11 berömda första meningar i böcker

Hur en bok inleds är för vissa ganska betydelselöst, medan det för andra är av allra största vikt och något som sätter tonen för hela boken. Oavsett vad man tycker: det finns förstameningar som blivit berömda. Här är några av de allra mest klassiska.

Kalla mig Ismael.

Herman Melville, Moby Dick (1851)

Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man i besittning av en stor förmögenhet, måste vara i behov av en hustru.

Jane Austen, Stolthet och fördom (1813)

Jag är en sjuk människa, arg och elak. En motbjudande människa.

Fjodor Dostojevskij, Anteckningar från källarhålet (1864)

”Mamma dog idag. Eller igår kanske, vet inte.”

Albert Camus, Främlingen (1942)

Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.

Leo Tolstoj, Anna Karenina (1877)

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.

August Strindberg, Hemsöborna (1887)

Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendía påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen.

Gabriel García Márquez, Hundra år av ensamhet (1967)

Äntligen stod prästen i predikstolen.

Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga (1891)

I mina yngre och känsligare dagar fick jag ett råd av min far som allt sedan dess har funnits i mina tankar. ”När du får lust att kritisera någon,” sa han, ”så kom ihåg att alla människor i världen inte fått samma goda förutsättningar som du”.

Scott Fitzgerald, Den store Gatsby (1925)

Han var en gammal man som fiskade ensam i en liten båt i Golfströmmen och han hade inte fått en fisk på åttiofyra dagar.

Ernest Hemingway, Den gamle och havet (1952)

”Mr och mrs Dursley i nummer fyra på Privat Drive var med rätta stolta över att kunna säga att de var helt normala.”

J.K. Rowling, Harry Potter och de vises sten (1997)