Johanna Frid om "Haralds mamma": "Det här är inte mitt magnum opus"

Med lakoniska dialoger, skarpa psykologiska inslag, och en del svart humor skildrar Johanna Frid en samtida krånglig relation mellan svärmor, svärdotter och mannen som förenar dem. ”Vad händer när man plötsligt inser att man är tre i en parrelation?” är utgångsfrågan som utforskas i Haralds mamma. Så här beskriver författaren själv sin roman:

– En svärmor och svärdotter möts på en flygplats där de inväntar Harald, mannen som förenar dem. De har väldigt olika föreställningar vad som ska hända när han ska anlända till flygplatsen. Vi får följa deras konfrontation med varandra som drar ut på tiden eftersom Haralds plan är försenat. Vi får dels följa deras samtal i nutid som med tiden blir alltmer spänd. Parallellt får vi följa tillbakablickar till vad deras konflikt handlar om. Förutom familjekatastrofer och missbruk handlar boken även om emotionellt arbete och hur det fördelas mellan kvinnor och män. 

Hur fick du idén till boken?

– Det började med att jag fick den här scenen väldigt tydligt framför mig hur de här kvinnorna sitter framför varandra vid ett bord och har en konflikt som är olöslig, och jag försökte sedan ta reda på själv vad den här konflikten handlar om, och hur jag kan sätta dem på en plats som de omöjligt kan ta sig ifrån. Till sist kom jag på att i en liten flygplats mitt i ingenstans kan de inte flytta sig från varandra. De är helt enkelt fast både metaforiskt och fysiskt. 

Nora eller Brinn Oslo brinn har du beskrivit som autofiktiv, där även huvudpersonen i boken delar ditt namn. Hur pass autofiktiv skulle du säga Haralds mamma är?

– Det här är en roman i en helt annan utsträckning än vad Nora är. Det här är en berättelse som inte har utspelat sig i verkligheten. Men många av känslorna i romanen är autentiska, som ilska, besvikelse, konflikter och svek jag själv har upplevt i olika perioder i mitt liv. I det finns något starkt självbiografiskt. Men jag tänker att det är så med många författare, att vissa teman kommer oundvikligen inifrån, för annars skulle man inte skriva om dem. 

Missbruk är ett centralt tema i boken som drabbar och påverkar karaktärerna på olika sätt. Hur kom det sig att du valde att belysa det?

– Missbruk är oerhört närvarande i vårt samhälle, och i Haralds mamma handlar det om receptbelagda droger som jag också tror många har erfarenhet av, både för egen eller för någon i ens närhet. Att man har fått något lugnande eller smärtstillande. Ibland går det bra och ibland går det mindre bra. Det är inte typiskt just för tablettmissbruk men det finns fall där man kan leva ett funktionellt liv med missbruket. Det var jag intresserad av att utforska, även om Haralds missbruk eskalerar bortom det funktionella. 

Haralds sambo (huvudpersonen) och mamma namnges inte i berättelsen. Vad var tanken bakom det? 

– I Nora använder jag ju en karaktär som var i hög grad baserad på mig själv och därför hade mitt eget namn. Med huvudpersonen i Haralds mamma ville jag komma bort från det och skriva en roman där jag inte var huvudpersonen. I fallet med Haralds mamma tror jag det beror på två saker, dels har jag alltid haft en tendens att säga så om mina vänners föräldrar och svärföräldrar, så det kommer naturligt för mig. Men litterärt vill berättaren inte betrakta Haralds mamma som något mer än Haralds mamma. Hon är inte intresserad av Haralds mamma som person. Det blir ett sätt att reducera henne till en roll snarare än en individ. 

Din debutroman hyllades av kritiker, till exempel vann den dig DNs kulturpris och du har kallats mer än en gång för en “lovande författare”. Har förväntningarna på dig påverkat dig i skrivandet av din andra roman?

– I början kände jag en stark stress kring att det är min andra roman och att det är öppet för kritiker att jämföra och sparka på. Det känns så typiskt att den andra romanen får den rollen i författarens arbetsliv. Men det förändrades också dels för att jag pratade mycket med andra författare. Särskilt med min författarvän Måns Wadensjö som sa till mig att du inte skriver den här boken för någon annan, inte för att göra någon nöjd, varken kritiker eller läsare.  Och han poängterade att skriva en roman handlar om själva processen, själva produkten lämnar man snabbt bakom sig. Rent konstnärligt är skrivandet det som är centralt, och mottagandet något helt annat. Ett annat sätt att se på det är att det här inte behöver vara mitt magnum opus – det är en bok av många.

I tillbakablickarna där Haralds och huvudpersonens förhållande skildras, förflyttas läsaren till Malmö, där de bor i en liten etta. Huvudpersonen flyttar motvilligt till ”det satans förbannade fitt-Malmö” med Harald eftersom han skaffat jobb i staden.

I Nora Brinn Oslo brinn riktades ett visst hat mot Norge (som titeln föreslår). I Haralds mamma verkar hatet ha riktats mot Malmö istället. Hatar du Malmö lika mycket som huvudpersonen gör i boken?

– Jag tycker det är en fruktansvärd stad. Jag flyttade dit ofrivilligt då det var saker som hände i mitt liv gjorde att jag var tvungen att bo där en period, och det får man ta i beaktandet i mitt hat mot staden. Jag hatar verkligen Malmö. Den avskyn är verkligen stark. 

Om din bok skulle läsas i en bokcirkel, vilka frågor tycker du skulle vara intressanta att diskutera om Haralds mamma?

– Det här emotionella arbetet kvinnorna i boken gör för Harald. De styr upp hans situation med hans jobb, hans lägenhet, hans tvätt, hans disk, de tar hand om honom när han är sjuk. Det finns nog en del att diskutera här eftersom det finns en igenkänningsfaktor i att vara svärdotter, svärmor eller på något vis anhörig i en sådan situation. 

– Många har en svärmor, eller själva är svärmödrar. Vad är en bra svärmor?

Haralds mamma är ingen moralisk bok som säger hur någon ska vara eller leva, men finns det något budskap du skulle vilja läsaren tar med sig?

– Flytta inte till Malmö.

Johanna Frids boktips

Jag läste nyss ut Big Swiss av Jen Beagin, som precis har kommit ut på engelska (förhoppningsvis på svenska längre fram!) och läser just nu Du vill inte mer av Alexander Mahmoud. Nyutgivna They call it love av Alva Gotby var en viktig byggsten för mig när jag skrev Haralds mamma. Rekommenderar den varmt för den som är intresserad av det emotionella arbete som krävs för att hålla ihop familjen och samhället, ur ett politiskt perspektiv.