1. En hemlig konstkrets
Prerafaeliterna, eller The Pre-Raphaelite Brotherhood på engelska, var en brittisk konstnärsgrupp i 1800-talets London. De var till en början en hemlig krets som undertecknade sina tavlor med ”PRB” – initialer som de vägrade att tala om vad de stod för. Men de menade att samtidskonsten hade blivit korrupt, och inspirerades i stället av tidigare 1400-talskonst. Grundarna hette John Everett Millais, William Holman Hunt och Dante Gabriel Rossetti. De finns alla med i Dockmakerskan, men Louis Frost som vi framför allt får bekanta oss med är en helt påhittad karaktär.
Missa inte! Res i tiden! Historiska böcker för spännande läsning
2. Musan Lizzie Siddal inspirerade till huvudpersonen Iris
Elisabeth Macneals fascinerades av Lizzie Siddal, en dotter till en besticktillverkare, som lämnade butiksjobbet för en dekadent konstnärstillvaro i London. Hon hade ett förhållande med en av konstnärerna i gruppen (ett minst sagt okomplicerat sådant), stod modell för flera av målningarna, och blev sedan själv konstnär. Hon är exempelvis avmålad i tavlan Ophelia som man kan se på Tate Modern. Målningen må se harmonisk ut – men vattnet hon hade legat i när hon med avmålad var så kallt att hon drog på sig en svår förkylning som nästan fick henne att stryka med!
Författaren Elizabeth Macneal. Foto: Mat Smith
3. Konstnären Millais – ett utsatt underbarn
John Everett Millais var en av grundarna till den brittiska konstgruppen, och en av de historiska personer som finns med i romanen. Han var i verkligheten ett underbarn och så talangfull att hans mamma tog honom till London för att få en konstutbildning som barn. Som 11-åring började han på Royal Academy som den yngsta eleven någonsin! Många var avundsjuka på honom – vissa kallade honom ”Barnet” och en gång lämnade några studenter honom hängande i ett par strumpor från ett fönster, så att en förbipasserande på gatan fick rädda honom.
4. Dickens hatade konstgruppen
I researcharbetet för Dockmakerskan fascinerades Elizabeth Macneal över hur dessa konstnärer strävade efter att bli erkända och tagna på allvar. De blev förlöjligade och fick en hel del föraktfulla recensioner, och en som verkligen avskydde deras konst var författaren Charles Dickens. Han kritiserade inte bara konstnärens hantverk, utan tyckte dessutom att modellen i tavlan var ful.
5. Drama och otrohetsaffärer i Londons konstvärld
I 1850-talets London var John Ruskin en känd konstkritiker. Prerafaeliterna beundrade verkligen honom; han var en av de få som skrev bra om dem och han fick en del tidigare kritiska röster att ändra sig. Han var gift med Effie, ett äktenskap som sägs ha varit passionslöst. När han 1853 bjöd konstnären Millais att semestra med dem i Skottland blev det inte riktigt som han hade tänkt sig. Effie och Milliais blev nämligen kära och inledde en affär. Väl tillbaka i London gifte de sig och fick åtta barn ihop.