Årets bok-nominerade Christy Lefteri om "Sångfåglar"

Grattis till nomineringen till Årets bok! Vad tänkte du först när du fick beskedet?

— Helt fantastiska nyheter!! Tusen tack till domarna och läsarna!

För de som kanske inte känner dig redan, hur skulle du beskriva dig själv?

— Jag växte upp i London och har alltid bott där. Även om jag är extremt sällskaplig, är jag också lite av en drömmare och spenderar mycket tid i mitt huvud (oftast med att övertänka saker!). Jag dras till att skriva om flyktingar eller migration på grund av min barndom. Min pappa var officer under kriget på Cypern 1974 och min mamma blev flykting. Jag föddes några år senare, och även om mina föräldrar inte pratade så mycket om kriget, var det en del av vårt ursprung. I mina ögon är det en stor del av det förflutnas landskap.
— Nu ägnar jag min tid åt att forska och skriva romaner, att vara mamma (jag har en liten flicka som är tio veckor gammal!) och även lära ut kreativt skrivande vid Brunel University.

Och hur skulle du beskriva din roman Sångfåglar?

— Det är historien om Nisha som jobbar inom hemtjänsten. Hon har korsat oceaner för att ge sitt barn en framtid. Hon tillbringar sina dagar med att ta hand om någon annans dotter medan hennes egen väntar på att hon ska återvända, en halv värld bort. När Nisha försvinner en dag bryr sig ingen om försvinnandet av ett utländskt vårdbiträde, förutom Petra och Nishas hemliga älskare, Yiannis. Petra och Yiannis söker desperat efter Nisha och inser hur lite de visste om henne. Berättelsen handlar om de saker de upptäcker och lär sig, som kommer att förändra dem båda för alltid. Det handlar om hur långvariga och obestridda övertygelser kan få oss att agera på sätt som är omänskliga. I grund och botten är det en berättelse om migration, rasism, moderskap och kärlek.

Var hittade du inspirationen till din roman?

— En dag skickade en vän till mig en artikel om händelser på Cypern där fem utländska hemarbetare och två barn försvann. Trots att deras försvinnande hade rapporterats vägrade polisen att utreda och trodde att de hade rymt för att hitta annan sysselsättning. Det som hände till slut var något otroligt störande och förödande. Jag ska inte säga för mycket om detta eftersom det kommer att ge bort historien. Jag brukade bo hos en familjemedlem som anställde ett vårdbiträde från Sri Lanka vid namn Menaka. Menaka och jag blev vänner under åren, hon var en så stark och vacker kvinna. Vi brukade prata mycket om våra liv och jag upptäckte att hon hade gjort en enorm uppoffring för sin familj. Efter att hennes man dog i en jordbruksolycka kom hon till Cypern för att kunna skicka hem pengar. Hon ville att hennes döttrar skulle få ett tryggt liv och få en utbildning. Hon hade inte sett sina döttrar på åtta år eftersom hon inte hade råd att återvända hem. Hon pratade med dem på surfplattan varje dag, hon var mamma för dem genom en skärm. Menaka berättade så mycket om Sri-Lanka, om staden hon kom ifrån, maten och kulturen, naturen och sederna. Jag lärde mig så mycket av henne. Det är egentligen på grund av Menaka som jag ville skriva den här romanen från början. Menaka är annorlunda från Nisha på många sätt, men när jag ville skildra Nisha som en stark och vacker kvinna tänkte jag på Menaka som inspirationskälla.
— På grund av denna vänskap kände jag mig ännu mer ledsen och arg över den fruktansvärda omänskligheten och orättvisan i det som hade hänt kvinnorna och barnen. Tänk om det hade varit hon som hade försvunnit? Tänk om polisen inte hade sökt efter henne? Hur skulle hennes döttrar ha känt sig om de inte visste var deras mamma var? Det här var frågorna som gick runt i mitt sinne som ledde till att jag började undersöka problemen som migranter möter över hela världen, den djupt rotade institutionaliserade rasismen som hindrade polisen från att starta en sökgrupp. Så berättelsen och teman föddes i huvudsak ur den här situationen, ur den ilska och sorg jag kände när jag läste om dessa händelser den dagen.

Har du några författare som inspirerar dig i ditt skrivande?

— Ja många! Även om jag inte är säker på hur många av dessa författare som direkt inspirerar mitt skrivande, är det mer att de är mina favoritförfattare och har inspirerat mig genom åren. Min nuvarande favorit är Olga Tokarczuk. Jag älskar Sylvia Plath, Virginia Woolf, Kazuo Ishiguro, Haruki Murakami, Claire Keegan, Kristen Hannah och många många fler. Jag har nyligen upptäckt Sabahattin Ali när jag läser Madonna i päls som är vacker.

Om Sångfåglar lästes i en bokklubb. Vilka frågor skulle du vilja att de diskuterade efter att ha läst den?

— Här är några frågor som folk kan diskutera efter att ha läst:
— Hur utforskar Songbirds temana rasism och klassism?
— Vad berättar romanen om kvinnliga migrantarbetares liv?
— Yiannis och Petra är båda komplexa karaktärer. Hur känner du för dem? Gillar du dem?
— Vad tycker du om Serafim?
— Vilken roll spelar djur i romanen?
— Hur utforskar romanen temat moderskap?

Så, du är nu nominerad till ett svenskt litteraturpris. Vad är ditt förhållande till Sverige? Har du någonsin varit här?

— Ja, jag har besökt Sverige. Jag blev inbjuden med andra författare att delta i en middag som hölls av vårt brittiska förlag, Bonnier. Vi bodde i Stockholm och jag tyckte det var helt underbart. Jag skulle vilja återvända för att utforska Sverige på min fritid. Jag tyckte att landsbygden var fantastisk och skulle älska att ha tid att resa runt.

Och en sista fråga, vilken är din absoluta favoritbok, som du aldrig glömmer?

— The Wind-Up Bird Chronicle av Haruki Murakami.