Agneta är medelålderskvinna, mamma och bosatt i Gällivare. Hon är svårt sjuk i cancer och bär på en hemlighet som hon snart inte kan dölja längre. Under en långhelg bestämmer hon sig för att åka ner till Stockholm, storstan, och hälsa på dottern Tilda. Det är nu hon måste få ut orden och berätta vad som står på spel. Men avståndet mellan modern och dottern gör att Agneta inte mäktar med att berätta om sjukdomsbeskedet. Ella-Maria Nuttis Kaffe med mjölk är en vemodig och djupt berörande berättelse om en sårig relation där varje dag är en nedräkning.
“Jag kan sörja henne och bli så himla ledsen för att jag vill att hon ska få leva.”
26-åringen Ella-Maria Nutti från Koskullskulle i Gällivare har skrivit sedan barnsben. Men det var först efter att hon flyttade hemifrån och till Umeå som hon förstod att man kunde skriva på riktigt. Innan det skrev hon utan att tänka, som ett sätt att bearbeta det hon har varit med om.
— Jag har alltid känt saker för starkt i proportion till vad som har hänt. Hittat på en händelse där känslan har blir proportionerlig. Men jag har aldrig tänkt på det som skrivande… det har bara hänt. Sen när jag flyttade hemifrån hände många saker samtidigt och jag tänkte: jag bor i en stad där det finns folk som skriver. Det var som att jag först då förstod att man kunde göra det på riktigt, säger Ella-Maria Nutti.
Vid sidan av skrivandet studerar hon till psykolog och innan den aktuella boken har hon gått på Långholmens författarskola där hon fick chansen att utveckla sin roman.
Berätta, varför just kaffe med mjölk?
— Det handlar om hur Tilda har förändrats efter att hon flyttade. Det finns en sådan uppfattning i norra Sverige att man inte ska dricka kaffe med mjölk. Latte är liksom en fjantig storstadsgrej. Sen såg jag att jag hade skrivit rätt många scener där det var mycket fokus på kaffe och tänkte att det var en bra titel.
Huvudpersonen Agneta är döende i cancer. Hur kom du på att du ville skriva om det?
— Det behövdes för berättelsen. Jag började skriva om Tilda men kunde inte förstå henne riktigt. Jag tyckte mest hon var sjukt elak. Istället försökte jag skriva om hennes mamma för att fatta vad det var som gått snett. Och Agneta blev bara så levande. Så försökte jag få henne att åka och hälsa på Tilda, men det fanns ingen rimlig anledning… Det var då jag insåg att det behövde vara något mer som stod på spel. De hade kunnat fortsätta i tjugo år till med samma distans till varandra, om det inte hade hänt någonting.
I en tidigare intervju har du berättat att Agneta blev så levande att du kunde höra henne tala. Hur har hon påverkat dig?
— Väldigt mycket. Speciellt under själva tiden då jag skrev, jag tänkte på henne hela tiden. Det låter så sjukt när jag säger att jag känner henne, men jag känner verkligen det. Jag kan sörja henne och bli så himla ledsen för att jag vill att hon ska få leva.
Du är uppväxt i Gällivare. Hur viktigt var det för berättelsen att den delvis skulle utspela sig där?
— Det var nog bara självklart. Även när det är platslöst skriver jag nästan alltid om Gällivare, eller om fjällen. Jag tänker att det är lättast att skriva den platsen man vuxit upp på tack vare att det var där man upptäckte världen. Platsen i boken var namnlös väldigt länge under processen. Sen kändes det viktigt att Gällivare också skulle få finnas i litteraturen. Det är ju som den enda platsen jag vet.
Vem riktar sig boken till?
— För mig handlar den om det svåra med familjerelationer, och jag vill tro att boken riktar sig till flera åldrar. Både min och Agnetas generation kan få ut något av läsningen. Fast såklart är jag ganska rädd för att läsarna i Agnetas generation ska tänka ”Du har ju inte förstått någonting om hur det är att vara som mig”.
Ella-Maria listar fyra favoritböcker av samiska författarkollegor:
- Ann-Helén Laestadius
”När jag läste SMS från Soppero av Ann Helén Laestadius var det första gången jag mötte en samisk karaktär i litteraturen. Jag har läst den hur många gånger som helst sen dess.”
- Moa Backe Åstot
”Himlabrand av Moa Backe Åstot är ju bara hur fin som helst. Unga samer som kämpar med allt som är svårt när man är ung. Hade läst den hundra gånger om den funnits när jag var mer inne i ungdomsböckernas värld.”
- Elin Anna Labba
”Jag älskar Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba för att det är en sådan viktig historieskrivning som är utförd så otroligt vackert.”
- Linnea Axelsson
”När jag läste Ædnan av Linnea Axelsson så tog det mig ett halvår att läsa klart. Jag var tvungen att pausa flera gånger för att jag tyckte att det var tungt.”
Lyssna på boken här
Ella-Maria Nutti
-
Född:
17 oktober, år 1995.
-
Bor:
I Umeå.
-
Gör:
Studerar till psykolog.
-
Aktuell med:
Kaffe med mjölk som ges ut av Wahlström & Widstrand den 11 februari.
-
Tre böcker du ser fram emot 2022:
Vargarna från evighetens skog av Karl Ove Knausgård, Välj mig av Sofia Rönnow Pessah och En kvinnas frigörelse av Èdouard Louis.