sedan tidigare en etablerad spänningsförfattare som 2010 debuterade med Geim, en bok som senare belönades med Svenska Deckarakademins debutantpris. Sedan dess har han bland annat skrivit fyra böcker i den populära årstidskvartetten. Måns Nilsson är mest känd som komiker då han utgör den ena halvan av komikerduon Anders & Måns, men han är även verksam som manusförfattare, regissör, programledare och skådespelare. De tydliga spelregler som finns har underlättat i samarbetet, menar författarna.
– Det var skönt med ett regelverk och att Måns inledde vårt första möte med att säga ’nu ska vi sätta upp en målsättning, vad ska vi åstadkomma?’, säger Anders.

I arbetet med böckerna har de själva läst och tittat på mycket pusseldeckare. Morden i Midsomer, Kommissarie Moltalbano, Dorothy Sayers och självklart Agatha Christie har varit inspirationskällor.

Hur många böcker blir det i serien?
– Agatha Christie har skrivit 80, så det blir väl 81, säger Måns.

Anders fortsätter:
– Så länge vi tycker det är roligt och läsarna tycker det är kul vill vi fortsätta. Vi har tänkt att det ska bli en längre serie.

Och idéer till nya böcker råder det ingen brist på, berättar Måns:
– Vi finkammar lokaltidningarna och får många nya uppslag hela tiden. Det finns gott om små konflikter som är viktiga för de inblandade och skulle kunna leda till mord.